Roslagsbanans sträckning ska förändras: istället för att ha Östra station i Stockholm som sin södra slutstation ska banan från Universitetet gå i en ny tunnel mot först Odenplans tunnelbanestation och sen till nya slutstationen Stockholms tunnelbanecentral.
Förändringarna blir väl främst att Östra station läggs ner helt och hållet och att vi i Österåker-Vallentuna utan byte kan åka direkt till Stockholms C. Men detta ska också betyda, som en del i överenskommelsen mellan de olika aktörerna för det här projektet, att det, till exempel, kommer att byggas 7000 fler bostäder i Österåkers kommun längs med Roslagsbanan, runt stationerna Åkersberga, Åkers Runö, Täljö och Rydbo. Där kommer största förändringen att synas, tror jag.
Intressant att följa processen, såväl den byråkratiska som vad som sker i naturen här i Österåker. Men jag är också nyfiken på om det kommer att betyda något för identiteten att tåget i framtiden går från T-centralen ut till Åkersberga -som om vi var en vanlig förort och inte som nu en lite mer exklusiv roslagsort med egen järnvägsstation i Stockholm. Den som lever får se. 🙂
Just nu är planeringen ute på samråd (15 januari – 8 februari 2021) och det går bra för alla att lämna synpunkter.
Storträsket med Gottsunda fornborg är liksom Lillträsket rester av vikingarnas västligaste farled genom Österåker från Trälhavet upp till Uppsala. Idag finns ingen skylt vid infarten till Gottsundavägen som kunde locka med upplysning om fornminne. Framme vid den rostiga grinden i nätstaketet som inhägnar fornborgsområdet har man bara en suddig oläslig skylt att tillgå för att fatta vad som kan finnas därinne. Någon lämplig klätterstig för att ta en upp till fornborgen på bergets topp är inte heller utmärkt. Känns sådär att ha tagit sig dit då…
Men har man tur, vilket jag hade, så möts man av lokalt bevandrat par som berättar att det går utmärkt fortsätta vägen norrut tills Storträsket tar slut, bara några hundra meter, för att där gå ut på en väntande spång som tar en över till sjöns andra och västliga sida. Inte heller spången har informationsskylt och jag hade inte av mig självt vare sig hittat till den eller trott den var till allmän användning, så tack för hjälpen!
Väl på andra sidan väntar en trevlig liten promenad på vindlande stig, där man också kan gå ner till en liten brygga samt läskigt nära passera bäverbo. Klippan mittöver får ruva så länge ifred på sin borg, men en dag ska jag dit!
Till slut står man vid Storträskets sydsida och har att gå hem till Åkersberga igen, tar bara trekvart på säker gångväg. En liten utflykt som rekommenderas. Det går att cykla hit och då låsa cykeln vid något träd, men att försöka ställa en bil nånstans här blir värre. Men: Jag skickade ett medborgarförslag till Österåkers kommun om att bättre skylta, stigleda och informera om fornborg och spång på sagda platser. Jag fick jättefin kontakt och dito svar från tjänsteman. Jo all informationshantering vid området ska rustas upp, men det här hänger ihop med Täljöområdets utbyggnad vid Täljöviken. Så först nästa år ska planerna ha kommit till att göra iordning runt Storträsket också. Och då ska det även bli bilparkeringsplatser! Det blir bra!
Ett byggföretag annonserar flitigt på reklamskyltar längs vägen mellan Åkersberga centrum och Svinninge i Österåker om att det nu bygger ”hus vid havet på Täljehalvön”. En nyinflyttad skåning kan inte låta bli att dra på munnen och tycka att det är som när mäklare annonserar hus i Hörby som ”Österlenpärlor”. Det är inte likadant här. Men varför saluföra bostadshusen som att de ligger vid havet när de uppförs längst in i en vassrik vik? Så här beskriver Österåkers kommun området inför bebyggelseplanerna för området: ”Vassbältet och de sanka strandängarna som gränsar till den nuvarande åkermarken utgör självklara inslag i landskapsrummet. Dessa ska bevaras och utgöra del av en rekreationszon längs vattnet.” ”Viss vattenkontakt skapas genom en spång med utsiktsplats i yttre vasskanten och en gångbro över vikens inre del.(…) ”Utblickar mot vattnet har värnats.” (Detaljplan för Täljöviken, Österåkers kommun, 2012, reviderad 2013)
Särskilt sista citatet tycker jag skiljer sig åt från företagets vision om var de bygger husen. Företaget skriver på hemsidan över projektet: ”Stort fokus har även lagts på att göra vattnet tillgängligt för alla. Här kommer utflyktssugna besökare att kunna bada, fiska och lägga i kajaken vid strandkanten, vilket är en ovanlig lyx i Stockholmsområdet.” ”Det mest slående för Täljöhalvön är nog närheten till havet.” Detta ”hav” är alltså en vassrik vik med ett vattendjup på högst tre meter vilken kommunen menar har sitt största värde på land där omsorgsfull undersökning har utförts över hur natur och fågelliv kan värnas om på bästa sätt inför de nya bostadsområdena som planeras där.
Österåkers kommun skriver i sin skötselplan för Täljövikens natur: ”Täljövikens stränder kantas av ett kontinuerligt vassbälte som varierar i mäktighet.” Området runt Täljöviken konstateras ha högt naturvärde och det främst genom vassvegetationen och strandängarna, dessa biotoper med sitt rika fågelliv har nogsamt inventerats av kommunen vilket redovisas i den 2013 uppgjorda skötselplanen. Här slås också fast att hela Näsudden med Täljöviken i kommunens översiktsplan har pekats ut som ”ekologiskt särskilt känsligt område” (ESKO) enligt miljöbalken.
