100 år sen kvinnor i Österåker fick rösta

I år 2021 är det hundra år sedan kvinnor i Sverige fick rösta i riksdagsval. Två år tidigare, 1919, hade allmän och lika rösträtt även införts för val till kommunfullmäktige och landsting.

En som var med och bröt mark i mina gamla hemtrakter är Edith Sköld i Oxie. Om hennes banbrytande politiska liv i ett Sverige som var så annorlunda för egentligen inte så länge sen har jag skrivit en artikel:

Läs artikeln om Edith Sköld här!

Det skulle vara mycket intressant om det finns att läsa, eller gick att skriva, en artikel om någon liknande rösträttskämpe här i min nya hemtrakt Österåker?! Tipsa mig gärna!
anna-mi.wendel@telia.com

På spaning efter ett stickspår

Läste följande i en skrift från Österåkers Hembygdsförening vilket gjorde mig nyfiken: ”När järnvägen Stockholm-Åkersberga blev färdig 1901 lades ett stickspår från bruket. Det gick utefter kanalen, skar sedan snett över Centralvägen vid nuvarande Björcks Verkstäder, gick vidare öster om Texaco och anslöt till järnvägens huvudspår, ungefär vid uppfarten till nuvarande Kipplers snabbköp.” (Evert Lööf, Österåker -industrier i gamla Österåker, Hembygdsskrift Nr 2)

Tegelbruket, som låg på ömse sidor av Centralvägen mellan Hackstavägen och Smedbyvägen, verkade mellan mitten av 1800-talet och 1915. Runt förra sekelskiftet kunde bruket leverera över två miljoner murtegel till huvudstaden, men sedan gick det sämre med produktionen och tegelbruket fick gå i konkurs varvid anläggningarna revs 1917. Ingenting av det som hembygdsforskaren Evert Lööf beskriver ovan finns kvar idag, men kanske går det att hitta spår (häpp!) efter järnvägen, tänkte jag och tog en promenad.

Hit till glasmästeriets gård gick tegelbrukets stickspår.

Jag började där spåret ska ha slutat, på nuvarande glasmästeriets gård mellan Centralvägen och kanalen i höjd med Hackstavägens mynning. Inte en syllert så långt ögat kan se.

Österåkers första kommunalkontor.

På vandring söderut på Centralvägen passerar jag Österåkers första kommunalkontor, vi är nu inne på vårt tredje. Detta första var i bruk, (mycket om bruk idag), fram till 1955. Gör en avstickare ner till baksidan av huset för att kolla om gallerna finns kvar på fönsterna där. Men icke. Gallerna satt där när huset tjänade som både kommunalhus och polisdito med behov av arrestlokaler.

Spårlöst läge vid boulebanan.

Framme vid Centralvägens sista hus på höger sida innan fortsatt vandring söderut på Bergavägen anas järnvägen i fonden. Går jag ner på gården till det här huset…

Fritt blås upp mot glasmästeriet i varje fall.

…och tittar norrut kan jag kanske gissa mig till att det kan ha legat ett stickspår här. Det ser ut att ha funnits plats för det i alla fall.

Lika vindlande som cykelbanan kan järnvägsspåret inte ha gått åtminstone.
På andra sidan 276:an ska spåret ha gått i en båge österut, mot vänster alltså, till järnvägsstationen.

En bra uppfattning om hur spåret gick på slutet får man i den här kartdetaljen som Österåkers Hembygdsförening ställt till mitt förfogande. Lite lustigt kartan är daterad 1950 eftersom hembygdsföreningen skriver på sin hemsida att det första kommunalkontoret var i bruk fram till nedan invigdes vid centrumtorget vilket det enligt dem skedde först år 1955:

Har du något foto på stickspåret skulle det vara jätteroligt om du ville kontakta mig så vi kunde publicera hur det såg ut när det fanns räls längs med kanalen!

 

I Malmö kallar vi såna bilförare något som jag inte vågar skriva här…

Står ibland under kvällspromenaden med vovven och tittar på rondellkörningen vid 276:an mellan centrum och Rallarvägen i Åkersberga. Har bara sett att när det gäller den enklaste formen av rondellkörning, som typ rakt igenom eller omedelbar högersväng, så gör åtminstone var femte rätt. Vid mer komplicerade insatser som vänstersväng och körfältsbyte, etc, så ser jag visst det många kreativa förslag på hur sådant kan ske, jag vill verkligen inte mena att bilföraren inte tänker, men mycket sällan -om än någonsin- blir det som Transportstyrelsen pedagogiskt visar i nedan filmsnutt: 

Cirkulationsplats - Transportstyrelsen

TRANSPORTSTYRELSEN.SECirkulationsplats – TransportstyrelsenCirkulationsplats – Transportstyrelsen

Som någon skrev på Facebook: Österåker bygger så många rondeller för att bilförarna ska kunna träna… Själv stirrar jag på denna gastkramande underhållning och är lättad över att jag sålde bilen innan jag flyttade hit -som jag för övrigt tycker är ett fantastiskt ställe!!!

