Religioner har ingen dold agenda, läs på medan tid är!

Publicerad den av
Svara

Det finns en beröringsskräck bland intellektuella och mediefolk i det här landet, vill jag hävda, för att lära sig något om religioner. Man tuffar på med gamla fördomar om vad en religion är. Synd och subversivt för samhällsdebatten.

Jag läste en gång i tiden religionsvetenskap vid ett universitet, tog många poäng 🙂 och lärde mig massor, det mesta vände upp och ner på mina föreställningar om trosuppfattningar. Och framför allt hisnade jag över hur radikala studierna var. Här fanns ingen Gud! Däremot otaligt av människor som genom tiderna på olika sätt skapat sina gudar och religioner. Det är också allt som finns.

I ämnet religionsvetenskaps alla discipliner, som exegetik, religionshistoria, religionspsykologi, religionssociologi, etc finns det bara människor. Tror gör man inte i de här ämnena på universitet. (Det gör man inom AI-forskning däremot. Mer om det i kommande blogginlägg.) Utan man bedriver sant radikala studier i vem och vilka som när, var, hur och varför har skapat det som vi kallar religioner. Det är studier som gräver fram spår efter såväl fordoma religiositet som avtäcker dagens myter och trosuppfattningar varhelst sådana visar sig. Och det är mest sällan i kyrkan…

Vi läste oss igenom urkunder och kunde till exempel se hur texten avslöjade var skarven fanns där Moseböckerna fick ny författare, vad det krasst materialistiska syftet med Bhagavadgita var, varför en del gudar kräver människooffer och varför katolska kyrkans präster måste leva i celibat. Till exempel. Såå intressanta genomgångar av vad folk har samlats kring att tro på för att uthärda tillvaron –å ena sidan, men framför allt: för att utöva makt genom.

Det är ju som maktordningsredskap religioner har visat sin främsta och förnämsta sida och sådan tillämpning visar inga prov på utmattning än idag! Tvärtom visar religioner hur effektivt de kan användas (av människor!) för att samla och organisera folk mot en uttalad fiende och att vilka krigiska handlingar som helst när och var som helst kan ske med den rätta åkallan.

Det börjar så klart i hemmet där religioner kan nyttjas för att etablera rätt härskarordning från början vad det gäller vilka mänskliga rättigheter som ska tilldelas respektive kön, till exempel. Och för att banka in vad livet går ut på, etc. Sen är det bara att köra på med indoktrineringen genom hela samhället. Vilket så klart är perfekt för en maktapparat som behöver medborgarnas lydnad och medagerande för fortbestånd eller rentav utökning av reviret. Därför är ämnet religionsvetenskap viktigt, borde ingå delar av det i kurser på Försvarshögskolan, men det gör det kanske?!
Men även samhällsanalytiker och dito arbetare av olika slag skulle tjäna på mer initierad kunskap i sagda ämne. Idag är det ganska naiva föreställningar här och var vilket lämnar fältet fritt för överraskande maktutövning med religionen som kraftfullt vapen. Vilket hade kunnat räknats ut…

För det är inte så att religioner har någon dold agenda. Tvärtom! Allting ligger i öppen dager för den som vill ta del av budskapen. Vilket inte bara de som vill förtrycka sin nästa borde vilja göra utan alla. Medan tid är.

P.S. Nu tror du att jag med ovan drapa menar islam, eller hur? Visst menar jag islam. Men var nu inte så naiv du också att du stannar vid det!

Sveriges Natur gör bort sig med sitt politiska träsk

Publicerad den av
Svara

Trist! Tidskriften Sveriges Natur är intressant och välbehövlig. Den har en unik position som publikation för natur- och miljöbevakning i främst Sverige och som medlemsorgan för Sveriges Naturskyddsförening. På ett underhållande vis lär den ut om olika djurarter och deras beteenden och den tillhandahåller fina naturreportage. Sveriges Natur är på flera sätt en angelägen publikation som jag gärna tar del av. Men med blandade känslor…

För uppdraget missbrukas! En politisk ambition lägger sin försåtliga skugga över innehållet varvid tilliten till vad som skrivs luckras upp och en trötthet inträder: Vad är det här för trams?

Efter att ha läst tidskriften genom åren är det sensation att i senaste numret, 1/26, inte ha retat mig på vare sig ledaren eller organisationskrönikan. Men det dyker upp annat inne i tidningen. Som vanligt.

Det som det handlar om är att Sveriges Natur förtäckt (att det mellan raderna och i textens slutsats framstår vad man vill säga) tar ställning för Miljöpartiet, delvis öppet stöder klimataktioner och miljöaktivister, helt öppet stöder samepolitik och alla andra ”urfolk” vad det än gäller, men per default kritiserar gruvnäring, torvbrytning och konventionell odling.

En professionellt journalistisk, alltså opartisk, analys av alla ovannämnda fenomen, vilken skulle kunna frambringa andra fakta och därmed dito uppfattningar om dem, saknas. Utan på redaktionen har man väl en flanelltavla (miljövänligt) uppdelad i två halvor där man klatschar dit pappfigurer på delen över De Goda respektive De Onda –allteftersom det faller sig. Och så hänger de där till hjälp för reportern att veta hur artikeln ska skrivas. Tidskriften framstår därigenom självt som De Fula genom sin agenda.

