Välkommen till Lillträsket och dess mystiska biotop!

Lillträsket slutar i söder på denna sidan av rondellen vid Svinningevägen vilken du ser på bild 1. På andra sidan börjar ju Täljöviken. Vattnet går i kulvert under rondellen efter att ha dykt ner i underjorden precis före den, bild 2. Hitom rondellen ringlar sig träsket lite hemlighetsfullt längs med Svinningevägens västra sida inne i grönskan. Uppe vid fältet mellan bilväg och järnväg öppnar träsket upp sig till en hel liten sjö, bild 3. Sen försvinner vattnet i det fördolda vidare norrut tills leden åter går i dagen genom Storträsket vid Gottsunda. För att därefter, etc. Etc. Det här är alltså vad som finns kvar av den västliga leden av Långhundraleden.

 

Här och var plötsligt en stig från Svinningevägen rakt in mot träskstrilet. Överraskande syner möter en. Byggherren är verkligen skicklig, det här är det finaste verk jag sett av Castor.

Spåren efter bävern anas i det fördolda och vad var det som plaskade till därinne…

 

Så fortsätter Lillträsket vid sidan av Svinningevägen, en värld för sig som inte kan anas om man bara susar förbi i bil eller på cykel. Men efter att ha varit rännil och sedan träsk slår vattnet på stort och slutar i en liten sjö. Väl värd att en vandring längs med!

 

Österlenkomplex kalla vassvik för hav?

I fonden bakom vassen skymtar husen vid ”havet”…

Ett byggföretag annonserar flitigt på reklamskyltar längs vägen mellan Åkersberga centrum och Svinninge i Österåker om att det nu bygger ”hus vid havet på Täljehalvön”. En nyinflyttad skåning kan inte låta bli att dra på munnen och tycka att det är som när mäklare annonserar hus i Hörby som ”Österlenpärlor”. Det är inte likadant här. Men varför saluföra bostadshusen som att de ligger vid havet när de uppförs längst in i en vassrik vik? Så här beskriver Österåkers kommun området inför bebyggelseplanerna för området:
”Vassbältet och de sanka strandängarna som gränsar till den nuvarande åkermarken utgör självklara inslag i landskapsrummet. Dessa ska bevaras och utgöra del av en rekreationszon längs vattnet.”
”Viss vattenkontakt skapas genom en spång med utsiktsplats i yttre vasskanten och en gångbro över vikens inre del.(…) ”Utblickar mot vattnet har värnats.”
(Detaljplan för Täljöviken, Österåkers kommun, 2012, reviderad 2013)

Särskilt sista citatet tycker jag skiljer sig åt från företagets vision om var de bygger husen. Företaget skriver på hemsidan över projektet: ”Stort fokus har även lagts på att göra vattnet tillgängligt för alla. Här kommer utflyktssugna besökare att kunna bada, fiska och lägga i kajaken vid strandkanten, vilket är en ovanlig lyx i Stockholmsområdet.” ”Det mest slående för Täljöhalvön är nog närheten till havet.” Detta ”hav” är alltså en vassrik vik med ett vattendjup på högst tre meter vilken kommunen menar har sitt största värde på land där omsorgsfull undersökning har utförts över hur natur och fågelliv kan värnas om på bästa sätt inför de nya bostadsområdena som planeras där.

Österåkers kommun skriver i sin skötselplan för Täljövikens natur: ”Täljövikens stränder kantas av ett kontinuerligt vassbälte som varierar i mäktighet.” Området runt Täljöviken konstateras ha högt naturvärde och det främst genom vassvegetationen och strandängarna, dessa biotoper med sitt rika fågelliv har nogsamt inventerats av kommunen vilket redovisas i den 2013 uppgjorda skötselplanen. Här slås också fast att hela Näsudden med Täljöviken i kommunens översiktsplan har pekats ut som ”ekologiskt särskilt känsligt område” (ESKO) enligt miljöbalken.

”Vattenkontakten till Täljöviken är områdets stora rekreativa värde, men i det stadie av igenväxning som stränderna befinner sig i är utsikten begränsad. Det är också svårt att ta sig fram längs med vattnet eftersom vegetationen är hög och stigar saknas helt. Att komma fram till vattnet är egentligen bara möjligt vid den brygga som ägs av Täljövikens konferensanläggning.”, skriver skötselplanen vidare. Det finns en del att göra alltså för att nå det kommunala målet: ”Täljövikens inre och norra strand skall utvecklas till en öppen strandäng.”

Men det verkar vara ett större avstånd mellan byggföretagets syn på vad som är vitsen med att flytta till Täljöviken och hur kommunen ser på området. Är det så att ”havet” säljer bättre än att berätta om vass och strandängar? Lite Österlenkomplex, med andra ord? Byggföretaget kunde kanske börja med att kalla området för Täljöviken och Näsudden som kommunen gör och inte Täljöhalvön som ingenting heter på någon karta.

Vandringar till Åkersbergas vattenvägar

Jag har berättat för vänner i Malmö att här i Åkersberga når jag inom högst en timmes promenad med hunden alltid fram till en udde vid någon del av Långhundraleden. Här brukar jag rasta, äta ett äpple, ta ett foto och publicera det på sociala medier med frasen Greetings from, etc. 🙂

Närmast är att gå söderut till längst ut i småbåtshamnen, det tar en halvtimme från Slussholmen där jag bor. Här kan man se över Tunafjärden till Näs och de byggnader som tillhör ett utbildningscentrum där. Till vänster börjar Åkers kanal sin vattenväg norrut genom Åkersberga:

Småbåtshamnen Åkersberga

Vandrar jag istället ner till Näs och ut på Näsudden har jag på land ett mysigt litet naturreservat att ströva omkring i, och utsikten därifrån leder vidare söderut ut i Trälhavet:

Trälhavet, Åkersberga

Vänder jag kosan västerut istället hamnar jag vid Storträsket i Gottsunda. Den här vattensamlingen är en rest av en västligare väg för Långhundraleden från Trälhavet via Täljöviken, istället för via Tunafjärden och det som nu är Åkers kanal, och som istället fortsatte norrut via det som vi idag kan se resterna av genom Lillträsket respektive Storträsket och vattenrännorna som tar vid därefter längs golfbanans västra utkant för att slutligen nå Stavaviken vid Norrö. På klippan vid Storträskets östra sida ska Gottsunda fornborg finnas vilken en dag kräver ett besök tror jag:

Storträsket och Gottsunda fornborg.

En timmes promenad rakt norrut från hemmet leder vovven och mig till udden i norr på Norrö och Gavelberget där. Norrö är en egen fin värld för sig att vandra i och slutmålet sådär lite småhemligt. Här ses början på Stavaviken som går ner till vänster söderut medan åt höger bakom udden mynnar Prästfjärden upp från söder. Här vid udden förenas vattendragen norrut i Garnsviken och den fortsatta Långhundraleden:

udden på Norrö, Åkersberga

Vandrar jag längs Prästfjärdens östsida istället på Össebyvägen förbi kyrkan, kan jag vika ner på en väg till Garnsviksbadet, det tar sammanlagt 50 minuter. Här har jag framför mig från vänster Prästfjärden, Norrös udde och bakom den mynningen på Stavaviken:

Garnsviksbadet, Åkersberga

Tittar jag vid badplatsen norrut ser jag Garnsviken och Långhundraledens fortsättning in i Vallentuna kommun. Bye bye vikingaled!:

Garnsviken, Långhundraleden, Åkersberga