Ortnamnen berättar om bygdens flertusenåriga historia

Åkersberga av idag, med delområden vars namn är upp emot ett par tusen år gamla. Kartbild från Eniro.

Åkersberga har många delområden med för en historieintresserad skåning såväl välbekanta som främmande namn. För att bringa klarhet har jag nu läst Järnålderns bebyggelsenamn, Om bebyggelsenamnens uppkomst och ålder i Mälarlandskapen. Här ser jag en överensstämmelse med när och hur byar fick vilka namn i Skåneland vilket jag bland annat tagit del av i en annan mycket intressant publikation: Söderslätt genom 600 år. För mer info om böckerna se längst ner.

Om vi tittar på kartan ovan går det att samla de gamla byarnas namn i olika grupper efter vad namnen slutar på, jag radar upp dem efter det äldsta först och ordningen stämmer med vad jag är van vid söderifrån:

Svinninge. -inge-namnen kan vara så gamla som från övergångsfasen mellan bronsålder och järnålder alltså 500-talet f.Kr. Annars i alla fall från första halvan äldre järnålder vilken inföll mellan 500 f.Kr och år 0.Och som även kallas förromersk järnålder.

Hacksta, Skånsta. -stad-namnen bildades främst under andra halvan av den äldre järnåldern, mellan år 0 och 400 e.Kr. Perioden kallas romersk järnålder.

Tuna. Tuna-namn verkar ha en koncentrerad tillkomstperiod under yngre romersk järnålder och därpå följande folkvandringstid 400-550 e. Kr, en period som tillhör den så kallade yngre järnåldern. Speciella maktcentra fick detta namn.

Hagby, Husby, Kvisslingby, Sjökarby, Smedby, Säby, Röllingby. -by-namn är från vikingatiden alltså 800-1050 e. Kr.

Berga, Stava, Söra. Plurala namn, kanske även Solberga räknas dit? Från vikingatiden.

Tråsättra, Valsättra, Översättra. Har med säter, ”utmarksäng”, att göra. När dessa marker bebyggdes övertogs säternamnet. Från vikingatiden.

Åkerstorp. -torpändelser är väldigt vanligt söderut, men här runt Åkersberga hittar jag bara nämnda exempel. Följer även detta ”-torp” mönstret har det fått namnet genom att vara en utflyttningsby från en äldre by i närheten varvid ändelsen -torp lagts till bynamnet. Vikingatid eller något senare.

Alla namnen ovan är exempel på bebyggelsenamn. Men det finns ju även naturnamn. På kartan överst ser vi Norrö, Näs, Runö, Täljö. Kanske äldst av alla ortnamn?

Det finns mycket mer att ta del av när det gäller inte bara ortnamnens utan även bygdernas äldre historia. Jag har som sagt läst två böcker om detta gällande Skåne och Mälardalen vilka jag varmt rekommenderar:

Järnålderns bebyggelsenamn. Om bebyggelsenamnens uppkomst och ålder i Mälarlandskapen, av Per Vikstrand (Institutet för språk och folkminnen, Serie B:13, Uppsala 2013).

Söderslätt genom 600 år. Bebyggelse och odling under äldre historisk tid. Skånsk senmedeltid och renässans, av Sten Skansjö (Skriftserie utgiven av Vetenskaps-societeten i Lund, Gleerup, Bloms Boktryckeri 1983).

73 gravar att leta upp på Hagby gravfält

Hagby gravfält lär innehålla 73 järnåldersgravar, två husgrunder, en källa samt spår efter en gammal vägbank. Efter mitt första besök där måste jag nog säga att allt det där återstår att upptäcka, naturen har tagit över. Men det är värt vandringen dit och nästa gång ska jag leta lite mer! 🙂

Gravfältet, som tydligen användes genom hela  järnåldern: från slutet av den äldre dito på 400-talet och till och med 1100-talet, ligger på norra sluttningen av Hagbyhöjden ner mot Österåkers golfklubb i Åkersbergas västliga utpost. Man når gravfältet, som är inhägnat, genom att ta sig till Gottsundavägen och från den därefter ta till höger på Hagbyvägen. När den vägen tar slut tar en stig in i skogen vid och efter någon minut står man vid stängslet och dess grind in till området. Gravfältet ligger på mark som tillhör golfklubben, men det verkar riskfritt röra sig här inne i varje fall. 🙂

Hagby

Det är väldigt trevligt promenera på vägarna i Gottsunda och bland idyllerna på Hagbyhöjden.