Ibland får man hjälp av läsekretsen som skriver lämpliga insändare att gömma sig bakom. Som när chefredaktören skrivit så här i ledaren för septembernumret 2025: ”Israels ockupation och pågående, misstänkta folkmord” (…) ”Förutom ett troligt folkmord handlar det alltså även om planetär förödelse.” Man vågar inte riktigt bara skriva folkmord utan tar till brasklappar.

Men då inkommer passande nog några rader utifrån att publicera i nya numret: ”Tack för den fina ledaren (…) Att ni gör det ni gör, och dessutom gör något som idag är så ”radikalt” som att använda rätt benämning, nämligen Palestina, och att peka ut krigsbrott – det är som att andas frisk luft.” Snyft! Jag hade som redaktör skämts för att ta in en sån insändare, men så är jag också journalist av den gamla skolan.

Tidskriften kan även ta hjälp från den egna organisationen för att upprätthålla den politiskt korrekta hållningen. En frågeställare får på sidan 53 i 1/26 svar av Naturskyddsföreningens ”enhetschef för odlingslandskap” (sanslös titel i det här sammanhanget). Frågan –med rubriken ”Tillräckligt med ekomat”– gäller om maten inte räcker till alla på jorden ifall odlingen sker uteslutande på ekologiskt vis? Det segervissa svaret kan ni ju gissa er till…

Argumentationen fram till det bygger på undanhållande av fakta, förtäckt veganpropaganda och felaktiga slutsatser! Samt inte ett ord om att tar vi bort djur och deras betesmarker för att odla får vi en monokultur som är till men för den biologiska mångfalden. Bland annat. Förutom att det mest bara är sanslöst skitprat i svaret. Läs själv:
”(…) Flera studier visar att ekologisk odling inte behöver ta mer mark i anspråk om vi parallellt äter mer växtbaserad kost och minskar matsvinnet. (…) Samtidigt visar beräkningar att mindre än hälften av världens spannmål äts direkt av människor, resten går till djurfoder och biobränslen. Så ja, ekomaten skulle räcka, men inte om vi fortsätter äta, slösa och använda så mycket spannmål till djurfoder som vi gör idag.”

Kan ju inte låta bli att här även kommentera med att en stor del av det så kallade djurfodret utgörs av sådant som människor inte kan äta och tillgodogöra sig näring ur. Som gräs, till exempel. En enkel googling säger också: ”Boskap äter mestadels foder som människor inte kan äta. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation skulle 86 % av det växtmaterial som ges till boskap globalt vara oätligt för människor direkt.”

Läs Sveriges Natur! Du lär dig massor och håller samtidigt uppe ditt blodtryck!

Döm beteendet – inte orsaken!

Publicerad den av
Svara

Nu diskuterar folk på X om Trump lider av frontallobsdemens. Foton analyseras på hur han står och går och uttalanden skärskådas efter hur han talar och argumenterar. Jag kräks.

Det är likadant som när kvällstidningsreportrar söker upp massmördares gamla lärare för att höra hur monstret hade det i skolan som barn, blev han månne mobbad? Eller att socialarbetare får uttala sig om undermåliga förorter som skapar och göder kriminalitet. Vad är det här för dynga?

Man behöver vid intresse inte släktforska länge förrän man är nere vid 1800-talets nödår då svält och missväxt tvingade miljoner svenskar att emigrera. Industrialismen ropade efter arbetskraft och folk flydde landsbygden för en framtid i arma förstäder, inhemska eller i USA, med usla boendeförhållanden. Hur många blev brottslingar? Förmodligen inte fler än av dem som stannade kvar i bondesamhället.

Det är en skymf mot de som förr kämpade för sina liv under omständigheter få av oss, tror jag, skulle klara idag. Det är äckligt dölja individens agerande bakom en slöja av tillrättalägganden som ska ”förklara” –dvs egentligen ursäkta; vi får då inte döma dem som gjorde fel för de kunde inte bättre på grund av ”omständigheterna”. Det är alltså samhällets fel. Det synsättet är en skymf mot alla dem som gått före oss och gjort rätt!

Jag skiter fullständigt i om Trump är dement eller om en mördare hade en taskig uppväxt. Vi har alla en bakgrund, en historia! Vi har alla att försöka leva våra liv så gott det går. Det är bara beteendet vi ska se till och döma när någon bryter mot samhällsordning och lagar. (Okey, det kan finnas så kallat förmildrande omständigheter som bör komma fram vid en del brottmål i domstol, men det är då och där det!)

Ni som tror: att i ett ”annat samhälle” blir folk inte brottslingar; att människan är en rationell varelse vars beteende kan styras med den ”rätta politiken”; att kriminella handlingar ska förstås, förklaras och till och med förlåtas istället för att efter vidriga dåd enbart se till att gärningspersonen inte har möjlighet att göra om det – ni har fel och utgör en risk för allt fler våldsdåd. För ni tillhandahåller en legitimitet åt dessa våldsverkare, ni underlättar för dem medan ni gör tillvaron värre för offren.

