I väntan på en cykelväg till Täby hinner Godot före?

Mitt senaste blogginlägg i följetongen vi kan kalla I väntan på en cykelväg till Täby har gett en reaktion från Mårten Thorslund i Österåkers Cykelgrupp. Han har publicerat sin kommentar i facebookgruppen Cykelpendlare Åkersberga och gett mig tillstånd att visa den här på min blogg också, Mårten Thorslund skriver:

1. Vad tycker Österåkers lokala cykelaktivistgrupp och andra lokala cykelpendlare om beskrivningen av kommunens ambitionsnivå? Hör av er! Mitt svar här är att jag personligen och jag tror jag talar för hela Österåkers cykelgrupp när jag säger att jag/vi tycker det är senfärdigt och svagt agerande av kommunen, undfallande i sitt agerande gentemot markägaren. Vi är fullt medvetna om att expropriering inte är en väg framåt (tydligen är de olagligt att expropriera för cykelväg, men går bra för annan trafikslag, vilket är intressant i sig). Men vad den politiska majoriteten och kommunens förtroendevalda (kommunstyrelsen och Tekniska nämnden inte minst) gör är att agera just svagt, undvikande (vi saknar en dialog trots utskickade enkäter, flertalet mejl inlägg och taggning av ansvariga politiker på sociala medier – så saknar vi svar – och då främst från den politiska majoriteten/styret.”

Gå in på ovan facebooklänk och läs fler kommentarer från Mårten Thorslund och andra som engagerar sig för att få till stånd en vettig cykelbana mellan i första hand Täljö och Rydbo, men även hela vägen därefter till Täby. Läs hur illa det är för barnfamiljer som flyttar till kommunens satsning på nya inflyttningsområden längs Roslagsbanan, se länk nederst, där barnen inte kan cykla till skolan. Arbetsvägen mellan Täljö och Rydbo har beläggning för arbetsfordon, saknar belysning, men har backar som kommunpolitikerna inte själva orkar trampa, i varje fall slöt bara ett fåtal upp för att i aktionsgruppens regi cykla sträckan i somras. Men småbarn ska alltså i mörker på uselt underlag störta utför på väg till skolan, är det tänkt?

Kommunen har en skyldighet att bygga ut kommunen längs med Roslagsbanan för att svara upp mot den kostsamma ändring och satsning som SL och regionen gör av smalspårsbanan med ny dragning och slutstation, etc. Men vem vill flytta dit om det inte går att vare sig för barn eller vuxna -och lådcyklar kommer inte ens igenom avspärrningarna- cykla till Åkersberga eller Arninge!

Sök i Facebook på #cykelvalet2022 så får du upp relevanta inlägg från Österåkers Cykelgrupp om cykelsituationen för pedaltrampare som försöker ta sig fram i tätortens gränstrakter. Nu senast redovisas vad kommunpolitikerna tycker om cykelvillkoren, en enkät skickades nyligen ut med skralt svarsresultat.

Cykelintresset bland kommunpolitikerna verkar såväl i teorin som i praktiken vara erbarmerligt lågt! Kom igen! Hör av dig du som är kommunpolitiker! Vad vill du göra åt situationen? Det är ju valår så vad har du att förlora? 🙂

Se Österåkers Cykelgrupps dokumentation av opinionsarbetet samt de kommunala handlingarna i ärendet cykelväg mellan Österåker och Täby.

Se Österåkers kommuns utbyggnadsplaner längs Roslagsbanan.

Gör om och gör rätt om cykelbanorna!

Nä, Österåkers kommun, det håller inte att skylla på andra eller låtsas att ni gör någonting när ni bara utnyttjar folks förtroende. Sluta tramsa och gör om och gör rätt när det gäller utbyggnad av cykelbanor i kommunen!

