Här står ett kulturarv och förfaller!

Jag lade märke till det lilla öde huset vid Svinningevägen så fort jag flyttade hit till Åkersberga i februari 2020 och började promenera omkring i min nya hembygd. Nyfiket kunde jag leta fram att det här var Husbys gamla tvättstuga! Det har intill funnits en vattenkälla vilket ännu går att se spår av, men att en smedja också ska ha verkat här anas ingenting. Stugan var både vacker och sorglig i sitt åldrande, för detta förfall, var det verkligen oundvikligt? Kunde inte huset hjälpas tillbaka till livet och bli ett monument över gångna tiders slit, ett landmärke över småfolkets historia i allmänhet, men över kvinnors vardag i synnerhet. Tvättstugan säger mer om hur livet kunde te sig förr för de flesta i Sverige än vad ståtliga slott berättar. De senare brukar omhuldas i bevarandeplaner, men har vi inte kommit längre än att se till andra byggnader också?

Jag lämnade därför in ett medborgarförslag i ärendet sommaren 2020 om att kommunen bättre borde ta hand om stugan och dess historia. Av en slump kom jag dock att få ögonen på följande:

I en plankarta från Österåkers kommun 2004 över området där tvättstugan står är huset märkt med Q1. I teckenförklaringsspalten där står att läsa: Q1 = ”Byggnaden får ej rivas, de karaktärsdrag som angivits i planbeskrivningen ska bibehållas och befintlig exteriör ska bevaras, underhåll ska ske med ursprungliga material och kulörer.” (Källa: ”Detaljplan för utökning av Hagby golfbana och Heliporten (del av fastigheten Hagby 1:5) Österåkers kommun, Stockholms län Upprättad den 1 maj 2004 på stadsarkitektkontoret i Åkersberga Rev. 31 augusti 2004)

Ovanstående uppgifter gjorde att jag ändrade mitt medborgarförslag till en anmälan om tillsyn till Byggnadsnämnden i Österåkers kommun. Den 5 september 2020 skickade jag in min anmälan då jag också infogade nedan från sidan 6 i kommunens antagandehandling/planbeskrivning i förslaget till ovannämnda detaljplan rev 2004-08-31:
” Inom området finns en mindre byggnad med en gammal bykälla, Husby brunn. Den var tidigare Husbykullens enda vattentillgång och en samlingsplats för byborna på Husbykullen. Det har även varit både tvätthus och smedja. Brunnen är kullerstensatt och har alltid haft rikligt med vatten. Huset är byggt av falurött liggtimmer och det har ett sadeltak av enkupigt tegel. Den gamla byggnaden är kulturhistoriskt värdefull och det är en del av den bevaransvärda miljön på Husbykullen. Därför skyddas och bevaras den genom skyddsbestämmelse i planen. Husets karaktärsdrag ska bibehållas och exteriören får ej förändras.”

Det har nu snart gått ett år sen min anmälan och ingenting har hänt för att rädda huset. Vid mina påstötningar hos Byggnadsnämnden har svaret varit att nämnden sedan pandemin startade har översköljts av ansökningar om bygglov och liknande i en sådan aldrig tidigare skådad mängd att verksamheten i stort blivit lidande. Nu i höst ska dock nyanställningar ske varvid nämnden hoppas komma ikapp. Det hoppas jag också.

Men jag finner det ändå anmärkningsvärt att anmälningar om skyddstillsyn av kuturhistoriska byggnader inte prioriteras framför ansökningar om att typ bygga ut en veranda?

Jag fortsätter att ibland passera den gamla tvättstugan som fullt synlig från Svinningevägen fortsätter sin tillvaro, till synes övergiven av alla, inte minst av fastighetsägaren själv. Stugan och marken ägs av Österåkers golfklubb. Den fick som fastighetsägare tillfälle att skicka in ett svar till Byggnadsnämnden med anledning av min anmälan. Det svaret brukar jag förundras över. Tänk att plötsligt bli varse att det står ett hus på ens tomt, att detta hus är Q-märkt och att det är markägaren som har att ta hand om det? Läs själva i den till kommunen inkomna handlingen från Österåkers golfklubb (Dnr BN 2020-001045 – Ankom 2020-11-30) där jag citerar följande:

”Måste erkänna att vi blev väldigt förvånade över detta mejl _ Jag har hört mig för internt för att följa upp gällande byggnaden samt med de personer som var med från vår sida under detaljplansarbetet. De är lika förvånade som jag _
Vi vill gärna träffa er för att gå igenom denna fråga samt vem som bär ansvar för byggnaden och dess skick – känns inte rätt att detaljplanen kan tvinga en markägare att underhålla, i detta fall denna byggnaden.”