Liten tramp till Långsjön

Igår var det kanonväder för att cykla: sol, vindstilla och 14 grader. Så det blev en runda:

Från Slussholmen i Åkersberga och västerut till Långsjöns sydspets, sen norrut och höger fram till Sjöbergsvägen, söderut på den längs Garnsviken-Stavaviken och så hem igen!

Jag var nyfiken på Långsjön och fann en trevlig vy vid dess norra slut:

Hit kan jag trampa åter till våren med hopp om att då också kunna se sjöfåglar? Sådana är det få av här, till min förvåning. Änder finns det gott om, men de andra sorterna? I kanalen finns det vintertid storskrakar, de har börjat återvända nu, men annars är det bara änder och så då Arne, hägern. 🙂 Jag har startat en facebookgrupp för oss som tycker om att skåda fågel i Österåker, gå hemskt gärna med och berätta om du har sett något och se foton och få tips! Facebookgruppen Fåglarnas Österåker.

Långsjön är intressant, den har samma långsträckta form från norr till söder som Storträsket och Stavaviken-Garnsviken-Prästfjärden, den kanske också har hängt ihop med vatten norr och söder om som de andra som räknas till Långhundraleden.

Norr om sjön upphör den lilla stugvägen och en enslig traktorstig längs en glänta i skogen tar vid istället. Känns lite kymigt att cykla i småleran här, är det jaktsäsong månne, (bra jag har röd cykelhjälm) finns det vildsvin och älg…

Men till slut når jag civilisationen:

Ett privat flygfält skyltar sin verksamhet och i bakgrunden vajar vindvimpeln. Lidberga flygfält säger Google som samtidigt berättar att jag lämnat Österåker och befinner mig i Vallentuna! Vackert här också, så det är lugnt. 🙂

Framme vid Sjöbergsvägen vidgas utsikten till Garnsviken-Stavaviken och Storholmen:

Sjöbergsvägen ger fin utsikt längs trafikgles landsväg, men ger en också motion. Längtar till nästa tur! Pedal och hälsa!

Från Runö till Runö

Det kom till Kort från Åkersberga en kommentar till mitt förra blogginlägg om byanamnen runt omkring här. Kerstin Boström undrade om jag visste vad run i Runö betyder? Kan det ha med runstenar att göra? Knappast tänkte jag spontant för sådana finns det bara två av i hela kommunen, men vad betyder då run? Det här får jag undersöka och skriva om på bloggen, bestämde jag och gick och tog ett foto på den stora kullen Runö ifråga, tog en bild på den vackra stenhällen. Föga anade jag att jag hade svaret rakt framför ögonen:

Av en slump kom jag att få kontakt med precis rätt person för att ställa denna fråga till: Gudrun Vällfors, lokalhistorisk forskare och författare hemmahörande i Österåker. Gudrun Vällfors ingår i Arbetsgruppen Långhundraleden och medverkar såväl i gruppens publikationer, som skriver egna, se nedan.
Boken om Långhundraleden är ett praktverk om natur och geologi från inlandsisens dagar fram till idag, för att nu sammanfatta. Jag kom åt den genom Österåkers Hembygdsförening. Vikingarnas förmodade färdväg från Trälhavet till Uppsala är den röda tråden. Läs den, du lär dig massor! Fina bilder i den också.(Fast till nästa upplaga vill jag ha fler kartor…)

Nytt ljus över Långhundraleden, Arbetsgruppen Långhundraleden, 2011
Gudrun Vällfors egen spaning handlar om var slaget 1026 mellan de tre nordiska rikena, Danmark, Norge och Svitjod, egentligen utspelade sig. Var det vid Helge å i Skåne, som traditionen säger, eller var det, som författaren för fram, i Uppland vid Långhundraledens mynning i Trälhavet? Jag lånade boken idag på biblioteket i Åkersberga, den är slut på förlaget, men finns där. Ska bli spännande ta del av Vällfors forskning!
Tre kungar på Trälhavet, Händelser kring slaget vid den heliga ån 1026, Gudrun Vällfors, Arbetsgruppen Långhundraleden, 2001

