Brita Kurck lät bygga Österåkers kyrka, det syns!

Österåkers kyrka vilar på urgammal grund men sitt nuvarande utseende fick kyrkan i och med en ombyggnad vid mitten av 1600-talet. Detta omfattande arbete bekostades av Birgitta Kurck på Smedby, änka efter riksrådet Gabriel Oxenstierna. På fasaden ser vi spår av dessa adelsfamiljer:

Övre raden, Bild 1:Oxenstiernas vapen till vänster: en oxpanna (Oxenstirn betyder ”oxpanna” på tyska) med öron och uppåtsträvande horn och till höger den numer utdöda friherrliga ätten Kurcks vapen; två hjärtan över och under två bjälkar.
Bild 2: Ett utsirat ankarslut som ser ut som en fri omformning av Oxenstiernas vapen, öronen har kommit nedanför pannan på oxhuvudet…
Nedre raden, Bild 1: Även nyckelhålet till en av kyrkans dörrar utsmyckades med den donerade familjens vapen.
Bild 2 och 3: Ankarslut a la Oxenstierna samt bredvid mer tidstypiska. Det går att datera byggnader efter hur de här slutstegen på ankarjärnen inne i byggnaderna ser ut. Ett ankarjärn är alltså en anordning i en byggnad som håller ihop olika delar genom ett inlagt järn. Trä- och järnbalkar förankras i ett angränsande murverk  genom att på balkarnas änden skjuter det ut ankarjärn. Ankarjärnet avslutas i regel med en smidd ögla. Ankarsluten fungerar som en sprint som träs genom öglan. Ankarjärn och ankarslutar utfördes på äldre byggnader av stångjärn som smiddes till önskad form. (Wikipedia)

Om Brita Kurck och hennes ättlingar kan man läsa följande i ”Anteckningar om svenska qvinnor” som Projekt Runeberg tillhandahåller på internet:

Kurck, Brita, dotter af riksrådet och presidenten Jöns K., blef 1645 gift med rikskammarrådet Gabriel Oxenstjerna. Hon lät uppbygga Åkers kyrka i Roslagen, med ättens familjgraf, samt stenhuset på Margretelund. Hon skänkte till sockenkyrkan en altartafla af Spagnoletto, som konung Gustaf III fick utbyta mot en kopia och 600 rdr species. Originalet förvaras i Riksmuseum.
– Mannen blef efter sin död upphöjd i grefligt stånd.
– Enda dottern Märtha blef 1669 gift med öfversten Evert Horn; varande deras bröllop det första som efter nya ordningen skedde. – Grefvinnan Brita Oxenstjerna dog 1671, och med son-sons-sonen Gabriel, som afled 1803, utgick den grefliga ätten till Kronoborg. Denne ättling af en så lysande stam förstörde i sin ungdom all sin ärfda förmögenhet, avancerade till löjtnant vid Dragonerna, men blef för hvarjehanda brott dömd till lifstidsfängelse på Malmö fästning. Slapp ut, tog tjenst vid Lifgardet som simpel karl och kunde icke förmås att ändra sitt lefnadssätt.

Så gick det för den grevliga ätten Oxenstierna af Croneberg, mer om dess uppgång och fall står här.

Brita Kurck står även bakom det nuvarande utseendet på Margretelunds slott vid Trälhavet i Åkersberga vilket är från 1658. Slottet har en lång historia som du kan läsa om bland annat i Milstolpen nr2/2011 (finns på Österåkers bibliotek i Åkersberga eller så kan du rekvirera den genom Österåkers hembygdsförening: mail@milstolpen.org).

Här står ett kulturarv och förfaller!