Hur vore det om vi pratade om offren istället? Och läste Gitta Serenys: Vid avgrunden (Ordfront 1974)? Författaren söker bakgrunden till hur en man kunde låta mörda 900 000 människor. Det handlar om Franz Stangl som var lägerkommendant i Treblinka. Denne ”skrivbordsmördare” som bokens baksidestext kallar honom hade inget blod på sina manchetter och hans underordnade lydde bara order. Gitta Sereny hittar aldrig någon som säger att vederbörande var skyldig till dessa mord. För att finna någon förklaring intervjuade hon –förgäves– till och med Stangls gamla barnkrubbefröken…

Åkersberga i täten för att förnedra gamlingar

Publicerad den av
Svara

Jag har skickat ett klipp ur veckans Kanalen till mitt husorgan Grönköpings Veckoblad. Det är en artikel om vad som ska hända i Åkersberga och som verkar som hämtat ur Grönköpings liv och leverne. Jag tror tidningen där kan ta en del meningar rakt av för att göra en fiktiv nyhet från Grönköping.

Tipset gäller vad som ska hända med närtrafiklinje 968. Det står först: ”Idag kan vi inte ge ett exakt datum för när vi kommer igång med det nya dynamiska upplägget med de virtuella hållplatserna.”. Floskelansamlingen känns igen från andra myndighetsutskick än som här från Region Stockholm och finns säkert som kortkommando på kommunala datorer.

Men det som är ett djärvt steg vidare i hur man kan behandla ”gamlingar” som ju är målgrupp för busslinje 968 står längre ner i artikeln (målpunkt=virtuell hållplats): ”Varje målpunkt kommer att ha ett priovärde och de målpunkter som man åker till med bokade besök som till exempel vårdcentral eller tandläkare har priovärde 1, medan målpunkter med aktiviteter som mål har prio 2 och nöjen inklusive butiker har prio 3.”.

Märk väl att busslinje 968 kostar lika mycket att resa med som annan SL-trafik. Men här ska man nu alltså även behöva uppge syftet med sin resa. Och så är det därtill bestämt från början hur dessa ska prioriteras. Vilken annan resandekategori kan man tänka sig behandla på det här viset?

Det kommer nog inte att bli något problem; appen som är tänkt ska användas för att boka dessa ”dynamiska” resor har ännu inte fåtts att fungera. Den vill kanske inte vara med på sånt här trams, för att inte tala om de som ska tvingas använda appen för att komma åt upplägget med de virtuella hållplatserna och dito prioriterade målpunkter.

Ser fram emot nästa nummer av G.V.

Länkar
Artikeln i Kanalen
Grönköpings Veckoblad

Det här är inte en tidtabell värdigt en kommun som kallar sig möjligheternas skärgårdskommun!

Publicerad den av
Svara

I senaste numret av Kanalen (39/2025) är kommunens eget reklamblad infogat: Ditt Österåker #6 oktober/november 2025. Här kan man underhållas av en sida om ”Upplev Österåker i höst och vinter” Och som alltid så berättas det om denna skärgård som kommunen är en del av; texten informerar om allt spännande och trevligt som finns att upptäcka där ute på öarna. Och så står det hjälpsamt: ”Med buss och färja är det möjligt att ta sig till Husarö, Ingmarsö och Finnhamn från Åkersberga station. Planera din resa med SL-appen eller på SL.se.”

Men låt oss göra så! Jag knappar in i appen att jag just vill resa från Åkersberga station till Husarö och sedan tillbaka igen. Jag kan då för en vardag i november, aktuellt ju, välja mellan följande turer:

Från Åkersberga till Husarö: 02.46-08.20, 07.36 – 09.25, 08.10 -12.10, 15.19 -16.55, 16.52-18.50, 18.59-20.40, 20.39-07.15.
Från Husarö till Åkersberga: 05.55-07.54, 07.15-09.12, 14.50-17.51, 17.09-18.48, 18.50-20.52.

Ovan står samtliga resor i SL:s regi. Om jag alltså lämnar Åkersberga 08.10 är jag efter 4 timmars resa (!) på Husarö och har då att stanna där 2 timmar och 40 minuter innan jag kan ta en färja hem och med det vara tillbaka i Åkersberga 17.51. Jag kan även åka från Åkersberga tidigare och då går resan ut på halva tiden, men då måste jag stanna på Husarö i nästan fem och halv timme istället. Jag kan ta en senare färjeförbindelse från Husarö också, bara jag inte missar att sista båten till fastlandet går 18.50. Och det då med en färjeförbindelse som måste beställas innan och det senast en timme innan avgång.

Vad man kan utläsa ur tiderna ovan är också att det alltså inte finns någon trafik i någon av riktningarna efter morgonturerna vid 7-8 och fram till 15.

Det här är inte en tidtabell värdigt en kommun som kallar sig möjligheternas skärgårdskommun! Speciellt inte som inte en enda båtförbindelse någonstans ut i skärgården avgår direkt från kommunens huvudort Åkersberga heller!

