Smedbyån från kolonierna till kanalen

Smedbyån är en mindre del av Åkerströmmens vattenvårdsområde, ett avrinningsområde som samlar upp och för vidare vattenflöden till Östersjön från regn och snösmältning i kommunerna Norrtälje, Sigtuna, Vallentuna och Österåker. Den slingrande Smedbyån i Österåker förbinder sedan århundraden Drängsjön vid Domarudden med Hackstaskogen och rekreationsområdet Röllingby backar i Åkersberga.” Så skriver Österåkers kommun på sin hemsida. Och jag tänkte jag skulle följa ån och se hur den tar sig fram.

Jag började vid Smedbys koloniområde där ån tittar ut ur ett rör bredvid en gångbana efter att ha gått under vägen mellan koloniområdet och en brukshundsklubb:

.Smedbyån, Åkersberga

Smedbyån rinner sen rakt och smalt bredvid gångbanan hela vägen ner till området där byn Röllingbyn en gång låg. Koloniområdet syns i bakgrunden:

Smedbyån, Åkersberga

Här slutar Smedbyån gå ovan jord för ett tag, nu ska vattnet ner i en lång kulvert:

Smedbyån, Åkersberga

 

Nästa gång den kommer upp är längs den nordliga gränsen för Hacksta industriområde, där tegelbruket förr låg. Här rinner den i skymundan bakom verkstäderna som finns här idag:

Smedbyån, Åkersberga

Så anländer Smedbyån Centralvägen och går i kulvert under den:

Smedbyån, Åkersberga

Och här i Åkers kanal rinner ån ut. Kommunen släpper tydligen ut ädelfisk ibland vid åns inlopp uppåt Drängsjön och småynglen inte bara klarar att ta sig ut i stora havet den här vägen, de kommer sen tillbaka för att leka, det tycker jag är fantastiskt.

Smedbyåns utlopp i Åkers kanal, Åkersberga

Jag ska försöka att även ta mig längs ån, antagligen i etapper, upp till källan i Drängsjön, kan bävern kan jag! 🙂

En blomma, en fjäril och en larv

Det här är Natt och dag, fyndigt namn, eller hur? Den blommar lite överallt i Österåker, här fångad i allén till Penningby slott, och växten är också vanligast här i Uppland. Melampyrum nemorosum tillhör snyltrotsväxterna vilket säger vad det är fråga om: Natt och dag snyltar, parasiterar, på andra växters rotsystem. Jag hade aldrig sett växter med två olika sorters blommor på innan, men det har jag inte nu heller; de gula är blommor, men de blåvioletta är blad, högblad.

Natt och dag

Den här gjorde både mig och min hund förfärad när jag träffade på den vid gångbanan bredvid Åkers kanal i Åkersberga, men bara en av oss tog ett skutt bakåt. Är det en ormunge? Nej, berättade en insatt kompis, den har bara blåst upp huvudet för att skrämmas, det här är en larv till det som ska bli Större snabelsvärmare, Deilephila elpenor.

Så här såg den blivande Större snabelsvärmaren ut när den väl larvat sig iväg 🙂 efter att ha lugnat ner sig, nu syns hur litet huvudet egentligen är. När varelsen väl utvecklat sig till full svärmare är det till en stor och färggrann nattfjäril med ett vingspann på sex centimeter.

Lika stor är den här vackra fjärilen: Silverstreckad pärlemorfjäril, Argynnis paphia. Den syntes i skogsbrynet till höjden vid Svinningevägen i Åkersberga mellan helikopterplattformen och Pilstugetorget.

Har du fångat några växter eller insekter på bild från Österåkers biotoper vore det roligt att få se! Kontakta mig gärna i kommentarsfältet och berätta!