Jag lade märke till det lilla öde huset vid Svinningevägen så fort jag flyttade hit till Åkersberga i februari 2020 och började promenera omkring i min nya hembygd. Nyfiket kunde jag leta fram att det här var Husbys gamla tvättstuga! Det har intill funnits en vattenkälla vilket ännu går att se spår av, men att en smedja också ska ha verkat här anas ingenting. Stugan var både vacker och sorglig i sitt åldrande, för detta förfall, var det verkligen oundvikligt? Kunde inte huset hjälpas tillbaka till livet och bli ett monument över gångna tiders slit, ett landmärke över småfolkets historia i allmänhet, men över kvinnors vardag i synnerhet. Tvättstugan säger mer om hur livet kunde te sig förr för de flesta i Sverige än vad ståtliga slott berättar. De senare brukar omhuldas i bevarandeplaner, men har vi inte kommit längre än att se till andra byggnader också?

Jag lämnade därför in ett medborgarförslag i ärendet sommaren 2020 om att kommunen bättre borde ta hand om stugan och dess historia. Av en slump kom jag dock att få ögonen på följande:

I en plankarta från Österåkers kommun 2004 över området där tvättstugan står är huset märkt med Q1. I teckenförklaringsspalten där står att läsa: Q1 = ”Byggnaden får ej rivas, de karaktärsdrag som angivits i planbeskrivningen ska bibehållas och befintlig exteriör ska bevaras, underhåll ska ske med ursprungliga material och kulörer.” (Källa: ”Detaljplan för utökning av Hagby golfbana och Heliporten (del av fastigheten Hagby 1:5) Österåkers kommun, Stockholms län Upprättad den 1 maj 2004 på stadsarkitektkontoret i Åkersberga Rev. 31 augusti 2004)

Ovanstående uppgifter gjorde att jag ändrade mitt medborgarförslag till en anmälan om tillsyn till Byggnadsnämnden i Österåkers kommun. Den 5 september 2020 skickade jag in min anmälan då jag också infogade nedan från sidan 6 i kommunens antagandehandling/planbeskrivning i förslaget till ovannämnda detaljplan rev 2004-08-31:
” Inom området finns en mindre byggnad med en gammal bykälla, Husby brunn. Den var tidigare Husbykullens enda vattentillgång och en samlingsplats för byborna på Husbykullen. Det har även varit både tvätthus och smedja. Brunnen är kullerstensatt och har alltid haft rikligt med vatten. Huset är byggt av falurött liggtimmer och det har ett sadeltak av enkupigt tegel. Den gamla byggnaden är kulturhistoriskt värdefull och det är en del av den bevaransvärda miljön på Husbykullen. Därför skyddas och bevaras den genom skyddsbestämmelse i planen. Husets karaktärsdrag ska bibehållas och exteriören får ej förändras.”

Det har nu snart gått ett år sen min anmälan och ingenting har hänt för att rädda huset. Vid mina påstötningar hos Byggnadsnämnden har svaret varit att nämnden sedan pandemin startade har översköljts av ansökningar om bygglov och liknande i en sådan aldrig tidigare skådad mängd att verksamheten i stort blivit lidande. Nu i höst ska dock nyanställningar ske varvid nämnden hoppas komma ikapp. Det hoppas jag också.

Men jag finner det ändå anmärkningsvärt att anmälningar om skyddstillsyn av kuturhistoriska byggnader inte prioriteras framför ansökningar om att typ bygga ut en veranda?

Jag fortsätter att ibland passera den gamla tvättstugan som fullt synlig från Svinningevägen fortsätter sin tillvaro, till synes övergiven av alla, inte minst av fastighetsägaren själv. Stugan och marken ägs av Österåkers golfklubb. Den fick som fastighetsägare tillfälle att skicka in ett svar till Byggnadsnämnden med anledning av min anmälan. Det svaret brukar jag förundras över. Tänk att plötsligt bli varse att det står ett hus på ens tomt, att detta hus är Q-märkt och att det är markägaren som har att ta hand om det? Läs själva i den till kommunen inkomna handlingen från Österåkers golfklubb (Dnr BN 2020-001045 – Ankom 2020-11-30) där jag citerar följande:

”Måste erkänna att vi blev väldigt förvånade över detta mejl _ Jag har hört mig för internt för att följa upp gällande byggnaden samt med de personer som var med från vår sida under detaljplansarbetet. De är lika förvånade som jag _
Vi vill gärna träffa er för att gå igenom denna fråga samt vem som bär ansvar för byggnaden och dess skick – känns inte rätt att detaljplanen kan tvinga en markägare att underhålla, i detta fall denna byggnaden.”

