Kategoriarkiv: Åkersberga

Vad hände med Agaria, Forn-Åker, Jordbruksmuseet och alla unga i föreningen?

Publicerad den av
Svara

Österåkers Hembygdsförening har gett ut en medlemsskrift, Milstolpen, sedan 1982. Ibland har skriften samlat ihop sig till ett jubileumsnummer, en tjockare utgåva som i likhet med alla vanliga nummer kan läsas på biblioteket i Åkersberga eller beställas av föreningen, se länk nedan till deras hemsida där det också finns ett innehållsregister för alla Milstolpennummer.
Vid genomläsning av just gamla jubileumsnummer får man sig ofta mer till livs vad en hembygdsförening kan åstadkomma och betyda i ett samhälle, men också i efterhand få avslöjat hur tidens karusell ohjälpligt snurrar vidare och kräver andra grepp för att en sådan här förening inte ska kastas av den gemensamma intressesfärens plattform. Häng med min analys och ifrågasätt den gärna!

I Hembygdsföreningen 50 år, från 1997, möts läsaren av information om sjudande aktiviteter, såväl i att vårda kulturarvet som att anlägga framtidsplaner. Medlemsantalet, 1300, är det dubbla mot idag, och de ungas närvaro i föreningen är påtaglig. Agaria är då namnet på en sektion inom ÖHF vilken samlar ungdomar intresserade av medeltidsdräkter och den tiden, vad hände med denna verksamhet sen?

Vidare presenteras planerna på att anlägga fyra historiska miljöer vid den dåvarande Runö kursgårds mark vid Tunaviken: en stenåldersby, en bronsåldersby, en järnåldersby och en medeltida by. Projektet kallas Forn-Åker och här ska både forskning och allmänhet kunna ha nytta och nöje av anläggningarna. ÖHF ingår i den drivande stiftelsen. Men vad hände med dessa planer som skulle passat mycket bättre att ta relevant men mindre plats än kommunens efterkommande megalomaniska idé att förstöra hela Näsområdet?

Och varför lades Jordbruksmuseet ner som jubileumsskriften presenterar? 1997 fanns fortfarande detta museum vid Smedby gård, invigt 1988, men någon tid därefter stängdes det. Kanske fanns det inte längre några som hade möjlighet att ideellt driva museet, men redskapen finns kvar än idag. Och med stundande el-kris och prognoser som talar om kommande problem med livsmedelsförsörjningen kan ett museum som visar upp gångna tiders manuella redskap och verktyg för att bruka jorden och ta hand om dess frukter kanske ha framtiden för sig.
Allt behöver ju inte ÖHF göra, men här är ett fenomen vanligt för föreningar i nedan: de isolerar sig, söker inte samarbete i tid med varandra, etc. Det gör att alltfler uppgifter läggs på allt färre axlar som till slut dignar under bördan och så var sagan all! Vet inte om det stämmer för ÖHF förstås! Men som nyinflyttad i Österåker tycker jag det är konstigt att hembygdsföreningen heter Österåkers hembygdsförening när det bara handlar om Åkersberga och att samarbete saknas med de andra hembygdsföreningarna i kommunen? Det finns sammanlagt omkring ett halvt dussin sådana. Skulle vara intressant höra hur det fungerar i de andra!?
Sen kan ju en kommun vara mer eller mindre intresserad och behjälplig för en hembygdsförening. Såväl Forn-Åker som Jordbruksmuseet skulle kanske ha fungerat fint om kommunen hade insett värdet av det här.

Jubileumsskriften fortsätter redovisningen av föreningens arbetsgrupper. Till exempel Torpgruppen som sedan starten 1982 och än idag 2022 stretar på att i ord, bild och husförhörslängder inventera gamla dagsverkstorp i kommunen. Ett fantastiskt arbete! Inventeringen finns att ta del av i pärmar på Österåkers bibliotek i Åkersberga, men idag även på föreningens hemsida. Senast som händer är att jag, som nybliven medlem, försöker baxa ut hela torpinventeringen på en interaktiv karta gemensam för Sveriges alla hembygdsföreningar.:-) Se länk nedan till föreningens hemsida.
Den nya tidens teknik har dock inte tagits i bruk fullt ut av föreningens olika arbetande sektioner och i sociala media avstår ÖHF nästan helt från medverkan vilket är, som jag ser det, till men för samhällsdebatten eller för att engagera unga i föreningen. Vad tycker du?