Safari i bäverland

Jag har ju sett misstänkta tecken sen jag flyttade till Åkersberga i februari:

Och sen fick jag se en grannpojkes mobilfilm på någons sena simtur i kanalen. Därefter hörde jag talas om avverkningen vid Trälhavets båtklubb. Fotot till vänster visar hur den skogsskövlingen ser ut, att kapa de fällda björkarna och trava upp en hög av dem har en människa gjort. Men den som behövde sköta om sina tänder och använde träden som tandstickor bor i boet vi ser på de följande två bilderna:

Jag fick mig omtalat skräckhistorier om denna BÄVER som berättas är STOR… Han lär simma upp genom Åkers kanal, ta sig till Prästfjärden, gå i land och vandra över till Domarudden och den lilla sjön, Drängsjön, som finns där omgärdad av motionsspår i ett fredligt strövområde. Här trakasserar han stora träd och fäller dem rakt över stigarna.

En släkting håller till i en av de vattensamlingar som är kvar efter Långhundraledens lite mer västra led:

Vänstra fotot visar en plötslig ansamling pinnar vid sjökanten, stigen stryker nära bredvid och bävande ser jag hålet, mittbilden, och hoppas ingen tittar ut. Vågar man stå kvar vid högen så ser man, förstora fotot till höger, längs kanten flertalet små bråteshögar och längre bort några björkstammar som dragits ut i vattnet. Mycket misstänkt en Castor, eller hur?

P.S. Jag vill inte närmare ange var bona finns, men ut och leta i Åkersbergas fina natur!

Rätt svar har kommit in om bildgåtan!

Glaskonst, rondell på väg 276, Åkersberga
Solen av Michael Hallbert i samarbete med Anders Wallmark.

Rätt svar har kommit in på min bildgåta: vem har gjort ljusverket det lysande klotet i rondellen på 276:an vid nerfarten till nya järnvägsbron? Jag undrade ju det på min blogg härförleden i inlägget: Vilken är din favorit? Och utlovade ett paket kaffe för först inkomna rätt svar.
Nu har jag fått veta att upphovsmannen i fråga står bakom den allra mesta ljussättningen av det offentliga rummet och dess konstverk i Åkersberga. Hans namn är Michael Hallbert och verket jag frågade om heter Solen.
Svaret fick jag i ett fint epost idag från kommunen:

”Hej!
Vad kul att höra du är så nöjd och förtjust i ”Solen” som lyser i rondellen på väg 276. Det är Michael Hallbert, Ljusdesign AB, som tagit fram modellen och gjort ljussättningen i samarbete med landskapsarkitekten Anders Wallmark (från fd Grontmij) som planerat rondellen och stenläggningen. Plattorna, blandat matta och blanka, ska symbolisera glittret på vattenytan som solnedgången ger.

Michael är en väldigt duktig och anlitad ljusdesigner som har hjälpt oss i många projekt. Bland annat fontänen på torget (som inom kort är renoverad och kompletterad med musik), fyren i infartsrondellen, slussen, kugghjulen i rondellen på Sockenvägen, nya gångstråket och hundrastgården i slutet av Båthamnsvägen, med mera.
Med vänliga hälsningar
Ann Erlandsson
Driftingenjör
Österåkers kommun, väg- och trafikenheten”

Länk till Michael Hallberts ljusdesignarbete i Åkersberga och på andra orter.

Ann Erlandsson återkommer i ett nytt epost med kompletterande rader om vad Michael Hallbert mer har gjort i Åkersberga:
”Michael har ljussatt i stort sett allt utmed kanalen. Ett undantag är de spottar som belyser träden utmed gång- och cykelvägen från Norrö till Cirkel K. Men all konst och räcken, med mera, utmed kanalen har han ljussatt. Även lekplatserna/aktivitetsparkerna vid Röllingby, Hantverksvägen, Lillbroängen och Sabelbacken har han ljussatt.”

Ann Erlandsson, driftingenjör i vår kommun, tackar, men avböjer ta emot priset för rätt svar för hon svarar ju i tjänsten som det heter. Så det kaffepaketet får vara kvar som pris i någon framtida ny tävling!

Sophanteringen var en lite sorglig överraskning!