Hagby gravfält

Nu har min hund och jag tagit oss in på gravfältsområdet efter promenaden som tar typ drygt en timme från där vi bor vid Åkers kanal. Lagom ta en liten vattenpaus. Bakom vovven syns infoskylten:

Hagby gravfält

Och framför oss har vi den här utsikten ner mot väg 276 och där bakom Stora Stava i norr:

Tittar man åt öster skymtar bakom golfklubben vad jag tror är köpcentret vid Pilstugetorget:

 

Men som sagt, nästa gång hoppas jag få en skymt av gravfältet. 🙂

Österåkers Hembygds- och Fornminnesförening har gjort en liten guidebok över Husby-Hagby: Kulturstigar, häfte 2, Tur 4 Husby. Här kan man läsa på sidorna 32-34 om Hagbys gravfält. Häftena finns att låna eller köpa på Österåkers bibliotek.

 

Cykla i Uppland är verkligen upp och ner…

Jag cyklade igår runt Garnsviken norr om Åkerberga, en tur på 23 km. Det var både givande och jobbigt. Det senare stavas backar som jag inte gillar vare sig om de är för höga att trampa uppför, vilket jag inte gör då går jag, eller susa nerför, vilket gör mig skraj om det går för fort. 59 km/tim är för fort, men det var den hastighet cykeln kom upp i såg jag efter att ha rullat utför den gigantiska skidbacke som Össebyvägen, på östsidan av viken,  antar utseendet av någonstans norr om stenkrossen och söder om Össeby-Garn. Det vill jag inte göra om. Den här breda landsvägen är rälig även på grund av den tunga lastbilstrafiken som dundrar förbi på väg, förmodligen, till och från sten- och grusdepån.

Uppe runt norrsidan av viken är det platt och lugnt, puh. Först innan vägen svänger åt vänster finns Öseby-Garn, en gullig liten by med gammal kyrka och två runstenar, vilka jag får titta närmare på nästa gång jag cyklar dit och då kommer jag västerifrån…

Det enda stoppet jag gjorde på rundturen var för att ta ovan foto, annars var jag allt lite skärrad över vad jag gett mig in på, avklarat störtloppsstup och lastbilar var förskräckande upplevelser, så jag hade inte ro mer än till att cykla vidare. (Men det kom inget mer av  lastbilar och backarna var av mer måttligt slag i fortsättningen, puh.)

Brottby rakt i norr, med den gamla bron över Helgöå, fortsättningen på Långhundraleden norrut, får utforskas nästa gång liksom kyrkoruinen som finns på Garnsvikens västsida strax efter att man svängt ner åt söder vid Brottby på Sjöbergsvägen. Den här vägens backar är av kortare och lägre slag, vilka dock kräver sin cyklist ändå och tack och lov för att vägen är asfalterad. Jag gick uppför alla backar, men cyklade nerför dem. Fast nästa gång ska jag nog gå nerför de flesta av backarna också, vägen är mycket smal och kurvig så man saknar fri sikt framåt och det finns även utfarter från tomter och stigar. Tvärbromsa i backe är ingen höjdare.

Till slut såg jag fina gamla Stora Stava gård och då kände jag mig hemma! 🙂

Smedbyån från kolonierna till kanalen

Smedbyån är en mindre del av Åkerströmmens vattenvårdsområde, ett avrinningsområde som samlar upp och för vidare vattenflöden till Östersjön från regn och snösmältning i kommunerna Norrtälje, Sigtuna, Vallentuna och Österåker. Den slingrande Smedbyån i Österåker förbinder sedan århundraden Drängsjön vid Domarudden med Hackstaskogen och rekreationsområdet Röllingby backar i Åkersberga.” Så skriver Österåkers kommun på sin hemsida. Och jag tänkte jag skulle följa ån och se hur den tar sig fram.