Bakgrunden är denna: 2018 lämnades två medborgarförslag in till kommunen om nödvändigheten i att en riktig och säker cykelväg anlades från Åkersberga till Täby kommun. Det här för att göra det möjligt för kanske i första hand arbetspendlare som vill färdas miljövänligt och bedriva friskvård på kuppen, ingen konstig tanke i dessa dagar, snarare tvärtom mycket märkligt med kommuner som inte satsar här. Det verkade också som om kommunen gick önskemålet till mötes, halvvägs i alla fall, när således en befintlig, enskild, arbetsväg genom privatägd skog mellan Täljö och Rydbo tillgängliggjordes och piffades upp på kommunens bekostnad.
Några höjdskillnader planades ut, banan höjdes upp ur träsknivån när så annars var fallet, men den varken grusades eller asfalterades utan en sorts vassa stenskärvor hälldes ut att slira fram på. Vid arbetsvägens in- och utfart monterades grindar som effektivt förhindrar genomfart av alla sorters andra fordon än cyklar, men de senare kommer inte heller igenom öppningarna om de har barnkärror eller breda cykelväskor och liknande. Så det har varit något konstigt från början med den här ”cykelvägen”.
Men med ovannämnda åtgärder ansåg kommunen dock att medborgarförslaget var besvarat. Se länkar nedan till handlingarna i ärendet. Och det framstod som att insatsen gjordes för cyklisternas skull. Ingenting annat nämndes.
Efter ett tag började cyklister att undra om detta var allt? Nackdelarna med cykelbanans beskaffenhet blev allt mer uppenbar, och varför asfalteras den aldrig?

2021 vaknar upproret igen, en ny aktivistgrupp tar form, håller digitala möten, skriver insändare och föser ut kommunpolitikerna ur Alceahuset för att cykla med dem till Arninge. (Två kommunfullmäktigeledamöter ställde upp) Gruppen skulle kunna författa en handbok i direktdemokrati, den är ett föredöme i sitt agerande. Men vad har de för det?

Nu verkar det istället uppenbart att kommunen har låtsats att den har kommit medborgarförslaget till mötes och av en arbetsväg gjort en halvdan, men dock, cykelväg mellan Täljö och Rydbo. Men denna väg visar sig nu egentligen ha ett annat syfte: den är iordningställd som driftsväg för Roslagsvatten/Norrvatten inför deras planerade arbete med att uppgradera huvudvattenledningen mellan Täljö och Rydbo. Skogsvägen är bara en cykelväg i den mån som den även går att använda som sådan. Och som ett brev på posten kan man nu på Norrvattens hemsida, inte kommunens, läsa att från juni 2021 och fram till hösten 2023 ska Norrvatten arbeta med att byta ut den gamla rörledningen som löper längs med sagda väg mot ny. Detta innebär att det tid- och bitvis inte kommer att gå att cykla alls på den här vägen.

Så var det med den cykelvägen. Men Norrvatten visar att det går att informera rakt och tydligt, förhandla med markägare och anlägga cykelbanor: i mitt tycke har kommunen visat sig svag i alla tre avseendena. Norrvatten ger på sin hemsida, se nedan länk, klara besked om att driftsvägen mellan Täljö och Rydbo etappvis kommer att stängas av. Men att Norrvatten, när detta blir aktuellt, kommer att informera om ingreppen på dels plakat vid infarterna till vägen, dels på kommunens hemsida och i sociala medier. Det utlovas också att det under projektets 2 1/2 år alltid ska gå att cykla genom arbetsområdet: Norrvatten har kommit överens med den privata skogsägaren om att få röja mark och fälla träd när så behövs för att anlägga alternativa cykelvägsavsnitt när den ordinarie driftsvägen inte är möjlig att användas av allmänheten.

Så här kommer det att vara fram till hösten 2023. Men då kan det finnas en öppning för att kommunen verkligen ordnar en anständig cykelväg från Åkersberga och till den västliga kommungränsen. Det här går att läsa om i Cykelbokslut 2020, se nedan, där det är värt att notera att ”cykelvägen” mellan Täljö och Rydbo inte finns med… Istället går att läsa på sidan 9 under punkt 3.6 i ovannämnda skrift att en sammanhängande cykelled ska skapas från Täljö via Svinningevägen ner till Rydsbo Saltsjöbad och därefter Svinningevägen vidare västerut till Kulla vägskäl. Planen är Trafikverkets och kommunen hakar på. Därefter avser kommunen tydligen, enligt kännedom, att fortsätta med cykelled upp till Rydbo station. Här kommer sedan som ett led i den regionala cykelledsstrategin en cykelbana att anläggas från Rydbo och till kommungränsen mot Täby vid Arninge. Först därefter finns sträckan Täljö-Rydbo på agendan för att göra en riktig cykelbana där.