Antingen blir Österåker vad den påstår att den är eller så får den byta ut floskeln mot något som bättre stämmer med verkligheten. Om det ska finnas någon anständighet i vad man säger är fallet!

P.S. Det ser minst lika illa ut när det gäller de andra destinationerna, Ingmarsö och Finnhamn. Själv har jag besökt Ljusterö en gång på de snart sex år som jag har bott i kommunen, men aldrig någon gång upplevt att jag bor i en skärgårdskommun eller fått lust att göra en tur ut till fler öar. Undrar varför…

Läs min jämförelse med Västervik som inte bara kallar sig för en skärgårdskommun utan också är det!

Senaste nytt från möjligheternas skärgårdskommun aka Grönköping

Publicerad den av
Svara

Det har samlat ihop sig lite för kommunen nya signifikanta händelser sedan jag rapporterade senast om sådant som är som hämtat ur Grönköpings Veckoblad -mitt nya husorgan, den enda tidning som får mig att bättre förstå Österåker genom likheterna.

Roslagsvatten, ett företag som har till uppdrag att försörja kommunen med vatten, avlopp och avfallshantering, bjöd i våras in boende på Ingmarsö för ett så kallat dialogmöte om förändringar i avfallshanteringen. Mötet behövdes för att reda ut öbornas ilskna reaktion på vad som komma skulle, tyckte Roslagsvatten och bokade möteslokal i Alceahuset, kommunhuset, till en marsdag mellan 16.30-17.30. Ingen öbo skulle dock kunna vara med. Varför?

Jo: Sista färjan till Ingmarsö från Ljusterö, en ö norr om Åkersberga, går strax efter att mötet skulle sluta. Det finns som bekant ingen färjeförbindelse direkt från fastlandet ut till kommunens alla andra öar i skärgården. Och den regionala båttrafik som körs verkar ju inte ens ha till syfte att föra öbor till stan på morgonen och hem på kvällen för sista turen ut till Ingmarsö går alltså 17.50. Och då från östra sidan på en stor ö som man har att ta sig till först vilket görs genom att anlita en statlig färjeförbindelse mellan Ljusterö och fastlandsorten Östanå en bit norr om Åkersberga. Det här tog Roslagsvatten inte reda på innan, deras intresse för skärgårdsöarna verkar lika genuint som kommmunens.
Läs mer i tidningen Kanalen 27/2 2025.

När det är som ovan är det ett hån av kommunen att saluföra sig som möjligheternas skärgårdskommun. Österåker har landets lägsta kommunalskattesats sen många år och det är ju tydligt vem som gynnas av det och vem som är fattigare här än i en kommun som försöker se till fler grupper i samhället. Jag har tjatat om frånvaron av färjeförbindelser från Åkersberga och jag har tjatat om frånvaron av cykelbanor, men jag måste bara nämna det svar jag fick när jag pratade med kommunen en gång om varför det inte finns cykelbanor på de för sådana trafikanter livsfarliga vägar till de kommunala badplatserna Garnsviken och Domarudden. Det finns fornlämningar längs vägarna och sådana får inte förstöras, blev svaret. Jämte att markägare var ovilliga att avyttra mark för ämnet.

Det är då, som vanligt, tragikomiskt att ta del av vad andra delar av kommunen sysslar med. Som att projektera för det kommande bostadsbyggandet vid Husby-Hagby. I remissutlåtandena över detaljplanen reagerar Länsstyrelsen på att kommunen vill flytta på fornminne för att kunna genomföra sin planering. Länsstyrelsen muttrar i sitt svar att kommunen måste ansöka bättre om sådant och att arkeologiska undersökningar måste göras. (Men det går alltså att flytta på fornminnen…) Länsstyrelsen har även allvarliga synpunkter på kommunens beräkningar om rasriskerna i området.
Detaljplan för Hagby Äng och Kulle etapp 1, granskningsutlåtanden från remissinstanserna, 2022-11-14.

Så ibland, när det passar klarar kommunen tydligen av att göra precis vad som helst. Som att riva q-märkta hus till exempel. En bedrövlig historia om en gammal bya-tvättstuga vid Husby. Fullständigt övergiven av såväl kommunen som markägaren, Österåkers golfklubb, som Österåkers Hembygdsförening. Ingen ville bevara den. (Vilket är orättvist sagt eftersom det fanns EN tjänsteman som kämpade för att reglerna skulle följas, men förgäves.) Jag anmälde vanvården till Byggnadsnämnden hösten 2020. Tjatade årligen om att få svar på ärendet, men inget hände förrän hösten 2023 då stugan – efter att markägaren inte enligt lag skött tillsynen och vårdat stugan därefter och att myndigheterna låtit detta passera – var gravt förfallen och revs.

