Bättre väg till Gottsunda fornborg

Storträsket med Gottsunda fornborg är liksom Lillträsket rester av vikingarnas västligaste farled genom Österåker från Trälhavet upp till Uppsala. Idag finns ingen skylt vid infarten till Gottsundavägen som kunde locka med upplysning om fornminne. Framme vid den rostiga grinden i nätstaketet som inhägnar fornborgsområdet har man bara en suddig oläslig skylt att tillgå för att fatta vad som kan finnas därinne. Någon lämplig klätterstig för att ta en upp till fornborgen på bergets topp är inte heller utmärkt. Känns sådär att ha tagit sig dit då…

Men har man tur, vilket jag hade, så möts man av lokalt bevandrat par som berättar att det går utmärkt fortsätta vägen norrut tills Storträsket tar slut, bara några hundra meter, för att där gå ut på en väntande spång som tar en över till sjöns andra och västliga sida. Inte heller spången har informationsskylt och jag hade inte av mig självt vare sig hittat till den eller trott den var till allmän användning, så tack för hjälpen!

Väl på andra sidan väntar en trevlig liten promenad på vindlande stig, där man också kan gå ner till en liten brygga samt läskigt nära passera bäverbo. Klippan mittöver får ruva så länge ifred på sin borg, men en dag ska jag dit!

Till slut står man vid Storträskets sydsida och har att gå hem till Åkersberga igen, tar bara trekvart på säker gångväg. En liten utflykt som rekommenderas. Det går att cykla hit och då låsa cykeln vid något träd, men att försöka ställa en bil nånstans här blir värre. Men: Jag skickade ett medborgarförslag till Österåkers kommun om att bättre skylta, stigleda och informera om fornborg och spång på sagda platser. Jag fick jättefin kontakt och dito svar från tjänsteman. Jo all informationshantering vid området ska rustas upp, men det här hänger ihop med Täljöområdets utbyggnad vid Täljöviken. Så först nästa år ska planerna ha kommit till att göra iordning runt Storträsket också. Och då ska det även bli bilparkeringsplatser! Det blir bra!

Välkommen till Lillträsket och dess mystiska biotop!

Lillträsket slutar i söder på denna sidan av rondellen vid Svinningevägen vilken du ser på bild 1. På andra sidan börjar ju Täljöviken. Vattnet går i kulvert under rondellen efter att ha dykt ner i underjorden precis före den, bild 2. Hitom rondellen ringlar sig träsket lite hemlighetsfullt längs med Svinningevägens västra sida inne i grönskan. Uppe vid fältet mellan bilväg och järnväg öppnar träsket upp sig till en hel liten sjö, bild 3. Sen försvinner vattnet i det fördolda vidare norrut tills leden åter går i dagen genom Storträsket vid Gottsunda. För att därefter, etc. Etc. Det här är alltså vad som finns kvar av den västliga leden av Långhundraleden.

 

Här och var plötsligt en stig från Svinningevägen rakt in mot träskstrilet. Överraskande syner möter en. Byggherren är verkligen skicklig, det här är det finaste verk jag sett av Castor.

Spåren efter bävern anas i det fördolda och vad var det som plaskade till därinne…

 

Så fortsätter Lillträsket vid sidan av Svinningevägen, en värld för sig som inte kan anas om man bara susar förbi i bil eller på cykel. Men efter att ha varit rännil och sedan träsk slår vattnet på stort och slutar i en liten sjö. Väl värd att en vandring längs med!

 

Safari i bäverland

Jag har ju sett misstänkta tecken sen jag flyttade till Åkersberga i februari:

Och sen fick jag se en grannpojkes mobilfilm på någons sena simtur i kanalen. Därefter hörde jag talas om avverkningen vid Trälhavets båtklubb. Fotot till vänster visar hur den skogsskövlingen ser ut, att kapa de fällda björkarna och trava upp en hög av dem har en människa gjort. Men den som behövde sköta om sina tänder och använde träden som tandstickor bor i boet vi ser på de följande två bilderna:

Jag fick mig omtalat skräckhistorier om denna BÄVER som berättas är STOR… Han lär simma upp genom Åkers kanal, ta sig till Prästfjärden, gå i land och vandra över till Domarudden och den lilla sjön, Drängsjön, som finns där omgärdad av motionsspår i ett fredligt strövområde. Här trakasserar han stora träd och fäller dem rakt över stigarna.

En släkting håller till i en av de vattensamlingar som är kvar efter Långhundraledens lite mer västra led:

Vänstra fotot visar en plötslig ansamling pinnar vid sjökanten, stigen stryker nära bredvid och bävande ser jag hålet, mittbilden, och hoppas ingen tittar ut. Vågar man stå kvar vid högen så ser man, förstora fotot till höger, längs kanten flertalet små bråteshögar och längre bort några björkstammar som dragits ut i vattnet. Mycket misstänkt en Castor, eller hur?

P.S. Jag vill inte närmare ange var bona finns, men ut och leta i Åkersbergas fina natur!

Två veckor som Åkersbergabo!

Bildgalleriet visar mina första två veckor som Åkersbergabo. Jag har kunnat konstatera följande:
Det går att inhandla såväl dansk ost som småländska isterband på den matvarukedja jag gillar. Jag bor vid en kanal där bävrar verkar lämna spår av verksamhet jämte frekvent närvaro av storskrakar. Här finns inga speciella tunnor för hundlatrin, men istället vanliga papperskorgar på typ var hundrade meter var jag än är. Trots att jag möter fem gånger fler hundar här än i Malmö finns det nästan inget hundbajs alls på marken vilket det tyvärr gör i Malmö. Så det här med hundlatrintunnor verkar vara irrationellt!?
Jag bor vid slussen av Åkers kanal, mittemot Ekbacken vars ekar lyses upp spöklikt grönt på nätterna. I backen ligger vikingar begravda. Och genom kanalen färdades slavhandlarna…

Historien här är rik, mer om det kommer jag att redovisa. Jag har gått med i Österåkers Hembygds- och Fornminnesförening och varit på mitt första föredrag, mycket intressant. Inte minst varför Trälhavet här utanför heter som det gör, verkar som om Österåker på sin tid var Sveriges svar på Kap Verde!

Allt är nu uppackat och installerat och på balkongen kan min hund ha en egen tittglugg ut om han vill. Nu börjar mitt liv som Åkersbergabo, jättespännande!