Jag flyttade till Åkersberga i fjor, 2020. Jag hade då bott väldigt många år i en av Europas tre bästa cykelstäder: Malmö. Jag trodde inte det kunde vara så illa att det på en annan ort inte skulle gå att cykla säkert till nästa kommun, eller ens inte vara möjligt för en barnfamilj att cykla till kommunala badplatser, som här i Garnsviken och vid Domarudden. De två senare turerna är förenat med livsfara i så fall. Kommunen anför problem med fornlämningar och markägare för att kunna etablera cykelbanor här, samt att det inte finns pengar. De argumenten håller inte. Prioritera om, förhandla och bygg cykelbanor, det är det enda hållbara för kommunen och dess invånare!

Länkar:
Medborgarförslag 10/2018 med kommunens beslut i ärendet
Medborgarförslag 11/2018 med kommunens beslut i ärendet
Norrvattens information om ny huvudledning mellan Täljö och Rydbo
Österåker kommuns information om cykelvägarnas utbyggnad

Upp och ner från Åkersberga till Arninge

Bildkavalkad över gårdagens cykling till Arninge, där det mitt i denna köpfestby -finns det ett bostadshus, en park, någon yta som inte är till för att handla i?- finns ett arkiv över gårdagens krig och fred: Krigsarkivet som just flyttat färdigt in hos Riksarkivet här. Men coronan begränsar öppettider och forskarmöjligheter så jag får vänta med att på allvar ta mig till mitt nya dagis. Gårdagens provtur var dock en stor upplevelse:

  1. Backarna. För en skåning traumatiska, men inte farliga om man tar det lugnt och det är torrt väglag och man inte har med sig mer packning än en vattenflaska…
  2. Väglaget. Det sägs att vägen är grusad. Men det är den bara med falska förhoppningar. Vi pratar vassa stenskärvor, riktigt illa för cyklar med smala däck. Sånt här lägger man inte för att cykla på utan typ för att ha som underlag vid asfaltering. Men det sistnämnda vägrar ägaren gå med på.
  3. Ägarens inställning att först gulligt hälsa välkommen till sin skog för genomfart, men samtidigt se till att det nätt och jämnt går att cykla här eller ens ta sig in genom de smala säkerhetsentréerna. De sistnämnda torde förhindra passage av lådcyklar och cykelvagnar för barntransport. Men det är nog lika bra eftersom väglag och backar kan vara livsfarligt för sådan framfart.
  4. Österåkers kommun som tydligen dels inte klarar att förhandla med en markägare så denne kan tjäna på att cykelvägen genom hans skog blir en för cyklister funktionell sådan, dels inte tar något kännbart konstruktivt steg vidare för att göra cykelpendling västerut mot nästa kommun realistisk.
  5. Den fina skogen och utsikterna, en fröjd att fara fram i.

Pedal och hälsa!

Undrar vad 7000 nya bostäder gör med Åkers Runö?

Bäst att ge mig ut och fotografera hur det ser ut idag, medan tid är, tänkte jag efter att ha publicerat föregående blogginlägg, se nedan. Ska kommunen smeta ut 7000 nya bostäder längs med Roslagsbanan från centrum till Rydbo så kommer landskapsbilden att förändras drastiskt, som här:

Fotot taget med Skärgårdsgymnasiet i ryggen, Näsvägen närmast framför mig, därefter till höger bygget av Österåkers nya sporthall och i fonden, i mitten i svackan mellan två kullar, anas genom vintervädret Åkers Runös station för Roslagsbanan. Bakom järnvägen bodde en gång en riktig kulla. 🙂

Det lilla huset till vänster, så typiskt ett skånskt gatuhus tycker jag, kallades förr för Egypten, det stod till och med på kartor. Är det någon som säger så än idag? Anledningen är att fastigheten, som tillhörde Husby en bit därifrån,1860 flyttades ut från byn vid det laga skifte som då genomfördes i riket. Den dåvarande ägaren hette Israel i förnamn vilket folkhumorn påpassligt tog tillvara på.
Läs mer om Israel och hans familj och se dem och huset då.