När planprogrammet över Åkers Runö presenterades våren 2023, se länk nederst, över vad kommunen ville anlägga på det område vari tvättstugans plats ingick förstod jag att denna lilla kulturhistoriska pärla –som den hade kunnat vara! – antagligen var dödsdömd, och hade varit det redan när jag gjorde anmälan, kanske långt innan dess också. För där tvättstugan fortfarande stod var det nu i planen inritat andra byggnader. Men det fanns det ingen i kommunen som ville informera om. Istället teg man och drog ut på ärendet tills det inte fanns något sådant längre, huset var rivet så nu kunde alla handlingar i ärendet rassla ner från Byggnadsnämnden i min epostlåda. Häpp!

”Ett bevarande av smedjan är i alla avseenden önskvärt då den har en betydelsefull roll i berättelsen om Husby.” Kulturmiljöutredning Smedjan, (alltså tvättstugan, min anm.) 2022. En till Österåkers kommun inkommen beställd handling från sakkunnig:
Läs den här: Dnr BN 2020-001045, Ankom 2022-07-01
Anm. Ovan citat är hämtat från sidan 13: ”Konsekvensbedömning av en flytt”. Detta avsnitt saknas i den version av utomstående sakkunnigs utredning som lades till Byggnadsnämndens beslut i ärendet:
Läs den här: Dnr BN 2022-001204, Ankom 2022-10-31, § 4:13 – 2023-04.25

Men när kommunen inte vill lägga pengar på kultur och kommunikation exempelvis så skyller man gärna ifrån sig. Är det inte stenar i vägen så är det markägare. Senaste exemplet är hämtat ur Kanalen som berättar om i vilket bedrövligt tillstånd Roslagsleden befinner sig i när den går genom Österåkers kommun. Till skillnad från i grannkommunerna. Förklaring? Enligt Österåkers kommun beror problemen på, gissa!, markägarna som inte vill samarbeta! När reportern i artikeln frågar kommunen varför grannkommunerna inte har detta problem blir Österåkers ansvarige i ärendet svarslös.
Läs mer i tidningen Kanalen 4/9 2025.

Favoritobjektet verkar vara familjen Douglas som äger fin och välskött skog vida omkring här. Hade det inte varit för dem så hade Österåkers kommun, enligt vad som verkar antydas från det hållet, anlagt en riktig cykelbana till Arninge. (Idag löper det enbart en hårt grusad, obelyst och smal arbetsväg förbehållen tung trafik mellan Täljö och Rydbo att cykla på de orterna emellan och därefter en smal landsväg med tät trafik av bussar och lastbilar till Arninge.) Men nu går det alltså inte att se till att en säker och miljövänlig cykelpendling kan bli fallet. Ingenting som handlar om förbättrad trafiksituation för gående och cyklister där Douglas granar står i vägen går det tydligen att göra något åt, kommunen lägger sig platt.

Det här är löjligt, eller rättare sagt här finns en hund begraven. Allting har ett pris och Österåker vill uppenbarligen inte hosta upp vad som behövs. Jag sätter en slant på att den begravda hunden kan handla om gammalt groll kring en småbåtshamn i Svinninge som skogsägaren ville anlägga, men där kommunen satte stopp. Det här är en drömintervju för en murvel: få veta vad motsättningarna egentligen beror på. Och vilket pris det är som kommunen inte vill betala.

Läs mer:
Har åkt smalspår i en besöksvänlig skärgårdskommun
Här står ett kulturarv och förfaller
Efterlyses: Q-märkt tvättstuga försvunnen i Åkersberga/Grönköping…
Hoppas Grönköpings Veckoblad kan få mig att förstå Österåkers kommunpolitik
Gör om och gör rätt om cykelbanorna!

Åkers Runö planprogram 2023-03-20

I Österåker förvandlas gamla gravstenar till andliga hållplatser

Publicerad den av
Svara

Svenska kyrkan har sen något år tillbaka skapat så kallade andliga hållplatser i kommunen. De är sju till antalet och placerade i närheten av inalles sex kyrkor. Utformningen är likartad; uttjänta gravstenar staplade på varandra till lagom höjd, träribbad sittbänk vilandes på stenarna, en skylt utformad som bokuppslag på pinne nerslagen i marken. På skylten en QR-kod som leder till mer information om hållplatsen och dess devis. Det sistnämnda är det som skiljer de olika platserna åt: Var och en har sitt eget ord uthugget i en av stenarna.

Här nedan en odyssé i bilder mellan de hållplatser som jag och, oftast, min hund hittills har besökt. Återstår gör Roslags-Kulla och Ljusterö kyrka. De varken går eller cyklar jag till och det på grund av vad som verkligen saknas i Österåker: cykelbanor längs de tungt trafikerade och vägrenslösa landsvägarna ut från Åkersberga till resten av kommunen! Jag är så trött på den oanständiga kommunpolitiken här:
1) Förutom att vägra att tillgängliggöra omvärlden (som typ se till att cyklister utan fara för livet kan nå kommunala badplatser, ta sig till noder för kollektivtrafiken i grannkommunen, etc) för cyklister så kan man inte ens komma ut i skärgården på ett rimligt sätt om man inte har bil, båt eller stuga på önskad ö.
2) Eller komma hem till sin ö igen, för den sakens skull. När kommunen bjöd in skärgårdsbor till ett informationsmöte i våras angående att kommunen ville lägga ner skolan på deras ö (förvånad någon?) så kom ingen. Förklaring? Mötet var förlagt till kvällen varvid ingen öbo skulle kunnat komma hem till sin ö igen enär det inte går någon regional båt då…

Österåkers slogan ”Möjligheternas skärgårdskommun” gör mig alltid irriterad. Så jag kan säkert behöva att då och vandra till de här hållplatserna och sätta mig ner och begrunda deviserna: Frid, Ödmjukhet, Kärlek, Tålamod och Trofasthet -som är de jag hittills tagit mig till. Godhet och Glädje kvarstår.

