Ett byggföretag annonserar flitigt på reklamskyltar längs vägen mellan Åkersberga centrum och Svinninge i Österåker om att det nu bygger ”hus vid havet på Täljehalvön”. En nyinflyttad skåning kan inte låta bli att dra på munnen och tycka att det är som när mäklare annonserar hus i Hörby som ”Österlenpärlor”. Det är inte likadant här. Men varför saluföra bostadshusen som att de ligger vid havet när de uppförs längst in i en vassrik vik? Så här beskriver Österåkers kommun området inför bebyggelseplanerna för området:
”Vassbältet och de sanka strandängarna som gränsar till den nuvarande åkermarken utgör självklara inslag i landskapsrummet. Dessa ska bevaras och utgöra del av en rekreationszon längs vattnet.”
”Viss vattenkontakt skapas genom en spång med utsiktsplats i yttre vasskanten och en gångbro över vikens inre del.(…) ”Utblickar mot vattnet har värnats.”
(Detaljplan för Täljöviken, Österåkers kommun, 2012, reviderad 2013)
Särskilt sista citatet tycker jag skiljer sig åt från företagets vision om var de bygger husen. Företaget skriver på hemsidan över projektet: ”Stort fokus har även lagts på att göra vattnet tillgängligt för alla. Här kommer utflyktssugna besökare att kunna bada, fiska och lägga i kajaken vid strandkanten, vilket är en ovanlig lyx i Stockholmsområdet.” ”Det mest slående för Täljöhalvön är nog närheten till havet.” Detta ”hav” är alltså en vassrik vik med ett vattendjup på högst tre meter vilken kommunen menar har sitt största värde på land där omsorgsfull undersökning har utförts över hur natur och fågelliv kan värnas om på bästa sätt inför de nya bostadsområdena som planeras där.
Österåkers kommun skriver i sin skötselplan för Täljövikens natur: ”Täljövikens stränder kantas av ett kontinuerligt vassbälte som varierar i mäktighet.” Området runt Täljöviken konstateras ha högt naturvärde och det främst genom vassvegetationen och strandängarna, dessa biotoper med sitt rika fågelliv har nogsamt inventerats av kommunen vilket redovisas i den 2013 uppgjorda skötselplanen. Här slås också fast att hela Näsudden med Täljöviken i kommunens översiktsplan har pekats ut som ”ekologiskt särskilt känsligt område” (ESKO) enligt miljöbalken.
”Vattenkontakten till Täljöviken är områdets stora rekreativa värde, men i det stadie av igenväxning som stränderna befinner sig i är utsikten begränsad. Det är också svårt att ta sig fram längs med vattnet eftersom vegetationen är hög och stigar saknas helt. Att komma fram till vattnet är egentligen bara möjligt vid den brygga som ägs av Täljövikens konferensanläggning.”, skriver skötselplanen vidare. Det finns en del att göra alltså för att nå det kommunala målet: ”Täljövikens inre och norra strand skall utvecklas till en öppen strandäng.”
Men det verkar vara ett större avstånd mellan byggföretagets syn på vad som är vitsen med att flytta till Täljöviken och hur kommunen ser på området. Är det så att ”havet” säljer bättre än att berätta om vass och strandängar? Lite Österlenkomplex, med andra ord? Byggföretaget kunde kanske börja med att kalla området för Täljöviken och Näsudden som kommunen gör och inte Täljöhalvön som ingenting heter på någon karta.
Kort från Åkersberga 