Till höger om Egypten står ett rött litet trähus. Där fanns först Kullans affär och sen postkontor. Kullan var en kvinna från Malung i Dalarna som 1897 flyttat till Åkers Runö med sin man för att driva handelsbod. Ingeborg Krank Eneroth (född Larsdotter Krank) var gift med August Eneroth Tuvesson från norra Skåne och tillsammans med två barn såväl drev de handel som bodde i uthuset. Efter några år flyttade maken till Stockholm medan Ingeborg flyttade med barnen till Täljö där hon öppnade Täljö handel som hon drev till 1929. Ingeborg kallade själv det stället för Ingesberg. Är det någon som vet något mer?
I Milstolpen, tidskrift för Österåkers hembygdsförening, finns det i nr.6/2009 ett reportage om handelsbodar förr och där kan man se en fin bild på kullan själv.

Går man över järnvägen och har Egypten typ i ryggen och vänder blicken mot var vi kom ifrån så ser vi Runöberget längs med i fonden istället. Emellan den och järnvägen föreligger en svacka som om Tunaviken en gång, innan landhöjningen satte stopp för det, gått ända hit in till Åkers Runö och Husby. Den senare byn ligger på en höjd om hörnet till vänster. Ett lämpligt ställe för hamn här: Husby var förmodligen som namnet antyder en gång kungens lagerplats för förnödenheter och byn låg och ligger än vid en genomfartsled från syd till norr. Det här kan ha varit en knutpunkt för införsel och transporter från sen vikingatid och genom medeltid kanske. Ska marken runt om i Åkers Runö grävas upp för bostadsbygge hoppas jag rejäla arkeologiska utgrävningar först får ske.

Om vi istället går tillbaka över järnvägen och vrider blicken åt höger:

Ett öde land, än så länge. Dungen till höger är början på Näs vars område fortsätter söderut ända ut till Näsudden. Vi går nerför backen och ut på Näsvägen igen och rundar dungen:

Här har vi fortsatt Näsvägen söderut tills vi har korsningen med Sågvägen. Åt vänster går den in mot Åkersberga centrum, åt höger går den uppför backen till Näs. I fonden ser vi det skogsparti och sluttande höjd som ligger bakom Johannelund på Näs. Där har det tydligen genomförts någon form av arkeologisk utgrävning som antyder förekomst av hamn och pir, etc, från tusen år sen, typ. Också något att gräva vidare i!

Nu har vi gått uppför backen vi hade åt höger på förra fotot och här kan vi välja att ta till vänster och gå ut på Näs eller ta till höger och gå ner till Åkers Runö och närma oss Egypten och Kullans affär bakifrån. Framför oss idylliska hästhagar, de kan vi nog säga bye-bye till…

Vi närmar oss. Till vänster kan man vika av på en annan uråldrig väg, och på den ta sig fram till Svinningevägen mot Svinninge och Täljö. Jag tror stigen vi ser här fortfarande fungerar så. En annan dag, medan tid är innan det ligger hus i vägen, ska vägen begås, fotobevis kommer! Men idag tar vi till höger istället och fullbordar den bokstavliga rundvandringen med att komma fram till Åkers Runö järnvägsstation igen. Och sen hem och skaka av sig snön! 🙂

Intressanta processer kring Roslagsbanan

Roslagsbanans sträckning ska förändras: istället för att ha Östra station i Stockholm som sin södra slutstation ska banan från Universitetet gå i en ny tunnel mot först Odenplans tunnelbanestation och sen till nya slutstationen Stockholms tunnelbanecentral.

Förändringarna blir väl främst att Östra station läggs ner helt och hållet och att vi i Österåker-Vallentuna utan byte kan åka direkt till Stockholms C. Men detta ska också betyda, som en del i överenskommelsen mellan de olika aktörerna för det här projektet, att det, till exempel, kommer att byggas 7000 fler bostäder i Österåkers kommun längs med Roslagsbanan, runt stationerna Åkersberga, Åkers Runö, Täljö och Rydbo. Där kommer största förändringen att synas, tror jag.

Intressant att följa processen, såväl den byråkratiska som vad som sker i naturen här i Österåker. Men jag är också nyfiken på om det kommer att betyda något för identiteten att tåget i framtiden går från T-centralen ut till Åkersberga -som om vi var en vanlig förort och inte som nu en lite mer exklusiv roslagsort med egen järnvägsstation i Stockholm. Den som lever får se. 🙂

Just nu är planeringen ute på samråd (15 januari – 8 februari 2021) och det går bra för alla att lämna synpunkter.

Länkar:
Stockholms Lokaltrafik informerar om planering och samrådsförfarandet.

Österåkers kommun informerar om utbyggd infrastruktur och fler bostadshus i samband med Roslagsbanans förändring.