”Vattenkontakten till Täljöviken är områdets stora rekreativa värde, men i det stadie av igenväxning som stränderna befinner sig i är utsikten begränsad. Det är också svårt att ta sig fram längs med vattnet eftersom vegetationen är hög och stigar saknas helt. Att komma fram till vattnet är egentligen bara möjligt vid den brygga som ägs av Täljövikens konferensanläggning.”, skriver skötselplanen vidare. Det finns en del att göra alltså för att nå det kommunala målet: ”Täljövikens inre och norra strand skall utvecklas till en öppen strandäng.”
Men det verkar vara ett större avstånd mellan byggföretagets syn på vad som är vitsen med att flytta till Täljöviken och hur kommunen ser på området. Är det så att ”havet” säljer bättre än att berätta om vass och strandängar? Lite Österlenkomplex, med andra ord? Byggföretaget kunde kanske börja med att kalla området för Täljöviken och Näsudden som kommunen gör och inte Täljöhalvön som ingenting heter på någon karta.
Vi kan börja med en bild på en trevlig gråtrut som brukar sitta på just den stenen i forsen vid slussen för Åkers kanal:
Men sen måste jag få uttrycka hur förvånad jag blev när jag flyttade hit till Åkersberga och i mitt flerfamiljshus soprum bara fann två sorters kärl: bruna plasttunnor för matavfall och containrar för vad som här kallas för ”hushållssopor”. På stora skyltar inne i soprummet förmanas besökaren att inte slänga ”grovsopor”. Det sistnämnda är allt som inte får plats i en plastpåse för allt som går att kränga ner och dölja i en sån går i praktiken bra att slänga här.
Vi är långt från mitt Malmö där hushållen har att sortera allt som går att återvinna, den rest som inte passar in någonstans kallas ”restavfall”. Det som å andra sidan är för stort för tunnorna respektive tillhör andra sorteringskategorier som möbler, aluminium (värmeljushållarna!), etc, de får man köra till en återvinningsstation med. I carporten i mitt radhus hade jag två stora soptunnor som VA Syd debiterade mig sammanlagt drygt 200 kronor i månaden för i hämtningsavgift. Soptunnorna var vardera indelade i fyra fack för: färgat glas, ofärgat glas, metall, plast, tidningar, kartong, matavfall och restavfall. Man kunde vid tömningsdags även hänga på soptunnorna små behållare för batteri, elektronik och glödlampor, typ.
Min granne råkade sortera fel en gång vilket renhållningsarbetarna såg när de slumpartat lyfter på locken här och var så då tömde de inte hans tunna. Han ringde och klagade och fick besked att ska de komma ut extra för hans tunna kostar det extra. Det tackade han nej till och körde hem till mamma istället med soporna för att få plats till nästa ordinarie tömning. 🙂
Alltså i Malmö är sopor seriösa saker, men att man skulle kastas 20 år bakåt i tiden typ när jag öppnade dörren till soprummet för mitt nya hem, det trodde jag inte. Särskilt inte som det är så fint i mitt kök där förra lägenhetsinnehavaren installerat ett mycket praktiskt och elegant sopsorteringssytem under vasken:
Här har jag i miniformat mina åtta olika sorteringsvanor. Synd det inte finns en fortsättning i flerfamiljhusens soprum eller i enfamiljshusens soptunnor. Jag ser en del lösningar bland några flerfamiljshus, som jag kommit att gå förbi än så länge, att sortera mer än matavfall, men annars verkar matavfall jämte ”hushållssopor och grovsopor” vara den uppdelning som mäktas med. Ute i områdena kan det visst det stå stora containrar för ”tidningar”, men det är väl en rest från svunnen tid då folk prenumererade på en morgontidning…
Vad jag själv gör är att i samband med att jag ska storhandla livsmedel tömmer behållarna på ovan bild och först cyklar till en enskild återvinningsstation med innehållet. Där ser det ut som det också brukar göra i Malmö på såna ställen: överfyllda behållare och nersvinat runt om, suck. Jaja, det blir väl bättre även här! Malmö var först i Sverige en gång i tiden med såväl järnväg som motorväg så mer kvalitativ sopsortering på hemmaplan kanske kommer till Åkersberga också en dag. Låt oss avsluta med en ny trevlig bild från slussen i Åkers kanal. Kan du hitta alla sex storskrakarna? Klicka på bilden så den förstoras!
För att nu fortsätta om hundarna i Åkersberga så verkar de som sagt vara fem gånger fler än i Malmö, men förorenar markerna fem gånger mindre trots att här inte finns särskilda latrintunnor för hundbajs. Kanske just därför? För här finns vanliga papperskorgar på typ var 50 meter istället samt så dyker det understundom upp en stolpe som på fotot: Gratis hundbajspåsar sponsrade av lokala företag som till tack fått förse påsarna med reklamtryck. Är det här jag märker att jag bor i en borgerligt styrd kommun med landets lägsta kommunalskatt?
Cyklat mer än i närområdet har jag inte gjort än, men gått långpromenader på gång- och cykelbanorna och noterar det verkar utmärkt ordnat so far. Jag kommer ju från en av Europas tre bästa cykelstäder: Barcelona, Köpenhamn och Malmö, så jag är kräsen. Lund är det värsta jag vet, till exempel, att cykla i. Men här i Åkersberga verkar det strukturerat och kommunicerat liknande Malmö. Ska bli spännande ta långturer längre fram!
Lika fascinerad varje gång jag får post genom brevlådeinkastet. Sådant har brevbärarna i Malmö fått stopp för sedan länge. Där har en för dem dålig arbetsmiljö bytts ut mot postfack i flerfamiljshusens entréer.Är det här jag märker att jag numer bor i en borgerligt styrd kommun? 🙂
Kort från Åkersberga 