Jag önskar att tvättstugan kommer under behandling av någon som det känns rätt för att ta hand om ett kulturarv. Och det snarast!

Tre trevliga tävlingar i Åkersbergaterrängen

Av en slump finns det i sommar tre trevliga lokala terrängtävlingar i Åkersberga och här får du info om dem:

  1. Hitta ut Österåker. Här ska du med hjälp av en karta leta kontroller runt om i och utanför Åkersberga. I en särskild nerladdad mobilapp markeras lösenorden som står på de sammanlagt 102 kontrollpinnarna som är lite dolt nerkörda här och var.
    Verktyg: Mobilappen Hittaut. Papperskarta som skickats ut till alla hushåll i kommunen och som också kan hämtas på biblioteket i Åkersberga och i Alceahuset. (Karta finns också i appen, men papperskartan har mycket info och ger bättre överskådlighet så den rekommenderas att du skaffar.)
    Tävlingsperiod: 29/4 – 7/11 2021
    Mer info: https://www.orientering.se/provapaaktiviteter/hittaut/osteraker/ På webbsidan har du också karta och kan logga in för att markera lösenord, mindre smidigt än appen, men det funkar.
    Arrangör: Österåkers kommun och Orienteringsklubben OK Österåker
  2. Upptäck Österåker på hjul. Cykla, gå med barnvagn eller rullator eller åk rullstol och liknande och ta dig fram till åtminstone 10 av 22 angivna platser. Där tar du en selfie så man ser dig, vad du rullar fram med och den angivna platsen. OBS: cyklister måste ta de tio platser som i infobroschyren är utmärkt med cykel. (Det missade jag som flängde runt hela Åkersberga under två timmar på min cykel och tog selfies på tio platser, jättenöjd tills jag skulle skicka in fotona och såg att bara en kontrollstation var ett obligatoriskt cykelmål…)
    Verktyg: Rullande transportfordon, kamera, särskild cykelkarta med utprickade fotostationer samt infobroschyr där du ser exakt var och hur fotona ska tas och info hur du ska göra med bilderna.
    Mer info: I kommunhuset Alcea samt på Österåkers bibliotek i Åkersberga och på Ljusterö finns all info i pappersform. Men du kan här:
    Ladda ner infobroschyren och den särskilda cykelkartan med markerade fotoplatser
    Tävlingsperiod: Från maj till 31 augusti 2021
    Arrangör: Naturskyddsföreningen Österåker
  3. Åkersbergaquiz. Frågesportstävling med 12 frågor som handlar om olika fenomen i Åkersberga. Vandra mellan frågestationerna och hitta svaren när dessa finns på plats och ta hjälp av internet när detta behövs för att hitta svaren.
    Verktyg. Du behöver ladda ner och skriva ut frågeformuläret
    Mer info: Allt du behöver veta står på frågeformuläret.
    Tävlingsperiod: Från juni till 1 augusti 2021
    Arrangör: Österåkers Hembygdsförening

Gör om och gör rätt om cykelbanorna!

Nä, Österåkers kommun, det håller inte att skylla på andra eller låtsas att ni gör någonting när ni bara utnyttjar folks förtroende. Sluta tramsa och gör om och gör rätt när det gäller utbyggnad av cykelbanor i kommunen!