Men tillbaka till där jag började detta inlägg: Runö. Gudrun Vällfors berättar att förleden run har att göra med stengrund, från det fornsvenska rön. Hon tipsar mig även om i sammanhanget relevanta lexikon nedan:

Svenskt ortnamnslexikon, red Mats Wahlberg, Språk- och Folkminnesinstitutet, Uppsala 2003 (en andra upplaga kom 2016)

Det här är en uppslagsbok att fastna i, riktigt rolig läsning om varför orter heter som det gör, rätt otroliga förklaringar ibland, så säger jag inte mer. Första upplagan finns att låna på Österåker bibliotek, när jag väl lämnat igen mitt exemplar vill säga!

Länkar:
Arbetsgruppen Långhundraleden
Österåkers Bibliotek
Österåkers Hembygds- och Fornminnesförening

Ortnamnen berättar om bygdens flertusenåriga historia

Åkersberga av idag, med delområden vars namn är upp emot ett par tusen år gamla. Kartbild från Eniro.

Åkersberga har många delområden med för en historieintresserad skåning såväl välbekanta som främmande namn. För att bringa klarhet har jag nu läst Järnålderns bebyggelsenamn, Om bebyggelsenamnens uppkomst och ålder i Mälarlandskapen. Här ser jag en överensstämmelse med när och hur byar fick vilka namn i Skåneland vilket jag bland annat tagit del av i en annan mycket intressant publikation: Söderslätt genom 600 år. För mer info om böckerna se längst ner.

Om vi tittar på kartan ovan går det att samla de gamla byarnas namn i olika grupper efter vad namnen slutar på, jag radar upp dem efter det äldsta först och ordningen stämmer med vad jag är van vid söderifrån:

Svinninge. -inge-namnen kan vara så gamla som från övergångsfasen mellan bronsålder och järnålder alltså 500-talet f.Kr. Annars i alla fall från första halvan äldre järnålder vilken inföll mellan 500 f.Kr och år 0.Och som även kallas förromersk järnålder.

Hacksta, Skånsta. -stad-namnen bildades främst under andra halvan av den äldre järnåldern, mellan år 0 och 400 e.Kr. Perioden kallas romersk järnålder.

Tuna. Tuna-namn verkar ha en koncentrerad tillkomstperiod under yngre romersk järnålder och därpå följande folkvandringstid 400-550 e. Kr, en period som tillhör den så kallade yngre järnåldern. Speciella maktcentra fick detta namn.

Hagby, Husby, Kvisslingby, Sjökarby, Smedby, Säby, Röllingby. -by-namn är från vikingatiden alltså 800-1050 e. Kr.

Berga, Stava, Söra. Plurala namn, kanske även Solberga räknas dit? Från vikingatiden.

Tråsättra, Valsättra, Översättra. Har med säter, ”utmarksäng”, att göra. När dessa marker bebyggdes övertogs säternamnet. Från vikingatiden.

Åkerstorp. -torpändelser är väldigt vanligt söderut, men här runt Åkersberga hittar jag bara nämnda exempel. Följer även detta ”-torp” mönstret har det fått namnet genom att vara en utflyttningsby från en äldre by i närheten varvid ändelsen -torp lagts till bynamnet. Vikingatid eller något senare.

Alla namnen ovan är exempel på bebyggelsenamn. Men det finns ju även naturnamn. På kartan överst ser vi Norrö, Näs, Runö, Täljö. Kanske äldst av alla ortnamn?

Det finns mycket mer att ta del av när det gäller inte bara ortnamnens utan även bygdernas äldre historia. Jag har som sagt läst två böcker om detta gällande Skåne och Mälardalen vilka jag varmt rekommenderar:

Järnålderns bebyggelsenamn. Om bebyggelsenamnens uppkomst och ålder i Mälarlandskapen, av Per Vikstrand (Institutet för språk och folkminnen, Serie B:13, Uppsala 2013).

Söderslätt genom 600 år. Bebyggelse och odling under äldre historisk tid. Skånsk senmedeltid och renässans, av Sten Skansjö (Skriftserie utgiven av Vetenskaps-societeten i Lund, Gleerup, Bloms Boktryckeri 1983).