Jag önskar att tvättstugan kommer under behandling av någon som det känns rätt för att ta hand om ett kulturarv. Och det snarast!

En blomma, en fjäril och en larv

Det här är Natt och dag, fyndigt namn, eller hur? Den blommar lite överallt i Österåker, här fångad i allén till Penningby slott, och växten är också vanligast här i Uppland. Melampyrum nemorosum tillhör snyltrotsväxterna vilket säger vad det är fråga om: Natt och dag snyltar, parasiterar, på andra växters rotsystem. Jag hade aldrig sett växter med två olika sorters blommor på innan, men det har jag inte nu heller; de gula är blommor, men de blåvioletta är blad, högblad.

Natt och dag

Den här gjorde både mig och min hund förfärad när jag träffade på den vid gångbanan bredvid Åkers kanal i Åkersberga, men bara en av oss tog ett skutt bakåt. Är det en ormunge? Nej, berättade en insatt kompis, den har bara blåst upp huvudet för att skrämmas, det här är en larv till det som ska bli Större snabelsvärmare, Deilephila elpenor.

Så här såg den blivande Större snabelsvärmaren ut när den väl larvat sig iväg 🙂 efter att ha lugnat ner sig, nu syns hur litet huvudet egentligen är. När varelsen väl utvecklat sig till full svärmare är det till en stor och färggrann nattfjäril med ett vingspann på sex centimeter.

Lika stor är den här vackra fjärilen: Silverstreckad pärlemorfjäril, Argynnis paphia. Den syntes i skogsbrynet till höjden vid Svinningevägen i Åkersberga mellan helikopterplattformen och Pilstugetorget.

Har du fångat några växter eller insekter på bild från Österåkers biotoper vore det roligt att få se! Kontakta mig gärna i kommentarsfältet och berätta!

Välkommen till Lillträsket och dess mystiska biotop!

Lillträsket slutar i söder på denna sidan av rondellen vid Svinningevägen vilken du ser på bild 1. På andra sidan börjar ju Täljöviken. Vattnet går i kulvert under rondellen efter att ha dykt ner i underjorden precis före den, bild 2. Hitom rondellen ringlar sig träsket lite hemlighetsfullt längs med Svinningevägens västra sida inne i grönskan. Uppe vid fältet mellan bilväg och järnväg öppnar träsket upp sig till en hel liten sjö, bild 3. Sen försvinner vattnet i det fördolda vidare norrut tills leden åter går i dagen genom Storträsket vid Gottsunda. För att därefter, etc. Etc. Det här är alltså vad som finns kvar av den västliga leden av Långhundraleden.

 

Här och var plötsligt en stig från Svinningevägen rakt in mot träskstrilet. Överraskande syner möter en. Byggherren är verkligen skicklig, det här är det finaste verk jag sett av Castor.

Spåren efter bävern anas i det fördolda och vad var det som plaskade till därinne…

 

Så fortsätter Lillträsket vid sidan av Svinningevägen, en värld för sig som inte kan anas om man bara susar förbi i bil eller på cykel. Men efter att ha varit rännil och sedan träsk slår vattnet på stort och slutar i en liten sjö. Väl värd att en vandring längs med!

 

På spaning efter Krondiket genom Åkersberga

Jag har vandrat i vass- och kulvertspår på spaning efter Krondiket, denna hemliga rest av den tredje och mellersta Långhundraled genom Österåker! Följ med på färden på min nya sida, se menylisten: Följ Krondikets färd genom Åkerberga. Vi börjar vid dagens källa för längre norrut än till marken bakom Pilstugetorget mellan golfbana och köpcenter når inte Krondiket idag. Det är vackert nog, eller hur?webdike

Och utflödet i Trälhavet, se nedan,  är också värt en utflykt, eller hur? Jag skulle gärna vilja gå en dikesvandring från källa till utlopp med kunniga inom botanik, ornitologi och arkeologi, för det finns uppenbart mycket att få veta något om längs leden . Vad säger Österåkers hembygds- och fornminnesförening?

webdike_30