Bakgrunden är denna: 2018 lämnades två medborgarförslag in till kommunen om nödvändigheten i att en riktig och säker cykelväg anlades från Åkersberga till Täby kommun. Det här för att göra det möjligt för kanske i första hand arbetspendlare som vill färdas miljövänligt och bedriva friskvård på kuppen, ingen konstig tanke i dessa dagar, snarare tvärtom mycket märkligt med kommuner som inte satsar här. Det verkade också som om kommunen gick önskemålet till mötes, halvvägs i alla fall, när således en befintlig, enskild, arbetsväg genom privatägd skog mellan Täljö och Rydbo tillgängliggjordes och piffades upp på kommunens bekostnad.
Några höjdskillnader planades ut, banan höjdes upp ur träsknivån när så annars var fallet, men den varken grusades eller asfalterades utan en sorts vassa stenskärvor hälldes ut att slira fram på. Vid arbetsvägens in- och utfart monterades grindar som effektivt förhindrar genomfart av alla sorters andra fordon än cyklar, men de senare kommer inte heller igenom öppningarna om de har barnkärror eller breda cykelväskor och liknande. Så det har varit något konstigt från början med den här ”cykelvägen”.
Men med ovannämnda åtgärder ansåg kommunen dock att medborgarförslaget var besvarat. Se länkar nedan till handlingarna i ärendet. Och det framstod som att insatsen gjordes för cyklisternas skull. Ingenting annat nämndes.
Efter ett tag började cyklister att undra om detta var allt? Nackdelarna med cykelbanans beskaffenhet blev allt mer uppenbar, och varför asfalteras den aldrig?

2021 vaknar upproret igen, en ny aktivistgrupp tar form, håller digitala möten, skriver insändare och föser ut kommunpolitikerna ur Alceahuset för att cykla med dem till Arninge. (Två kommunfullmäktigeledamöter ställde upp) Gruppen skulle kunna författa en handbok i direktdemokrati, den är ett föredöme i sitt agerande. Men vad har de för det?

Nu verkar det istället uppenbart att kommunen har låtsats att den har kommit medborgarförslaget till mötes och av en arbetsväg gjort en halvdan, men dock, cykelväg mellan Täljö och Rydbo. Men denna väg visar sig nu egentligen ha ett annat syfte: den är iordningställd som driftsväg för Roslagsvatten/Norrvatten inför deras planerade arbete med att uppgradera huvudvattenledningen mellan Täljö och Rydbo. Skogsvägen är bara en cykelväg i den mån som den även går att använda som sådan. Och som ett brev på posten kan man nu på Norrvattens hemsida, inte kommunens, läsa att från juni 2021 och fram till hösten 2023 ska Norrvatten arbeta med att byta ut den gamla rörledningen som löper längs med sagda väg mot ny. Detta innebär att det tid- och bitvis inte kommer att gå att cykla alls på den här vägen.

Så var det med den cykelvägen. Men Norrvatten visar att det går att informera rakt och tydligt, förhandla med markägare och anlägga cykelbanor: i mitt tycke har kommunen visat sig svag i alla tre avseendena. Norrvatten ger på sin hemsida, se nedan länk, klara besked om att driftsvägen mellan Täljö och Rydbo etappvis kommer att stängas av. Men att Norrvatten, när detta blir aktuellt, kommer att informera om ingreppen på dels plakat vid infarterna till vägen, dels på kommunens hemsida och i sociala medier. Det utlovas också att det under projektets 2 1/2 år alltid ska gå att cykla genom arbetsområdet: Norrvatten har kommit överens med den privata skogsägaren om att få röja mark och fälla träd när så behövs för att anlägga alternativa cykelvägsavsnitt när den ordinarie driftsvägen inte är möjlig att användas av allmänheten.

Så här kommer det att vara fram till hösten 2023. Men då kan det finnas en öppning för att kommunen verkligen ordnar en anständig cykelväg från Åkersberga och till den västliga kommungränsen. Det här går att läsa om i Cykelbokslut 2020, se nedan, där det är värt att notera att ”cykelvägen” mellan Täljö och Rydbo inte finns med… Istället går att läsa på sidan 9 under punkt 3.6 i ovannämnda skrift att en sammanhängande cykelled ska skapas från Täljö via Svinningevägen ner till Rydsbo Saltsjöbad och därefter Svinningevägen vidare västerut till Kulla vägskäl. Planen är Trafikverkets och kommunen hakar på. Därefter avser kommunen tydligen, enligt kännedom, att fortsätta med cykelled upp till Rydbo station. Här kommer sedan som ett led i den regionala cykelledsstrategin en cykelbana att anläggas från Rydbo och till kommungränsen mot Täby vid Arninge. Först därefter finns sträckan Täljö-Rydbo på agendan för att göra en riktig cykelbana där.