Men vara helt up to date med ny teknik är hembygdsföreningen när det gäller deras stora fotoskatt som nu är öppet tillgänglig på internet. Österåkers Hembygdsförening har mer än 8000 foton i bilddatabasen Kollektivt kulturarv som drivs av Stockholms läns hembygdsförbund och Stockholms läns museum. Fotona är tagna av olika fotografer i olika tider, men de visar alla på olika sätt livet i kommunen. Från porträtt till skildringar av större händelser. Grunden i fotosamlingen är räddade glasplåtar efter bröderna Harling och hur det gick till att ta hand om bilderna berättar jubileumsskriften också om. Då, 1997, fotograferades fotona över på film, men därefter har samlingen digitaliseras. Och så är det ju med allt: förvaringsmetoderna förändras och med dem möjligheterna till kommunikation.

Jubileumsnumret från 1997 har mer att berätta och historien fortsätter i de följande jubileumspublikationerna från 2007 och 2017. Den sistnämnda har temat arkeologi med därvid lagd tonvikt på intressanta utgrävningar och fynd. En fin bok, rikligt gödslad med färgfoton, och som slutar i artikeln ”Yttranden över kommunens planeringsärenden – en stor och viktig uppgift”, det tycker jag också som alltså har gått med i ÖHF och från i år även ansvarar för organiserandet av remissvaren från ÖHF. 🙂
Ovannämnda artikel ger en föredragning av det omfattande remisshanteringsarbete som ÖHF, ofta i samarbete med Österåkers Naturskyddsförening, har utfört i nu dryga 20 års tid för att bemöta och tala förnuft med Österåkers kommun när den planerar för en förödande exploatering av Näsområdet. Artikeln är lysande, läs den! Tyvärr har ÖHF:s styrelse avstått från ny protest mot kommunen som i juni i år än en gång klubbade en reviderad, men fortfarande huvudlös, projektplanering för Näs. Österåkers Naturskyddsförening har dock överklagat vilket ånyo pekar på små föreningars behov av samarbete och draghjälp.

Ovan är bara ett axplock av vad jag har fått mig till livs, dels genom att läsa i jubileumsskrifterna, dels genom att gå med i föreningen. Hembygdsföreningar behövs, sen kan aktiviteterna skifta. Från att bevara gamla saker och sedvänjor till att vara en aktiv samhällsdebattör om riktlinjer för framtida levnadsvillkor. Mitt i alltihop ståtar midsommarfirande, skoltävlingar i vem som vet mest om bygdens historia, den gamla lanthandelns upprustande, etc.
Allt lika viktigt, men ska det ha en överlevnad måste det finns ett lockande gränssnitt mot de unga och här delar säkert alla hembygdsföreningar på problemet med en allt högre medelålder i den allt mer sjunkande medlemskadern. Eller?

Länkar:


Bevarandet av natur och jordbruksmark är inte museiverksamhet utan framtid!

Publicerad den av
Svara

15-20 års miljökamp ska nu slutligen bita i gräset har Österåkers kommunfullmäktige tydligen tänkt när den åter klubbade ett beslut att tillåta exploatering av ett unikt markområde i sydöstra Åkersberga: Näs. Förra gången kommunen beslutade överklagades planen vilket vann högre myndigheters gillande, vi får hoppas det blir så denna gången också. Och att Österåkers kommunpolitiker upphör att leva i det förgångna med att tänka på natur och jordbruksmark som något som man kan tänka sig bevara ifall det inte stör mer storstilade planer. Som om det handlade om museal verksamhet och inte att natur och jordbruksmark faktiskt är vår framtid och överlevnad!

Jag klistrar här in diskussionstråden från Facebookgruppen Debattforum för framtidens Österåker när det gäller mina inlägg och från den person som replikerat med sin partifärg vilket gör att jag ser hans inlägg som publika utöver den öppna FB-gruppens.

27/7 skriver jag: ”Heja Österåkers Naturskyddsförening som än en gång överklagat kommunens förfärliga planer att förstöra hela Näsängen. Hoppas den oersättliga våtmarken, naturen för övrigt och kultur- och jordbrukslandskapet där nu får vara ifred. Det går utmärkt att bygga ut Åkersberga någon annanstans, till exempel i närheten av befintlig kollektivtrafik…”