  • Klockarhagen, Österåkers kyrka
  • Klockarhagen, Österåkers kyrka
  • Klockarhagen, Österåkers kyrka
  • Mossen, Österåkers kyrka
  • Mossen, Österåkers kyrka
  • Mossen, Österåkers kyrka
  • Mossen, Österåkers kyrka
  • Mossen, Österåkers kyrka
  • Mossen, Österåkers kyrka
  • Östra Ryds kyrka
  • Östra Ryds kyrka
  • Östra Ryds kyrka
  • Östra Ryds kyrka
  • Säby kyrka
  • Säby kyrka
  • Säby kyrka
  • Säby kyrka
  • Åkersberga kyrka
  • Åkersberga kyrka
  • Åkersberga kyrka

Länkar
Jämförelse Västervik – Österåker när det gäller skärgårdstrafik
Gör om och gör rätt om cykelbanorna!
Svenska kyrkan om sina ”Andliga hållplatser för vila och eftertanke”

Sommarkurs på folkhögskola är bland det bästa som finns!

Publicerad den av
Svara

Vi är många som åker till folkhögskolor om sommaren för att bo på internat och gå en veckas kurs i vad som helst. Vi blir oftast återfallsförbrytare och återvänder år efter år till samma skola och gärna samma kurs också. I år kom jag inte in på den kurs jag ville gå så jag sökte mig till en för mig ny folkhögskola: Geijerskolan i Ransäter i Värmland. Här håller Geijersamfundet varje år en särskild sommarkurs och i år var temat Filosofins tröst. Lät lagom flummigt, tänkte jag och for dit.

Erik Gustaf Geijer 1783-1847. ”Friskt liv, medan solen glimmar!”

Värmland är alltid vackert och pensionatsmat brukar vara gediget tillagad och med 85 kursdeltagare kunde mycket hända av oväntade möten och intressanta diskussioner. Jodå, visst blev det så och Klarälven på lagom spankulerande promenadavstånd gjorde sitt till. Man kopplar av, som det heter. Kopplar ifrån sin vanliga identitet, kan man också säga.

Dagar och kvällar fylldes av föreläsningar i temat som gällde, talarna var namnkunniga filosofer och författare, kanske en lätt slagsida åt en viss filosofisk inställning och alla var inte lika välstrukturerade att redogöra för sitt ämne som hon som sopade golvet med alla mina fördomar av vad jag förväntade mig av just henne. Men det är så det ska vara: man ska bli överraskad av framförandet annars kan man lika bra sitta hemma och få föredragen epostade.

Men det brukar inte vara det egentliga kursinnehållet och dito föredragande som skapar de mest minnesvärda intrycken på såna här internatkurser utan det som sker däremellan. Deltagare som öppnade sig, bjöd på estradunderhållning eller gav förtroenden för att de, precis som jag, nu var utan invanda skyddshöljen och rutiner. Om man mer är sig själv när allt man äger på plats är en resväska och en namnbricka kan ju vara osagt, men något inträffar när vi delar villkor och dessa är materiellt knappa.

En 92-årig dam med rullator vände i vilket fall ut och in på min syn när hon en morgon hojtade till mig där jag strök förbi längs matsalshuset på väg till frukost: ”Akta dig för vargarna!” Jag förstod ingenting, hon pekade och viftade då mot den stora gråstenen som stod vid husfasaden. Den var dekorerad med en målad orange propeller, rätt gräslig egentligen. ”Akta mig för vargarna”? Vilka vargar? Men då krängdes målningen på stenen ut och in och det orangea blev mellanrumsfigur för fyra vargar vars nosar riktades inåt mot ”propellerns” mitt. Sen dess ser jag bara vargarna när jag tittar på fotot.
Damen blev i sin tur nyfiken på vad jag började yra om: ”Mellanrumsformer, vad är det”, frågade hon och jag berättade om dessa och om när jag för 50 år sen gick på konstskola och lärde mig se -jag hade där och då frågat precis samma sak. Så möttes hon och jag i var sin upptäckt.

Ett besök på Västanå Teater ingår i mina sommarnöjen sen några år tillbaka. Så en kurskväll gick kosan tvärs över Fryken. I år körs Kejsarn av Portugallien och även om jag denna gång inte blev snyftigt gripen som under fjorårets Herr Arnes penningar så är Berättarladans produktioner alltid hisnande upplevelser av teatermagi, tror Selma skulle gillat uppsättningarna och stället.