Jag flyttade till Åkersberga i fjor, 2020. Jag hade då bott väldigt många år i en av Europas tre bästa cykelstäder: Malmö. Jag trodde inte det kunde vara så illa att det på en annan ort inte skulle gå att cykla säkert till nästa kommun, eller ens inte vara möjligt för en barnfamilj att cykla till kommunala badplatser, som här i Garnsviken och vid Domarudden. De två senare turerna är förenat med livsfara i så fall. Kommunen anför problem med fornlämningar och markägare för att kunna etablera cykelbanor här, samt att det inte finns pengar. De argumenten håller inte. Prioritera om, förhandla och bygg cykelbanor, det är det enda hållbara för kommunen och dess invånare!

Länkar:
Medborgarförslag 10/2018 med kommunens beslut i ärendet
Medborgarförslag 11/2018 med kommunens beslut i ärendet
Norrvattens information om ny huvudledning mellan Täljö och Rydbo
Österåkers cykelbokslut 2020
Se även: Uppdaterad cykelplan och utbyggnadsplan 2016-2023, sidan 5

Varde namn och plötsligt ser man!

Varje gång jag deltagit i guidade naturvandringar har min syn förbättrats. Jag ser plötsligt växter som funnits där före mig, men först när någon pekat på den och sagt vad den ”heter” har jag sett den. Och därefter dyker plantorna upp överallt. Som Mormors nattmössa (Geum rivale), den hade jag aldrig hört talas om, än mindre sett. Men efter förra helgens vandring med fina Naturskyddsföreningen Österåker på Riddersholm, se förra blogginlägget, ser jag den nu överallt i Åkersberga: På Röllingby backar, Kuckubacken, Ekbacken längs kanalen, etc. Märkligt!

Tre trevliga utflykter med Naturskyddsföreningen och hänger du med på den fjärde?

Så mycket jag har fått se och lära mig på de tre utflykter jag följt med Naturskyddsföreningen Österåker på denna vår 2021!

Först: Blomstervandringen vid Domarudden 2 maj, jag antecknade 30 arter, däribland flertalet olika sorters mossor -en för mig hittills okänd mångfald som guiden Ann Sjölander bland mycket annat berättade roligt om- fem timmars vistelse och två fikapauser, allt i udda soligt och varmt väder denna annars kalla och regniga månad, perfekt!
Artlista Domarudden 2/5 2021

Därefter: Angarnssjön den 8 maj. En besvikelse, förlåt. Inte på utflykten, den bestod av rundvandring i fint väder för andra gången denna månad, jättetur med vädret för mellan utflykt 1 och 2 har det bara varit kallt och regnigt, och vi tog en trevlig fikapaus bland de blommande orkidéerna Adam & Eva under vandringen runt sjöängen vilken tog 3 3/4 timme. Men fågellivet…
Okey jag antecknade 25 arter, men det var i stort vad de med kikare och tålamod kunde berätta att flugskitarna jag i bästa fall skymtade var för några. Angarnssjön är Stockholms läns största fågelbiotop och det är det som gör det trist för människor som vill titta på fåglar: Det är så långt ut till fåglarna i den långgrunda sjön. Och de för fåglarnas skull avspärrade sank- och vassmarkerna ut till vattnet gör att det inte blir mycket till naturlig fågelskådning på grund av avståndet. Angarnssjön är säkert fint för pippiarna dock, önskar bara det fanns bättre ställen för oss båda arter!
Artlista Angarnssjön 8 maj 2021

I Malmö där jag närmast kommer ifrån finns inne i stan, och lättåtkomligt i utkanterna, flertalet olika sorters små naturliga eller anlagda vattensamlingar, här hittar du ett långt större såväl flertal som artrik mångfald av fåglar än vad jag förvånat upplever i Österåker sen jag flyttade hit i fjol. Kanske om jag tar mig ut i skärgården här får jag en annorlunda upplevelse? Men alltså ett tips för dig som ska till Malmö och gillar fåglar: Ta bussen till Husie mosse eller Klagshamn och gå runt och du förstår min besvikelse av Angarnssjön, tror jag. Visst använder jag kikare i Malmö, men det är för att bättre kunna avgöra vilken sorts dopping, skrake, spov eller annan vadarfågel det är som jag ser med blotta ögat…