73 gravar att leta upp på Hagby gravfält

Hagby gravfält lär innehålla 73 järnåldersgravar, två husgrunder, en källa samt spår efter en gammal vägbank. Efter mitt första besök där måste jag nog säga att allt det där återstår att upptäcka, naturen har tagit över. Men det är värt vandringen dit och nästa gång ska jag leta lite mer! 🙂

Gravfältet, som tydligen användes genom hela  järnåldern: från slutet av den äldre dito på 400-talet och till och med 1100-talet, ligger på norra sluttningen av Hagbyhöjden ner mot Österåkers golfklubb i Åkersbergas västliga utpost. Man når gravfältet, som är inhägnat, genom att ta sig till Gottsundavägen och från den därefter ta till höger på Hagbyvägen. När den vägen tar slut tar en stig in i skogen vid och efter någon minut står man vid stängslet och dess grind in till området. Gravfältet ligger på mark som tillhör golfklubben, men det verkar riskfritt röra sig här inne i varje fall. 🙂

Hagby

Det är väldigt trevligt promenera på vägarna i Gottsunda och bland idyllerna på Hagbyhöjden.

Hagby gravfält

Nu har min hund och jag tagit oss in på gravfältsområdet efter promenaden som tar typ drygt en timme från där vi bor vid Åkers kanal. Lagom ta en liten vattenpaus. Bakom vovven syns infoskylten:

Hagby gravfält

Och framför oss har vi den här utsikten ner mot väg 276 och där bakom Stora Stava i norr:

Tittar man åt öster skymtar bakom golfklubben vad jag tror är köpcentret vid Pilstugetorget:

 

Men som sagt, nästa gång hoppas jag få en skymt av gravfältet. 🙂

Österåkers Hembygds- och Fornminnesförening har gjort en liten guidebok över Husby-Hagby: Kulturstigar, häfte 2, Tur 4 Husby. Här kan man läsa på sidorna 32-34 om Hagbys gravfält. Häftena finns att låna eller köpa på Österåkers bibliotek.

 

Cykla i Uppland är verkligen upp och ner…

Jag cyklade igår runt Garnsviken norr om Åkerberga, en tur på 23 km. Det var både givande och jobbigt. Det senare stavas backar som jag inte gillar vare sig om de är för höga att trampa uppför, vilket jag inte gör då går jag, eller susa nerför, vilket gör mig skraj om det går för fort. 59 km/tim är för fort, men det var den hastighet cykeln kom upp i såg jag efter att ha rullat utför den gigantiska skidbacke som Össebyvägen, på östsidan av viken,  antar utseendet av någonstans norr om stenkrossen och söder om Össeby-Garn. Det vill jag inte göra om. Den här breda landsvägen är rälig även på grund av den tunga lastbilstrafiken som dundrar förbi på väg, förmodligen, till och från sten- och grusdepån.

Uppe runt norrsidan av viken är det platt och lugnt, puh. Först innan vägen svänger åt vänster finns Öseby-Garn, en gullig liten by med gammal kyrka och två runstenar, vilka jag får titta närmare på nästa gång jag cyklar dit och då kommer jag västerifrån…

Det enda stoppet jag gjorde på rundturen var för att ta ovan foto, annars var jag allt lite skärrad över vad jag gett mig in på, avklarat störtloppsstup och lastbilar var förskräckande upplevelser, så jag hade inte ro mer än till att cykla vidare. (Men det kom inget mer av  lastbilar och backarna var av mer måttligt slag i fortsättningen, puh.)

Brottby rakt i norr, med den gamla bron över Helgöå, fortsättningen på Långhundraleden norrut, får utforskas nästa gång liksom kyrkoruinen som finns på Garnsvikens västsida strax efter att man svängt ner åt söder vid Brottby på Sjöbergsvägen. Den här vägens backar är av kortare och lägre slag, vilka dock kräver sin cyklist ändå och tack och lov för att vägen är asfalterad. Jag gick uppför alla backar, men cyklade nerför dem. Fast nästa gång ska jag nog gå nerför de flesta av backarna också, vägen är mycket smal och kurvig så man saknar fri sikt framåt och det finns även utfarter från tomter och stigar. Tvärbromsa i backe är ingen höjdare.

