Jag ställde mig frågan i rubriken och Googlade för att se vad en AI-funktion hade att säga om saken. Skrattade högt när jag läste svaret:

”Varför människor fortfarande behövs
Juridiskt ansvar: Enligt bostadsrättslagen är styrelseledamöter personligen ansvariga för sitt agerande, och detta ansvar kan inte överlåtas till en algoritm.
Empati och grannar: Att bo i bostadsrätt handlar om gemenskap. Människor behövs för att hantera konflikter, förstå grannars situationer och bygga trivsel.”

För vad gör man när det just är den mänskliga styrelsen som ser till att skapa otrivsel och konflikter och struntar i grannars situationer? Välj bort dem då, kanske du svarar. Men om det bara kommer 10 procent av de röstberättigade på årsmötena varav hälften utgörs av styrelseledamöter är det inte realistiskt. Och vad är alternativet? En ny sammansättning av likadana?

Jag har hört talas om styrelseledamöter som förskingrat kassan i bostadsrättsföreningar, eller där det fuskats med nödvändiga reparationer. Det är en sak. När ekonomi och lagstadgad underhållsplan sköts är det bra, så klart. Men resten? Att komma de boende till mötes och se styrelsen som vald av dessa och satta att verkställa beslut fattade på årsmötena oavsett vad man som styrelse tycker om beslutet, det är lika viktigt.

Det är här jag undrar om inte en AI-funktion hade skött jobbet bättre. För en sådan tror jag inte skulle bära sig åt som när bostadsrättsföreningar är som sämst. Vilket är när styrelserna håller inne på information och saknar kompetens att kommunicera. Eller inte vill dela med sig av vad de vet för kunskap är ju makt…
Och till exempel: inte redovisar hur deras arbete går utan i månadsbrev till de boende mest bara klagar på de sistnämndas beteenden; favoriserar vissa och utesluter andra i vad medlemmarna får göra inom föreningen av markanvändning och aktiviteter, etc; genomför bara sådana beslut som fattats på årsmötena som styrelsen själv gillar och gärna även manipulerar fakta så det ska stämma med vad styrelsen vill, etc.

Jag tror också det är vanligare bland dysfunktionella bostadsrättsföreningar att det inte sker satsningar på standardhöjningar av olika slag, vilket gör att standarden sänks i förhållande till omvärlden. Och när föreningen inte hänger med i utvecklingen är det knappast av godo vad det gäller bostadsrättsinnehavarens investering i lägenheten. Jämte att det skapar irritationsmoment när fastigheterna inte längre fungerar så bra som de skulle kunna göra. Men investeringar kostar och styrelser kan vilja ha det som det alltid varit. Så när man satsar på något blir det halvdant och billigt.

Ovan är inget som skapar trivsel, tvärtom. Jag tror AI bättre kan fås att agera som ett redskap FÖR en förening och se till att fatta och genomföra demokratiska beslut till skillnad från när en styrelse framstår som ett slutet sällskap för inbördes beundran och där föreningsmedlemmarna som valt dem behandlas som några som på nåder får bo hos dem.

Jag tror tiden är förbi med att automatiskt finna sig i styrelser som väljs bland de boende när detta bara skapar otrivsel. Det systemet fungerar säkert till belåtenhet inom många föreningar. Men när motsatsen är fallet skulle det vara intressant om någon bostadsrättsförening överlåtit styrelsearbetet till en AI-funktion?

Jag har hela livet gått universitetskurser i olika ämnen, studerat på plats eller som efter covid via nätet. Det har alltid varit givande, positivt givande. Utom den senaste kursen: ”Den artificiella intelligensens filosofi: Teoretiska grunder – internet (ht 2025)”. Umeå universitet gav den som distanskurs. Och den sades ha föreläsningar, vilket inte stämde. Samt så var litteraturlistan hemlig tills man hade anmält sig.
Man fick alltså ta grisen i säcken. Vilket jag aldrig mer vill göra. För åtminstone jag väljer kurs lika mycket efter innehållsbeskrivning som litteraturlista. Och det den här kursen ville man skulle läsa var, vill jag säga, taget ur ett sammanhang som man behövde ha läst ämnen inriktade på datavetenskap för att kunna omfatta. Detta krävdes inte. Man skulle ha akademisk bakgrund –kursen kallades avancerad– och med mer poäng i bagaget så hamnade man dessutom i avdelningen för att behöva skriva längre essäer på de två tentamensuppgifterna som gavs. Och detta oberoende av vilka ämnen man hade läst.

Så det var frustrerande att inte få ta del av litteraturlistan i förväg. (Hade jag fått göra det hade jag inte sökt kursen, jag hade då sett att jag inte skulle få det renodlat filosofiska fokus jag var intresserad av.) Men ämnet lockade och jag kunde aldrig tro kursen skulle bli som den blev.

Det gavs alltså inga föreläsningar utan inför varje ny veckostart publicerade läraren en skriven redogörelse med frågor  länkade till den veckans läsuppgift, som först nu släpptes. Studenterna hade då att om denna läsuppgift, uppsatser av olika forskare, under veckan göra två egna inlägg i ett forum för gruppaktiviteter samt göra två kommentarer på någon annans inlägg. Kursdeltagarna var således indelade i grupper med en handfull studenter i varje. Vi kunde inte se vad som ventilerades i de andra grupperna eller hur läraren hade kommenterat inläggen där, om han nu hade gjort det.