Jag började vid Smedbys koloniområde där ån tittar ut ur ett rör bredvid en gångbana efter att ha gått under vägen mellan koloniområdet och en brukshundsklubb:

.Smedbyån, Åkersberga

Smedbyån rinner sen rakt och smalt bredvid gångbanan hela vägen ner till området där byn Röllingbyn en gång låg. Koloniområdet syns i bakgrunden:

Smedbyån, Åkersberga

Här slutar Smedbyån gå ovan jord för ett tag, nu ska vattnet ner i en lång kulvert:

Smedbyån, Åkersberga

 

Nästa gång den kommer upp är längs den nordliga gränsen för Hacksta industriområde, där tegelbruket förr låg. Här rinner den i skymundan bakom verkstäderna som finns här idag:

Smedbyån, Åkersberga

Så anländer Smedbyån Centralvägen och går i kulvert under den:

Smedbyån, Åkersberga

Och här i Åkers kanal rinner ån ut. Kommunen släpper tydligen ut ädelfisk ibland vid åns inlopp uppåt Drängsjön och småynglen inte bara klarar att ta sig ut i stora havet den här vägen, de kommer sen tillbaka för att leka, det tycker jag är fantastiskt.

Smedbyåns utlopp i Åkers kanal, Åkersberga

Jag ska försöka att även ta mig längs ån, antagligen i etapper, upp till källan i Drängsjön, kan bävern kan jag! 🙂

Så här såg det ut runt Krondiket för 70 år sen

Jag har fått tillgång till fyra foton över Krondikets framfart i norra Åkersberga från när det begav sig på 1950-talet. Det intressanta med bilderna är ju såklart vad vi ser runt om diket, och här kanske du, kära bloggbesökare, kan hjälpa mig fylla i texten.
Det är Österåkers Hembygds- och Fornminnesförening som skickat mig fotografierna och gett mig tillstånd att publicera dem. Fotona tillhör alltså föreningen och finns i deras bildarkiv, men än vet jag därifrån bara att fotona är tagna någon gång på 1950-talet. Vem är fotograf, var det något särskilt syfte med bilderna och vad kan man mer säga om det vi ser? Vet du så hör av dig, skicka en kommentar nedan!
Klicka på bilderna så förstoras de!

Krondiket sett mot norr och Husby

Första bilden är lätt, eller hur? Vi ser krondiket komma från höger, norrifrån, och rinna söderut förbi Husby i fonden. Bakom diket till höger om Svinningevägen står den gamla tvättstugan som ännu finns kvar.

Krondiket med utsikt in mot Åkersberga

För andra bilden torde fotografen ha ställt sig vid Husby på första bilden för det här motivet verkar vara mot andra sidan av Svinningevägen och krondikets fortsatta färd söderut, men vägen vi ser gå in till höger är nog inte Näsvägen för krondiket ligger för långt från den vägen i förhållande till hur det är idag, kan det vara en annan väg som inte finns idag? På nutida kartor slutar Furmans väg, som åt söder går ner och ut på Näs, åt norr i en liten tapp strax norr om järnvägen, har den tidigare gått norrut ända upp till Svinningevägen? Den stämmer i så fall som den väg vi ser på fotot.  Är höjden i fonden i så fall slutet på Runöhöjden där det nedanför idag finns glasmästeri och Skärgårdsgymnasiet? Vad är det i så fall för vitt bostadshus längst bort till höger, det står inte kvar idag?

Järnvägen, Roslagsbanan från Åkersberga till Östra station,

Tredje bilden visar väl utsikten från Svinningevägen ner mot Näs, krondikets färd i förgrunden och Roslagsbanans i bakgrunden. 🙂

krondiket, Åkersberga

Fjärde och sista fotot får jag till visar kulverterings- och rörledningsarbeten för krondikets slutresa norrut. Det borde då vara Husbyhöjden till vänster och gollfbanans nuvarande område rakt bakåt. Stämmer? Hör av dig om du vet mer om fotografierna och vad de visar!

Följ Krondikets färd genom Åkersberga av idag!

En blomma, en fjäril och en larv

Det här är Natt och dag, fyndigt namn, eller hur? Den blommar lite överallt i Österåker, här fångad i allén till Penningby slott, och växten är också vanligast här i Uppland. Melampyrum nemorosum tillhör snyltrotsväxterna vilket säger vad det är fråga om: Natt och dag snyltar, parasiterar, på andra växters rotsystem. Jag hade aldrig sett växter med två olika sorters blommor på innan, men det har jag inte nu heller; de gula är blommor, men de blåvioletta är blad, högblad.

