En svaveltickas bilddagbok, del II

IMG_20200603_142614

Det har inte hänt så mycket med svaveltickan på ekstocken vid Ekbacken i Åkersberga, som jag fotoföljde en vecka i En svaveltickas bilddagbok. Den har blivit lite solbränd, bild från 3/6. Däremot har det krupit fram en ny svavelticka på ekstubben bakom, klicka på fotot för förstoring:

IMG_20200617_190348

Den stora förändringen den senaste tiden är vad som händer i svampens närmiljö:

IMG_20200621_154113

Nätet som spunnits på eken har snedstreckad ekstyltmal åstadkommit i sitt larvstadium. Bladen har varit bostad och skafferi för larverna som ätit av dessa inifrån efter att ha kläckts ur de ägg som insekten, malen, lagt där i maj. Efter en månad har larven växt färdigt för att kunna bita sig ut genom bladet och hissa sig ner med egentillverkad silkestråd för att därefter förpuppas på marken. Ibland verkar larven inte hitta raka vägen ner utan spinner stora nät mellan trädgrenarna. Malen är tack och lov helt ofarlig för trädet, eken, även om det ser trist ut med alla angripna blad.
Läs mer här: ”Värmdös ekar hårt drabbade av Ekstyltmal”.

En svaveltickas bilddagbok

Så här skriver Wikipedia: ”Svavelticka är en svampart av typen tickor. Den växer på trädstammar, särskilt ekar, där den mångflikiga fruktkroppen kan nå en vikt av upp till 10 kg. Den är en av få trädsvampar som är användbar som matsvamp, och den engelska sidobenämningen chicken-of-the-woods syftar på svampköttets likhet med kycklingkött.”

Klockren jämförelse! Jag trodde först någon tryckt in en rå kycklingfilé i ekstubben:

Den 27 maj 2020 tog jag bilderna ovan. Ekstubben vilar på en sluttning någonstans i Åkersberga och tickan vaktas av de största svartmyror jag sett, bra för då kanske utväxten får fortsätta ifred. Nedan följer foton jag tagit de därpå följande sex dagarna. Nu tar jag en paus med publiceringsprojektet och återkommer när jag samlat på mig nya foton tagna med en veckas mellanrum.

Gå vidare till: ”En svaveltickas bilddagbok, del II”

Två veckor som Åkersbergabo!

Bildgalleriet visar mina första två veckor som Åkersbergabo. Jag har kunnat konstatera följande:
Det går att inhandla såväl dansk ost som småländska isterband på den matvarukedja jag gillar. Jag bor vid en kanal där bävrar verkar lämna spår av verksamhet jämte frekvent närvaro av storskrakar. Här finns inga speciella tunnor för hundlatrin, men istället vanliga papperskorgar på typ var hundrade meter var jag än är. Trots att jag möter fem gånger fler hundar här än i Malmö finns det nästan inget hundbajs alls på marken vilket det tyvärr gör i Malmö. Så det här med hundlatrintunnor verkar vara irrationellt!?
Jag bor vid slussen av Åkers kanal, mittemot Ekbacken vars ekar lyses upp spöklikt grönt på nätterna. I backen ligger vikingar begravda. Och genom kanalen färdades slavhandlarna…

Historien här är rik, mer om det kommer jag att redovisa. Jag har gått med i Österåkers Hembygds- och Fornminnesförening och varit på mitt första föredrag, mycket intressant. Inte minst varför Trälhavet här utanför heter som det gör, verkar som om Österåker på sin tid var Sveriges svar på Kap Verde!

Allt är nu uppackat och installerat och på balkongen kan min hund ha en egen tittglugg ut om han vill. Nu börjar mitt liv som Åkersbergabo, jättespännande!