Senast: Riddersholms naturreservat vid Kapellskär, Norrtälje, utflykt den 22 maj. Jag antecknade 38 olika sorters växter, 3 1/2 timmes rundvandring med en fikapaus i småregn, gjorde ingenting bara mysigt och den mycket initierade guiden Gunnar Lodin, som verkar vara de sällsynta växternas egen hustomte här ute, bjöd på hemmagjorda godsaker från naturens skafferi:

Vi bjöds på älggräsdricka och pesto gjord på ramslök, rapsolja, hasselnötter och västerbottenost, mums. Plockade en påse full med ramslök (det är i Riddersholm den växer här i länet) och gjorde likadan pesto hemma, men utan nötter, funkar jättebra bara osten är vällagrad så blir det godare, tycker jag! Växten i mitten heter Ormbär och till höger ser vi S:t Pers nycklar.
Artlista Riddersholm 22 maj 2021

Nästa utflykt: Lördag 19 juni ska Ann Sjölander och Philip Shaw guida hugade längs Krondiket i Åkersberga. Se programmet på Naturskyddsföreningen Österåkers hemsida Jag har gått från dagens källa mellan golfbanan och Pilstugetorpet ner till utloppet vid Trälhavets Båtklubb (Bildreportage från min vandring: Följ Krondikets färd genom Åkersberga) och det ska bli spännande få veta vad det är som växer och flaxar här längs diket. Jag har anmält mig, har du? Kul om vi ses!

Upp och ner från Åkersberga till Arninge

Bildkavalkad över gårdagens cykling till Arninge, där det mitt i denna köpfestby -finns det ett bostadshus, en park, någon yta som inte är till för att handla i?- finns ett arkiv över gårdagens krig och fred: Krigsarkivet som just flyttat färdigt in hos Riksarkivet här. Men coronan begränsar öppettider och forskarmöjligheter så jag får vänta med att på allvar ta mig till mitt nya dagis. Gårdagens provtur var dock en stor upplevelse:

  1. Backarna. För en skåning traumatiska, men inte farliga om man tar det lugnt och det är torrt väglag och man inte har med sig mer packning än en vattenflaska…
  2. Väglaget. Det sägs att vägen är grusad. Men det är den bara med falska förhoppningar. Vi pratar vassa stenskärvor, riktigt illa för cyklar med smala däck. Sånt här lägger man inte för att cykla på utan typ för att ha som underlag vid asfaltering. Men det sistnämnda vägrar ägaren gå med på.
  3. Ägarens inställning att först gulligt hälsa välkommen till sin skog för genomfart, men samtidigt se till att det nätt och jämnt går att cykla här eller ens ta sig in genom de smala säkerhetsentréerna. De sistnämnda torde förhindra passage av lådcyklar och cykelvagnar för barntransport. Men det är nog lika bra eftersom väglag och backar kan vara livsfarligt för sådan framfart.
  4. Österåkers kommun som tydligen dels inte klarar att förhandla med en markägare så denne kan tjäna på att cykelvägen genom hans skog blir en för cyklister funktionell sådan, dels inte tar något kännbart konstruktivt steg vidare för att göra cykelpendling västerut mot nästa kommun realistisk.
  5. Den fina skogen och utsikterna, en fröjd att fara fram i.

Pedal och hälsa!

Sporthallen ska inte ha någon annans namn, men cykelleden!

Österåkers nya sporthall växer upp på fältet mitt emot Husby i Åkersberga och är klar att tas i bruk nästa år. Då bör namnfrågan vara klar också. Det som hittills har hänt är att kommunens styrande moderatskikt har lagt upp sig för en utsocknes krämare och gett honom erbjudandet att få döpa multihallen efter hans och hans företags namn. Oppositionen säger nej.