Natt och dag

Den här gjorde både mig och min hund förfärad när jag träffade på den vid gångbanan bredvid Åkers kanal i Åkersberga, men bara en av oss tog ett skutt bakåt. Är det en ormunge? Nej, berättade en insatt kompis, den har bara blåst upp huvudet för att skrämmas, det här är en larv till det som ska bli Större snabelsvärmare, Deilephila elpenor.

Så här såg den blivande Större snabelsvärmaren ut när den väl larvat sig iväg 🙂 efter att ha lugnat ner sig, nu syns hur litet huvudet egentligen är. När varelsen väl utvecklat sig till full svärmare är det till en stor och färggrann nattfjäril med ett vingspann på sex centimeter.

Lika stor är den här vackra fjärilen: Silverstreckad pärlemorfjäril, Argynnis paphia. Den syntes i skogsbrynet till höjden vid Svinningevägen i Åkersberga mellan helikopterplattformen och Pilstugetorget.

Har du fångat några växter eller insekter på bild från Österåkers biotoper vore det roligt att få se! Kontakta mig gärna i kommentarsfältet och berätta!

Domarringen på Norrö -ett riktigt smultronställe

Min senaste lilla vandring gick idag till ett på flera sätt riktigt litet smultronställe. Det finns på Norrö i Åkersberga där du hittar det genom att först hitta till Domarringsvägen som du går så långt du kan åt väster.

Domarringsvägen går nästan ända fram till kullen i fonden på fotot där fornfyndet, den riktiga domarringen, tronar överst, men vägen svänger av åt höger. Så man får fortsätta en bit på stigen istället som följer Blå leden:
Domarringen, Norrön, Åkersberga

Väl framme vid kullen får du leta dig upp genom snåret till den lilla höjden som dock bjuder på stor utsikt:

Domarringen, Norrön, Åkersberga

Här är mysigt att slå sig ner en stund:

Domarringen, Norrön, Åkersberga

Trodde hunden och jag var långt från vimlets yra, men ljudet av en glassbil hördes ändå i fjärran. 🙂

Domarringen, Norrön, Åkersberga

På den lilla platån har man inte bara fin utsikt runt om utan här finns också en liten stensättning (den här är på 6 1/2 meter i diameter), traditionsenligt kallad domarring, från järnåldern. Formationen tjänade antingen som säte för traktens ting där de som bestämde satt och fattade beslut, därav det tilldelade namnet, eller så kan det vara en grav.

Österåkers Hembygdsförening har räddat fornminnet åt eftervärlden genom att överklaga en illa insatt Länsstyrelses påstående att här fanns inget att bevara varvid bygglov skulle kunna utges för området. Föreningen vakade noga i många år över vad som hände från myndigheternas sida och en del misstänkta oegentligheter kunde avslöjas, men nu verkar kampen över och ideella krafter i hembygdsföreningen har gått över till att röja upp på kullen till fromma för fornfyndet. Det är en spännande läsning att ta del av i, till exempel, det här årets utgåvor av Milstolpen, medlemsbladet, där föreningens långa kamp redovisas.
Mer om den här domarringen står också att läsa i Häfte 1, Kulturstigar, utgivna av Österåkers Hembygds- och Fornminnesförening. Där anges skälen till att tro den här domarringen har med tingsplats att göra.
Häftena, fyra stycken, som täcker olika områden i kommunen går att såväl låna som köpa på biblioteket i Åkersberga. Och kan med fördel få plats i en jackficka under vandring och studeras till exempel på plats vid domarringen på Norrö som visade sig vara även ett bokstavligt smultronställe med goda bär växandes bland stenarna.
smultron vid Domarringen, Norrön, Åkersberga

Länk till kommunens tjänsteutlåtanden och ”hela ärendet” om fornfyndets bevarande.
Österåkers Hembygds- och Fornminnesförening

Bättre väg till Gottsunda fornborg

Storträsket med Gottsunda fornborg är liksom Lillträsket rester av vikingarnas västligaste farled genom Österåker från Trälhavet upp till Uppsala. Idag finns ingen skylt vid infarten till Gottsundavägen som kunde locka med upplysning om fornminne. Framme vid den rostiga grinden i nätstaketet som inhägnar fornborgsområdet har man bara en suddig oläslig skylt att tillgå för att fatta vad som kan finnas därinne. Någon lämplig klätterstig för att ta en upp till fornborgen på bergets topp är inte heller utmärkt. Känns sådär att ha tagit sig dit då…

Men har man tur, vilket jag hade, så möts man av lokalt bevandrat par som berättar att det går utmärkt fortsätta vägen norrut tills Storträsket tar slut, bara några hundra meter, för att där gå ut på en väntande spång som tar en över till sjöns andra och västliga sida. Inte heller spången har informationsskylt och jag hade inte av mig självt vare sig hittat till den eller trott den var till allmän användning, så tack för hjälpen!