Vi kan börja med en bild på en trevlig gråtrut som brukar sitta på just den stenen i forsen vid slussen för Åkers kanal:

Men sen måste jag få uttrycka hur förvånad jag blev när jag flyttade hit till Åkersberga och i mitt flerfamiljshus soprum bara fann två sorters kärl: bruna plasttunnor för matavfall och containrar för vad som här kallas för ”hushållssopor”. På stora skyltar inne i soprummet förmanas besökaren att inte slänga ”grovsopor”. Det sistnämnda är allt som inte får plats i en plastpåse för allt som går att kränga ner och dölja i en sån går i praktiken bra att slänga här.

Vi är långt från mitt Malmö där hushållen har att sortera allt som går att återvinna, den rest som inte passar in någonstans kallas ”restavfall”. Det som å andra sidan är för stort för tunnorna respektive tillhör andra sorteringskategorier som möbler, aluminium (värmeljushållarna!), etc, de får man köra till en återvinningsstation med. I carporten i mitt radhus hade jag två stora soptunnor som VA Syd debiterade mig sammanlagt drygt 200 kronor i månaden för i hämtningsavgift. Soptunnorna var vardera indelade i fyra fack för: färgat glas, ofärgat glas, metall, plast, tidningar, kartong, matavfall och restavfall. Man kunde vid tömningsdags även hänga på soptunnorna små behållare för batteri, elektronik och glödlampor, typ.

Min granne råkade sortera fel en gång vilket renhållningsarbetarna såg när de slumpartat lyfter på locken här och var så då tömde de inte hans tunna. Han ringde och klagade och fick besked att ska de komma ut extra för hans tunna kostar det extra. Det tackade han nej till och körde hem till mamma istället med soporna för att få plats till nästa ordinarie tömning. 🙂

Alltså i Malmö är sopor seriösa saker, men att man skulle kastas 20 år bakåt i tiden typ när jag öppnade dörren till soprummet för mitt nya hem, det trodde jag inte. Särskilt inte som det är så fint i mitt kök där förra lägenhetsinnehavaren installerat ett mycket praktiskt och elegant sopsorteringssytem under vasken:

Här har jag i miniformat mina åtta olika sorteringsvanor. Synd det inte finns en fortsättning i flerfamiljhusens soprum eller i enfamiljshusens soptunnor. Jag ser en del lösningar bland några flerfamiljshus, som jag kommit att gå förbi än så länge, att sortera mer än matavfall, men annars verkar matavfall jämte ”hushållssopor och grovsopor” vara den uppdelning som mäktas med. Ute i områdena kan det visst det stå stora containrar för ”tidningar”, men det är väl en rest från svunnen tid då folk prenumererade på en morgontidning…

Vad jag själv gör är att i samband med att jag ska storhandla livsmedel tömmer behållarna på ovan bild och först cyklar till en enskild återvinningsstation med innehållet. Där ser det ut som det också brukar göra i Malmö på såna ställen: överfyllda behållare och nersvinat runt om, suck. Jaja, det blir väl bättre även här! Malmö var först i Sverige en gång i tiden med såväl järnväg som motorväg så mer kvalitativ sopsortering på hemmaplan kanske kommer till Åkersberga också en dag. Låt oss avsluta med en ny trevlig bild från slussen i Åkers kanal. Kan du hitta alla sex storskrakarna? Klicka på bilden så den förstoras!

Vilken är din favorit?

Jag tycker väldigt mycket om Åkersbergas offentliga konst. Jag bor ju vid Åkers kanal och njuter dag som kväll av skulpturer och ljuskonst. Det senare används ju både för att lysa upp skulpturerna på säregna sätt, men också för att skapa egna rum i naturen och förvandla på dagen fridfulla ekar till nattliga spökväsen, eller hur? Vilka är dina favoriter?