Hela bygget beräknas gå på minst 400 miljoner kronor, en kostnad som Österåkers invånare och skattebetalare samfällt bidragit med, men en företagare kan alltså genom att betala en procent av den summan, 4 miljoner (utspritt på 15 års delbetalningar) kronor få kalla ett kommunalt ägt idrottshus för sitt. Företagaren och hans företag är inte skrivna i kommunen så de bidrar inte själva till bekostnaden utan kan skratta hela vägen till banken åt denna reklamkupp.

Om en kommun ska sälja sig på detta viset så gör det i så fall när det blir en konstruktiv insats för att få något till stånd. Som cykelbanan mellan Täljö och Rydbo. Det var tydligen ett ståhej i den frågan för ett par år sedan med namninsamling som ledde till beslut att anlägga en farbar cykelväg mellan ovannämnda småorter längs Roslagsbanan. På så vis skulle Åkersberga få en sammanhängande cykelled västerut till Arninge, Täby och in i centrala Stockholm. Markägaren gjorde obegripligt motstånd och resultatet blev en halvmesyr av någon sorts grusbeläggning som skär sönder däcken på cyklarna. Beläggningen fungerar på bilvägar men bilar får inte köra här. Ingenting händer mer än att ett nytt Cykeluppror har startat.

Mitt förslag: Döp sporthallen så det hörs att det är kommuninvånarnas egen skapelse och ingen annans, men låt den här reklamhungrige företagaren få döpa cykelleden mellan Åkersberga och kommungränsen västerut istället och det efter att han bekostat en asfaltering av densamma. Det sistnämnda är nödvändigt för att den här ”cykelbanan” ska anses vara funktionell annars är de 1,9 miljoner kommunen lagt ut på grusvägen kastade i sjön. För att kunna bekosta och få utfört en asfaltering måste företagaren antagligen genomföra ett antal pedagogiska samtal med den som äger marken cykelleden går på i Österåkers kommun. Den insatsen kan vara väl värd att han därefter får döpa cykelbanan till precis vad han vill. 🙂

Blåsippan ute i backarna står?

Är de verkligen blåa, tycks min hund undra? Ja, där jag kommer från, Kvarnby i Malmö, där finns det bara en liten samling av blåklocka vilken jag varje år vallfärdade till för att fotografera och notera när de stack upp ur jorden. Här i Åkersberga vadar jag i fält av allehanda färgade sippor, men är någon riktigt klarblå? Se själv och Glad Valborg!

Ljus som förorening

Slussholmen i Åkers kanal i Åkersberga ska rustas upp, ett omfattande program för att bevara och rusta upp slussanordning, öka säkerhet för människor och förbättra för fiskens vandring. På kommunens hemsida kan man läsa om ärendet som nu är ute för granskning.

Bland handlingarna sticker remissvaret av den 10 mars 2021 från Österåkers Naturskyddsförening ut. För här får djuren sin ombudsman och föreningen tar upp hur illa illumineringen av kanalen med omgivning svär sig mot naturhänsyn. Jag får mig en tankeställare för jag älskar hur det ser ut längs vattnet när det är mörkt, som här:

Men det är alltså inte bra. För enligt Naturskyddsföreningen Österåker hindrar trädbelysning fladdermössen att leva sitt nattliv och den vackra blå belysningen av vattnet vid själva slussen förstör för de nattvandrande fiskarna. Så vet man det. Och det är bara att ge sig, tycker jag. Hänsyn mot djurlivet måste vara viktigast, människan har förstört tillräckligt. Naturskyddsföreningen ger dock förslag för att även vi ska kunna nattvandra: belysning som bara aktiveras när vi rör oss längs gångbanorna till exempel. Jag kan också tänka mig att den speciella trolska effektbelysningen sparas till en kväll i veckan eller nått.

Längre ner vid kanalen ståtar några nya husschabrak längs höjden ovanför Centralvägen. På kvällarna ser det ut så här:

Snacka om ljusförorening. Husen sticker ut från berget och det är gattet under byggnaderna som lyses upp med stark vit neonbelysning. Vilket är syftet med att förorena miljön på det här viset?