Väl på andra sidan väntar en trevlig liten promenad på vindlande stig, där man också kan gå ner till en liten brygga samt läskigt nära passera bäverbo. Klippan mittöver får ruva så länge ifred på sin borg, men en dag ska jag dit!

Till slut står man vid Storträskets sydsida och har att gå hem till Åkersberga igen, tar bara trekvart på säker gångväg. En liten utflykt som rekommenderas. Det går att cykla hit och då låsa cykeln vid något träd, men att försöka ställa en bil nånstans här blir värre. Men: Jag skickade ett medborgarförslag till Österåkers kommun om att bättre skylta, stigleda och informera om fornborg och spång på sagda platser. Jag fick jättefin kontakt och dito svar från tjänsteman. Jo all informationshantering vid området ska rustas upp, men det här hänger ihop med Täljöområdets utbyggnad vid Täljöviken. Så först nästa år ska planerna ha kommit till att göra iordning runt Storträsket också. Och då ska det även bli bilparkeringsplatser! Det blir bra!

En svaveltickas bilddagbok, del II

IMG_20200603_142614

Det har inte hänt så mycket med svaveltickan på ekstocken vid Ekbacken i Åkersberga, som jag fotoföljde en vecka i En svaveltickas bilddagbok. Den har blivit lite solbränd, bild från 3/6. Däremot har det krupit fram en ny svavelticka på ekstubben bakom, klicka på fotot för förstoring:

IMG_20200617_190348

Den stora förändringen den senaste tiden är vad som händer i svampens närmiljö:

IMG_20200621_154113

Nätet som spunnits på eken har snedstreckad ekstyltmal åstadkommit i sitt larvstadium. Bladen har varit bostad och skafferi för larverna som ätit av dessa inifrån efter att ha kläckts ur de ägg som insekten, malen, lagt där i maj. Efter en månad har larven växt färdigt för att kunna bita sig ut genom bladet och hissa sig ner med egentillverkad silkestråd för att därefter förpuppas på marken. Ibland verkar larven inte hitta raka vägen ner utan spinner stora nät mellan trädgrenarna. Malen är tack och lov helt ofarlig för trädet, eken, även om det ser trist ut med alla angripna blad.
Läs mer här: ”Värmdös ekar hårt drabbade av Ekstyltmal”.

Välkommen till Lillträsket och dess mystiska biotop!

Lillträsket slutar i söder på denna sidan av rondellen vid Svinningevägen vilken du ser på bild 1. På andra sidan börjar ju Täljöviken. Vattnet går i kulvert under rondellen efter att ha dykt ner i underjorden precis före den, bild 2. Hitom rondellen ringlar sig träsket lite hemlighetsfullt längs med Svinningevägens västra sida inne i grönskan. Uppe vid fältet mellan bilväg och järnväg öppnar träsket upp sig till en hel liten sjö, bild 3. Sen försvinner vattnet i det fördolda vidare norrut tills leden åter går i dagen genom Storträsket vid Gottsunda. För att därefter, etc. Etc. Det här är alltså vad som finns kvar av den västliga leden av Långhundraleden.

 

Här och var plötsligt en stig från Svinningevägen rakt in mot träskstrilet. Överraskande syner möter en. Byggherren är verkligen skicklig, det här är det finaste verk jag sett av Castor.

Spåren efter bävern anas i det fördolda och vad var det som plaskade till därinne…

 

Så fortsätter Lillträsket vid sidan av Svinningevägen, en värld för sig som inte kan anas om man bara susar förbi i bil eller på cykel. Men efter att ha varit rännil och sedan träsk slår vattnet på stort och slutar i en liten sjö. Väl värd att en vandring längs med!