Nu till en annan oväntad upplevelse från veckan: staketet runt Erik Gustaf Geijers barndomshem i Ransäter. Jag spelade in två videor när jag under mina kvällspromenader ställde färden till gården och gick runt densamma för att därefter vandra vidare och säga godnatt till tranorna ute på fältet. Jag trodde staketet var klätt med grenlav, Väldigt Kunnig Vän säger skägglav. Vad säger du? Eposta mig!
Jag har själv epostat Geijersgårdens informatör som inte visste, men som tagit sig före att skicka frågan vidare till Erik Gustaf Geijers nutida släktingar, häpp!

Första delen staket är bara 40 sekunder!

Nästa del är två minuters ”älgvandring”.

Bland alla givande möten, diskussioner och föredrag så vill jag slutligen lyfta fram kurskamraten Dorothea Mumm, en äldre kvinna som visade sig bära på ett evigt ungt uppdrag: att sjunga om vreden som brann!

Ur en tygkasse vid en fikapaus plockade hon upp sin bok, Godnatthistorier, som jag köpte för 100 kronor. Tänkte att den kan bli ett minne från kursen, det är gott nog. Men jag satte sånär kaffet i halsen på tåget hem för här talar vi om flammande gestaltningar av arbetsvillkor, (vi pratar om en kvinna som arbetat inom sjukvården…) livsförändringar av olika slag och relationer med män, till exempel. Klarspråk och poetiska vändningar. Av det sistnämnda en del ofrivilliga för Dorothea berättade att hon inte hittade någon som ville korrekturläsa. Nästa gång får förlaget göra det, för ett sådant ska författare Mumm vända sig till i fortsättningen!

Här två axplock, som det heter:

”Är jag en del av vreden, eller är den en del av mig? Den var större än jag, nu är det tvärtom. Kan jag verkligen bestämma själv, vad som får fylla mitt inre? Är somliga människor så vänliga, för att de har kommit på just det, långt före mig?

”Man kan även hyra en etta. Kvinnor hyr ut sin ibland.”

Vill du läsa mer så eposta Dorothea Mumm!

Badplatsen som tar tempen på samhällsklimatet

Publicerad den av
Svara

12 minuters cykling bort från min bostad i Åkersberga finns denna ljuvliga pärla: Hemliga badplatsen, som vi som känner till den kallar den. Vi vill både berätta för alla om den och att inte fler kommer dit (det finns inte plats). Dubbelt, som vi mänskor ofta är, eller hur?

Men för att ta det från början så består ovan fenomen av en närmast vattnet typ 20 meter bred remsa kommunal mark som straxt smalnar av till en stig upp till en liten villaväg. Bryggan är från ångbåtens dagar vilken från 1860-talet och till 1927 här hade en hållplats. Ångbåten trafikerade linjen Brottby- Stockholm vilket tog båten från sjön Garnsvikens övre, nordliga, slut och söderut genom Åkers kanal ut i Östersjön och ner till Stockholm. När trafiken lades ner lämnades brygga och mark åt sitt öde.

På ömse sidor föreligger en äldre bebyggelse av trävillor med sjötomt. De senare har ibland banat väg genom vassen för att anlägga en brygga till sig själva. Kommunen har ordnat en allmän badplats längre norrut som det är livsfarligt att gå eller cykla till eftersom det inte finns någon gång- eller cykelbana längs den av tung trafik, lastbilar till stenkrossen, etc, använda Össebyvägen.

Det finns ingen cykelbana till en annan av kommunens badplatser, Domarudden, heller. Även den kommer man som cyklist enbart till efter vådlig färd på smal och kurvig landsväg utan vägren. Har allvarligt talat aldrig varit med om sådant förakt och livsfarliga villkor för icke-bilburna att färdas längs med eller försöka korsa hårt trafikerade vägar som i utkanten av Åkersberga. Därför är Hemliga badplatsen guld värd även på grund av hur tryggt och trevligt det är att ta sig dit, cykelbana och liten villaväg!

När vädret tillåter -vilket inte är så ofta under sommaren egentligen- älskar jag att cykla hit på förmiddagarna för en upplevelse som stannar kvar i kroppen hela dagen. Jag går på stabil sandbotten ut i vattnet mellan blommande näckrosor, trollsländor, skräddare och små fiskar och simmar en bit och bara njuter. I år är det lyxigt rensat en lianfri ränna mellan näckrosorna, och uppe på den lilla stranden är det som alltid rent och fint. Här finns några bänkar också om man inte vill lägga sitt badlakan och sig själv på gräsmattan. Runt om sjön ser det annorlunda ut: vassen är hög och tät i breda led från sjöns kanter och ut i vattnet. Men här vid den gamla ångbåtsbryggan är det rensat för en liten öppning på typ 20 meter varav hälften utgörs av sandstrand. Oasen beror på dem som bor runt om och ingår i villaföreningen. Och det är därför jag skriver detta blogginlägg.