Svar: ”Anna-Mi, man kan ha olika åsikter om det här projektet. Men den beskrivning du ger är inte korrekt, en stor del av Näsängen och naturen nära stranden ska inte byggas bort, utan sparas på ett bra, naturanpassat sätt.
Jämfört med de ursprungliga förslag som förekommit anser vi att det som nu ligger är en bra kompromiss, där omfattande hänsyn tagits till olika krav som tidigare förekommit. Vi får ett mycket fint och välanpassat boendeområde, som också ligger naturnära, det är en stor fördel för kommunens utveckling även utanför de centrala delarna av Åkersberga.
Glenn Viklund (S)”

Jag skriver: ”Tack för svar. Men. När omsorg om natur- och kulturvärden stavas kompromiss har inte bästa fokus anlagts ändå.
Jag flyttade hit från Malmö för några år sen. Och slogs genast av hur rent och fint det var ute på allmänna ytor och vilken vacker trakt jag kommit till. Men jag chockades även av hur Österåkers kommun låg efter när det gällde dels sophantering, dels cykelbanenät. Och nu då hur det kommunpolitiska tänket går när det gäller nybyggnation.
Malmös senaste översiktsplan slår fast att det är förtätning och koncentration som gäller vid bostadsbyggande, inte att öka stadens yta och glufsa i sig mer åkermark. Utan Malmö har siktet inställt på att kunna bygga över rangerbangårdar, motorvägar, förtäta ”miljonprogrammets” områden och bygga bostäder i östra hamnområdet, etc. På det här viset sparas inte bara natur och åkermark utan infrastrukturen vinner också på det vad det gäller kommunikation, väg och vatten, etc.
Kanske en studieresa till Malmö kunde vara en idé för Österåkers politiker?”

Glenn Viklund svarar: ”Studieresor kan säkert vara bra ibland, visst. Olika kommuner har lite olika idéer och kan ibland hitta bra lösningar som härrör från olika platser i landet.
Och visst är det så att en bra grundtanke är förtätning av befintliga områden, när det går att anpassa till de olika krav som alltid ligger i botten för nybyggnationer. Och det är också vad som delvis gjorts i centrala Åkersberga de senaste åren. Också i det fallet inte utan kompromisser, vilket t.ex. det nu aktuella Tuna-projektet är ett exempel på.
Det är dock inte någon nyhet att det just när gäller byggnads/bostadsprojekt så finns också ofta starka åsikter, såväl för som emot såna här projekt och så har det varit också i det här fallet, kanske särskilt med tanke på att jordbruksmark tas i anspråk. I Österåker så behövs mer bostäder och alla kan inte , och ska inte, tillkomma i endast de centrala delarna. Vi är en geografiskt utspridd kommun och som sagt, vår ståndpunkt är att efter allt som varit om detta under bortåt 15 år, är det nuvarande förslaget en bra kompromiss där man försökt ta hänsyn till många olika intressen.
Vi kommer att få en mycket fin, ny stadsdel vad Näsängen beträffar och det ser vi som positivt.”

Jag skriver: ”Stadsdelen skulle säkert bli ”fin”, men på bekostnad av oersättliga värden som skulle gå förlorade. Jordbruksmark och natur är inget att kompromissa om och ha olika åsikter om, etc. Dessa tillhör inte det förgångna som vi, i mån av intresse, vällovligt kan etablera gulliga små reservat för och bevara i en sorts Skansen-anda. Jordbruksmark tillhör framtiden om vi ska överleva!
Så här skriver Malmö stad i sin ”Plan för Malmös gröna och blå miljöer” som är gällande från 2019: ”Malmö ska enligt översiktsplanen utvecklas mot att bli en nära, tät, grön och funktionsblandad stad som bevarar kringliggande jordbruksmark. Samtidigt ska staden fortsätta att bygga upp en stark och funktionell blågrön infrastruktur som gynnar ekosystemtjänster och biologisk mångfald.
Befintliga gröna och blå miljöer behöver därmed värnas och utvecklas, och nya parker, naturområden och träd behöver tillkomma. De gröna och blå miljöerna har en självklar plats i ett Malmö där framtidens invånare kan leva i en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar stad.”
Mer om jordbruksmarkens betydelse står i Malmö stads Översiktsplan från 2021. Båda dokumenten går att googla på och ladda ner.
Trevlig inspirerande läsning för att uppdatera det kommunpolitiska tänket i Österåker och trevlig helg!”

Debatten fortsätter säkert, men jag stoppar här på bloggen och ger länkar och hänvisningar till vidare läsning:
Facebookgruppen Debattforum för framtidens Österåker
Plan för Malmös gröna och blå miljöer, 2019.
Översiktsplan för Malmö, 2021. En av tre prioriterade inriktningar är ”En nära, tät, grön och funktionsblandad stad”.