Till slut såg jag fina gamla Stora Stava gård och då kände jag mig hemma! 🙂

Smedbyån från kolonierna till kanalen

Smedbyån är en mindre del av Åkerströmmens vattenvårdsområde, ett avrinningsområde som samlar upp och för vidare vattenflöden till Östersjön från regn och snösmältning i kommunerna Norrtälje, Sigtuna, Vallentuna och Österåker. Den slingrande Smedbyån i Österåker förbinder sedan århundraden Drängsjön vid Domarudden med Hackstaskogen och rekreationsområdet Röllingby backar i Åkersberga.” Så skriver Österåkers kommun på sin hemsida. Och jag tänkte jag skulle följa ån och se hur den tar sig fram.

Jag började vid Smedbys koloniområde där ån tittar ut ur ett rör bredvid en gångbana efter att ha gått under vägen mellan koloniområdet och en brukshundsklubb:

.Smedbyån, Åkersberga

Smedbyån rinner sen rakt och smalt bredvid gångbanan hela vägen ner till området där byn Röllingbyn en gång låg. Koloniområdet syns i bakgrunden:

Smedbyån, Åkersberga

Här slutar Smedbyån gå ovan jord för ett tag, nu ska vattnet ner i en lång kulvert:

Smedbyån, Åkersberga

 

Nästa gång den kommer upp är längs den nordliga gränsen för Hacksta industriområde, där tegelbruket förr låg. Här rinner den i skymundan bakom verkstäderna som finns här idag:

Smedbyån, Åkersberga

Så anländer Smedbyån Centralvägen och går i kulvert under den:

Smedbyån, Åkersberga

Och här i Åkers kanal rinner ån ut. Kommunen släpper tydligen ut ädelfisk ibland vid åns inlopp uppåt Drängsjön och småynglen inte bara klarar att ta sig ut i stora havet den här vägen, de kommer sen tillbaka för att leka, det tycker jag är fantastiskt.

Smedbyåns utlopp i Åkers kanal, Åkersberga

Jag ska försöka att även ta mig längs ån, antagligen i etapper, upp till källan i Drängsjön, kan bävern kan jag! 🙂

Så här såg det ut runt Krondiket för 70 år sen

Jag har fått tillgång till fyra foton över Krondikets framfart i norra Åkersberga från när det begav sig på 1950-talet. Det intressanta med bilderna är ju såklart vad vi ser runt om diket, och här kanske du, kära bloggbesökare, kan hjälpa mig fylla i texten.
Det är Österåkers Hembygds- och Fornminnesförening som skickat mig fotografierna och gett mig tillstånd att publicera dem. Fotona tillhör alltså föreningen och finns i deras bildarkiv, men än vet jag därifrån bara att fotona är tagna någon gång på 1950-talet. Vem är fotograf, var det något särskilt syfte med bilderna och vad kan man mer säga om det vi ser? Vet du så hör av dig, skicka en kommentar nedan!
Klicka på bilderna så förstoras de!

Krondiket sett mot norr och Husby

Första bilden är lätt, eller hur? Vi ser krondiket komma från höger, norrifrån, och rinna söderut förbi Husby i fonden. Bakom diket till höger om Svinningevägen står den gamla tvättstugan som ännu finns kvar.

Krondiket med utsikt in mot Åkersberga

För andra bilden torde fotografen ha ställt sig vid Husby på första bilden för det här motivet verkar vara mot andra sidan av Svinningevägen och krondikets fortsatta färd söderut, men vägen vi ser gå in till höger är nog inte Näsvägen för krondiket ligger för långt från den vägen i förhållande till hur det är idag, kan det vara en annan väg som inte finns idag? På nutida kartor slutar Furmans väg, som åt söder går ner och ut på Näs, åt norr i en liten tapp strax norr om järnvägen, har den tidigare gått norrut ända upp till Svinningevägen? Den stämmer i så fall som den väg vi ser på fotot.  Är höjden i fonden i så fall slutet på Runöhöjden där det nedanför idag finns glasmästeri och Skärgårdsgymnasiet? Vad är det i så fall för vitt bostadshus längst bort till höger, det står inte kvar idag?

Järnvägen, Roslagsbanan från Åkersberga till Östra station,

Tredje bilden visar väl utsikten från Svinningevägen ner mot Näs, krondikets färd i förgrunden och Roslagsbanans i bakgrunden. 🙂

krondiket, Åkersberga

Fjärde och sista fotot får jag till visar kulverterings- och rörledningsarbeten för krondikets slutresa norrut. Det borde då vara Husbyhöjden till vänster och gollfbanans nuvarande område rakt bakåt. Stämmer? Hör av dig om du vet mer om fotografierna och vad de visar!

Följ Krondikets färd genom Åkersberga av idag!