Villaföreningen här sköter helt ideellt badstrand och vik. Varje år röjer de vass och rensar sjöbotten närmast land, fraktar hit ny sand och ser till brygga och strand. De skulle kunna struntat i det, dragit ut egna bryggor i vassen bara och låtit typ enbart sina närmaste grannar utan sjötomt använda dessa. Men icke!

Här finns alltså en badplats för alla tillhandahållen av ett privat initiativ på kommunal mark. Papperskorgar saknas, för vem ska tömma dem? Kommunen är inte intresserad och den har även förklarat att badplatsen på deras tomt inte är en officiell sådan så därför får villaägarföreningen inte förankra en badstege på bryggan, etc. Men annars får föreningen sköta området hur mycket de vill, vilket de också gör. En win-win situation för såväl kommun som den badsugne omkringboende.

Jag tycker badstranden visar på när ett samhälle fungerar som bäst: det finns en allmnännytta, en gemensamhet kring att få kärnvärden att fungera, en demokrati och en omsorg om den svage samtidigt som det finns anledning, utrymme och tillåtelse för enskilda att dra igång så kallat privata initiativ. Det privata får inte förstöra för det allmänna, men staten får heller inte förhindra när enskilda vill tillföra samhället något genom sin egen verksamhet. Man kan säga att kommunism och extrem liberalism kan aldrig därför fungera om man nu ska dra in storpolitiken. Badplatsen i fråga är i vilket fall en gåva! Fast jag tycker villaägarföreningen kunde få en slant för sandstranden!
(Förr fanns här en inplastad lapp fastsatt på ett träd som berättade om badplatsen och blygsamt angav ett nummer att swisha en slant till om man vill stödja arbetet, när och om den skylten kommer tillbaka skriver jag det här och anger telefonnumret!)

Ibland kommer naturen hem till en och har sex ben…

Publicerad den av
Svara

Plötsligt låg den där på köksgolvet. Stumt som äpplet i Gunnar Ekelöfs dikt, men hade knappast dunsat dovt fast det var ju dock ändå dumt att den hamnat här. Efter ett tag kom det ut ett ben, sen ett till och sen såg den ut att vara startklar för nya äventyr.

Jag insåg jag borde hjälpa den komma ut ur min lägenhet, men innan vi skulle ta farväl av varandra ville jag veta vem som kommit på oväntat besök. Då tillgrep jag mitt standardverk i ämnet och började slå, bläddra och jämföra. Alltid lika spännande. Har i samma bokserie motsvarande om fåglar, träd, berg, mineral och stenar också. De här böckerna gavs ut av Bonniers på 1980-talet. För blommor tillgriper jag min mosters gamla premiebok från Flickskolan i Kristianstad 1951: Floran i färg av Bolin och von Post.

Ovan nämnda verk gäller när jag får hem naturen. Jag har hemma fler fågelböcker också. Som Lars Jonssons (hans fågelakvareller ställs förresten ut på Liljevalchs i Stockholm nu i sommar 2025) fina bokserie Fåglar i naturen. Lars Jonssons fåglar är ofta gestaltade gulligt trinda i de här böckerna som kom redan på 1970-talet och det på Wahlström & Widstrand.

Ute på fältäventyr använder jag appar istället för att släpa med mig böcker. Och det är roligt på sitt vis. För växter fantastiska Flora Incognita och för fåglar Bonniers Fågelguiden. Fast sen jag installerade Merlin är jag helt såld på den. Du som vet du vet.

Nåväl, till slut kom jag fram till bladhorningarna och tyckte då att den olivgröna guldbaggen var på pricken lik. Tills jag såg att min besökare ju inte hade några prickar på skölden utan våglinjer! Men när jag tog bort tummen från sidkanten så tittade cetonia aurata fram: gräsgrön guldbagge och där satt den såväl i boken som på mitt golv!

Efter att ha läst högt för oss båda föste jag in sexbeningen i en glasslåda och hällde ut insekten i luften från balkongen, andra våningen. Tror varken guldbaggen dunsade dovt när den landade på ängen där nere eller att det var en dum plats att hamna på utan tvärtom!

Om Merlin
Utvecklats på Cornell Lab of Ornithology, Cornell University, Ithaca, New York. Appen samlar data från alla som använder den världen över vilket sedan används av forskningscentret.
Läs mer och ladda ner gratisappen.

Om Gunnar Ekelöfs dikt
Ett äpple
Dunsar dovt dumt, ligger stumt.
Så lyder en strof i den långa diktsviten En Mölna-elegi av Gunnar Ekelöf från 1960.
Läs de avslutande sidorna där ovan är med.

Om priset och konstverket Guldbaggen
”Guldbaggen är Sveriges främsta filmpris och delas sedan 1964 ut av Svenska Filminstitutet för framstående insatser inom den svenska filmen under det gångna året. Totalt har närmare 600 Guldbaggar delats ut under årens lopp”, står det på Guldbaggens egen hemsida. Konstnären bakom verket var Karl Axel Pehrson (1921-2005) och priset väger dryga kilot. Inte särskilt likt en guldbagge om jag får säga det, men väldigt fint på sitt eget sätt, eller hur?
Allt om filmpriset Guldbaggen