I min grupp, åtminstone, var det lågfrekvent som inlägg och kommentarer synades av den som så att säga undervisade oss. Inför nästa veckas läsuppgift kunde vi dock ta del av vad läraren tyckte om den gångna veckans diskussioner inom grupperna, kul för honom kanske att ha tillgång till alla inlägg.
Själv tycker jag de här aktiviteterna var fullständigt bortkastad tid. För att hinna läsa och klämma fram inlägg och kommentarer spånade jag vilt och hade noll tilltro till såväl vad jag själv kom fram till i mina ”analyser” som vad de andra i gruppen skrev.
Men dessa tidsödande uppgifter var alltså obligatoriska, producerade man inte angiven mängd inlägg och kommentarer varje vecka väntade straffuppgifter vid kursens slut. Jag har aldrig varit med om något liknande. För vem var den här kursen till för, kan man undra? Tänk om läraren hade gett inspelade föreläsningar istället –vilket kursplanen påstod– där han själv svarade på sina frågor. Och där det sedan fanns ett dialogforum öppet för alla.

Lärarens inblickar i våra gruppdiskussioner gav inte så mycket. Han slog alltid ner på om man inte ville tillskriva maskinerna att inte vara så långt ifrån att kunna erhålla ett medvetande som man dessutom kanske dristade sig till att hävda krävdes för intelligens. Så kan man tydligen inte förhålla sig. Vad vet vi om maskinernas kapacitet imorgon? Och varför krävs det ett biologiskt medvetande för att en entitet ska kunna kallas intelligent? Vi måste vara öppna för att vidga begreppen. Och att den här typen av våra invändningar där vi dessutom kunde vilja titta etiskt på den miljardindustri som artificiell intelligens numer genererar, det finns det andra kurser för vid Umeå universitet fick vi veta. När jag nu tittar på vad det står om dessa kurser så finner jag att litteraturlistan tillhandahålls först vid kursstart samt att ”Undervisningen utgörs av seminarier och föreläsningar, essäskrivande och diskussion. Om kursen ges som internetkurs är undervisning och studentaktiviteter nätbaserade.” Som den kurs jag alltså gått nu…

Om den här kursen är symtomatisk för universitetsutbildningar inom AI är det illavarslande. Och det inte bara rent undervisningsmässigt. Det behövs åtminstone en kurs som undersöker det religiösa perspektivet inom AI-forskningen. Och som tittar på vilka krafter det är som vill tillskriva den artificiella intelligensen egenskaper idag enbart biologiska varelser besitter. Och vilka konsekvenser detta får i takt med att det slår igenom.

Det finns en beröringsskräck bland intellektuella och mediefolk i det här landet, vill jag hävda, för att lära sig något om religioner. Man tuffar på med gamla fördomar om vad en religion är. Synd och subversivt för samhällsdebatten.

Jag läste en gång i tiden religionsvetenskap vid ett universitet, tog många poäng 🙂 och lärde mig massor, det mesta vände upp och ner på mina föreställningar om trosuppfattningar. Och framför allt hisnade jag över hur radikala studierna var. Här fanns ingen Gud! Däremot otaligt av människor som genom tiderna på olika sätt skapat sina gudar och religioner. Det är också allt som finns.

I ämnet religionsvetenskaps alla discipliner, som exegetik, religionshistoria, religionspsykologi, religionssociologi, etc finns det bara människor. Tror gör man inte i de här ämnena på universitet. (Det gör man inom AI-forskning däremot. Mer om det i kommande blogginlägg.) Utan man bedriver sant radikala studier i vem och vilka som när, var, hur och varför har skapat det som vi kallar religioner. Det är studier som gräver fram spår efter såväl fordoma religiositet som avtäcker dagens myter och trosuppfattningar varhelst sådana visar sig. Och det är mest sällan i kyrkan…

Vi läste oss igenom urkunder och kunde till exempel se hur texten avslöjade var skarven fanns där Moseböckerna fick ny författare, vad det krasst materialistiska syftet med Bhagavadgita var, varför en del gudar kräver människooffer och varför katolska kyrkans präster måste leva i celibat. Till exempel. Såå intressanta genomgångar av vad folk har samlats kring att tro på för att uthärda tillvaron –å ena sidan, men framför allt: för att utöva makt genom.

Det är ju som maktordningsredskap religioner har visat sin främsta och förnämsta sida och sådan tillämpning visar inga prov på utmattning än idag! Tvärtom visar religioner hur effektivt de kan användas (av människor!) för att samla och organisera folk mot en uttalad fiende och att vilka krigiska handlingar som helst när och var som helst kan ske med den rätta åkallan.

Det börjar så klart i hemmet där religioner kan nyttjas för att etablera rätt härskarordning från början vad det gäller vilka mänskliga rättigheter som ska tilldelas respektive kön, till exempel. Och för att banka in vad livet går ut på, etc. Sen är det bara att köra på med indoktrineringen genom hela samhället. Vilket så klart är perfekt för en maktapparat som behöver medborgarnas lydnad och medagerande för fortbestånd eller rentav utökning av reviret. Därför är ämnet religionsvetenskap viktigt, borde ingå delar av det i kurser på Försvarshögskolan, men det gör det kanske?!
Men även samhällsanalytiker och dito arbetare av olika slag skulle tjäna på mer initierad kunskap i sagda ämne. Idag är det ganska naiva föreställningar här och var vilket lämnar fältet fritt för överraskande maktutövning med religionen som kraftfullt vapen. Vilket hade kunnat räknats ut…

För det är inte så att religioner har någon dold agenda. Tvärtom! Allting ligger i öppen dager för den som vill ta del av budskapen. Vilket inte bara de som vill förtrycka sin nästa borde vilja göra utan alla. Medan tid är.

P.S. Nu tror du att jag med ovan drapa menar islam, eller hur? Visst menar jag islam. Men var nu inte så naiv du också att du stannar vid det!