Från vänster: Vera Vattnare av May Lindholm; Fontän Arkipelag, detalj, av Thomas Nordström; Sense of Touch av Viktor Korneev; ljuskonst längs Åkers kanal och sist ett upplyst klot i rondellen för väg 276 och Rallarvägen, tror jag. Men vem har gjort klotet? Httar ingen info, vet du?
Extra: Ett jättefint brev med information om klotet i rondellen och om ljusdesignen i kommunen har anlänt! Läs inlägget här: https://amwendel.org/2020/04/29/ratt-svar-har-kommit-in-om-bildgatan/

Fint konstverk, men var är skejtarna?

Konstverket ovan känns väldigt bekant för en malmöit: I taket på nya akutintaget på Skånes universitetssjukhus hänger liknande former ner, fast de är gröna vilket passar väldigt bra där. Här kan du se dem.
Kusinerna ovan gör sig bäst när mörkret fallit och de lyser upp inifrån.

Konstverket är placerat i utkanten av en sorts lekpark vid Åkers kanal. En skylt berättar parken iordningställdes för några år sedan i samarbete mellan kommun och ungdomar. Här finns flätade storgungor att slappa i, liten studsmatta, fast betongbord för bordtennis, inhägnad bollplan för basket, fikaplats under tak, etc.

Jag lägger dock mest märke till det som jag inte lägger märke till: skateboardramperna. Finns inte en sån i hela Åkersberga? Jag har inte sett någon i varje falI, så berätta om du vet bättre! I Malmö finns de och där det inte finns av kommunen iordningställda ramper åker åkarna ändå, där det går, förutom att brädan används frekvent som fortskaffningsmedel. Men här har jag sen jag flyttade hit i februari inte sett en enda rullbräda!? Det förklarar ju varför det är Malmö och inte Åkersberga som är berömt bland skejtare i hela världen. Märkligt ändå!

Fotovandring i det fina vädret

Jag sålde bilen innan jag flyttade från Malmö och hit till Åkersberga och än saknar jag inte den. Jag använde fordonet främst till att ”åka och handla”, ta mig till en simhall samt göra utflykter. Här i Åkersberga har jag nära till allt, jag går rätt ut i utflyktsnaturen, cyklar till stora fina mataffären och tar tåget till Täby och Tibblebadet. Jag har många stigar kvar innan jag vill hitta nya utflyktsmål, men då tror jag SL hjälper mig vidare i så fall. En dag åker jag säkert in till Stockholm också och vandrar i storstadsdjungeln, har konstigt nog inte gjort det än under den månad jag bott här, har haft för mycket jag varit nyfiken på här. Som ortens eget Odenplan vilket är namnet på området där de två gamla transportlederna Centralvägen och Sockenvägen möts. Kan Tjockhult kan vi!

Två veckor som Åkersbergabo!

Bildgalleriet visar mina första två veckor som Åkersbergabo. Jag har kunnat konstatera följande:
Det går att inhandla såväl dansk ost som småländska isterband på den matvarukedja jag gillar. Jag bor vid en kanal där bävrar verkar lämna spår av verksamhet jämte frekvent närvaro av storskrakar. Här finns inga speciella tunnor för hundlatrin, men istället vanliga papperskorgar på typ var hundrade meter var jag än är. Trots att jag möter fem gånger fler hundar här än i Malmö finns det nästan inget hundbajs alls på marken vilket det tyvärr gör i Malmö. Så det här med hundlatrintunnor verkar vara irrationellt!?
Jag bor vid slussen av Åkers kanal, mittemot Ekbacken vars ekar lyses upp spöklikt grönt på nätterna. I backen ligger vikingar begravda. Och genom kanalen färdades slavhandlarna…

Historien här är rik, mer om det kommer jag att redovisa. Jag har gått med i Österåkers Hembygds- och Fornminnesförening och varit på mitt första föredrag, mycket intressant. Inte minst varför Trälhavet här utanför heter som det gör, verkar som om Österåker på sin tid var Sveriges svar på Kap Verde!

Allt är nu uppackat och installerat och på balkongen kan min hund ha en egen tittglugg ut om han vill. Nu börjar mitt liv som Åkersbergabo, jättespännande!