Remissvar angående kommunens byggplaner för Näsområdet. Från Österåkers Hembygdsförening, ibland i samarbete med Österåkers Naturskyddsförening. Finns hos kommunen. Sök på: Yttrande över detaljplan för Näsängen, etapp1, 18/11 2020. 
Hänvisning görs där till tidigare svar från ÖHF, och ibland även ÖNF, av den 19/12 2005, 24/4 2006, 8/12 2009, 23/4 2011, 6/3 2012, 20/3 2013, 20/11 2015 och 19/2 2017.
Se även förteckningen på Österåkers Hembygdsförenings hemsida, Äldre remissärenden.
Samt Österåkers Naturskyddsförening: Yttranden och remissvar, planarbeten i kommunen. OBS: Här kan du direkt läsa en del remissvar!

”Vi ser det förödande med exploatering av Näsängen då jordbruksmark försvinner oåterkalleligt.”
(ÖNF i sina remissvar, läs dem på deras hemsida, se ovan!)

Vårtecken på gott och ont

Publicerad den av
Svara

När väl starten gått så hinner man inte med, eller hur? Så är det varje år, först går man och spanar efter årets första blommor; snödroppar och vintergäck, sen inväntar man krokus och sen brukar det ta ett tag innan tussilagon bryter sig upp ur den hårda marken och sist är det dags för blåsippor och vitsippor. Så brukar det vara. Men i år är det lite allt på en gång, eller hur?

Från vänster: Snödroppar såg jag i Åkersberga första gången 4 mars, det är tydligen då den dyker upp här. I Skåne kommer den i januari. Vitsipporna plåtade jag 23 mars och då hörde jag även grönfinken vid Åkers kanal. Den 31 mars hade några blåfrusna blåsippor slagit ut i Ekbacken där det finns fina bestånd tidigt om våren. Det är 8-9 minusgrader om nätterna nu sista veckan i mars-första veckan i april så jag hoppas fåglar och blommor klarar sig!

Idag den 1 april hade tussilago slagit ut på ödetomten vid Korsgärdesvägen. Det är kanske som det brukar, det känns bara som att väntan blev längre i år, kanske på grund av ständig iskyla och snötäcke.

Ovan är de fina vårtecknen och mer kan vi se fram emot vilka talar om liv och värme.
I år finns det dock även andra tecken som symboliserar en helt annan brutal verklighet: Rysslands krigföring mot Ukraina. Fasansfullt.
I kommuner runt om i landet samlas frivilliga med tjänstemän för att organisera hjälpen till alla dem som flytt hit från Ukraina. Österåkers kommun tillhör dem som ställer upp, tack och lov. Men till skillnad från andra kommuner så vill Österåker inte hissa Ukrainas flagga! Denna symbol för solidaritet vägrar kommunen, helt obegripligt. Istället hänvisar man till att man låtit tvåfärga ett glasklot i en trafikrondell gul och blå:

Det hade varit bättre att låta bli, det är så futtigt när detta är den enda officiella kommunala handlingen. Det är annorlunda när det är privatpersoner, som nedan. I grannkommunen Täby finns skulpturen Gzim och den frusna sjön av Knutte Wester. Jag går förbi den varje vecka och varje gång har Gzim en ny huvudbonad, täbyborna bryr sig om honom. Idag hade han på sig en tragiskt aktuellt tvåfärgad mössa:

Vad jag inte visste förrän nu när jag googlade på konstnärens namn var den hjärtskärande historien bakom Gzim, att det fanns en riktig pojke bakom namnet som satt sådär en dag, när konstnären träffade honom vid den frusna sjön i Norrland. Varför var han så ledsen? Jo, nioåringen som med sin familj var flyktingar från Kosovo skulle utvisas tillbaka till det krigshärjade landet…
Läs intervjun med Knutte Wester här.

På vilket sätt fungerar beställar-utförarmodellen bättre i Österåker?

Publicerad den av
Svara

Jag publicerade den 4 februari på Facebook i en lokal debattgrupp för Åkersberga (Debattforum Österåker) följande inlägg:

Jag vill inte gör någon ledsen som ser fram emot att flytta in i ett av tre lägenhetshus som nu håller på att färdigställas vid kanten av Åkers kanal strax öster om gångbron mot Hackstavägen. Men är det här byggkomplexet vägledande för hur det kan fortsätta se ut vid nybyggnation i Österåker? Jag bedömer att det är typ två meter mellan de tre huskropparna. Är det god boendestandard? Får man göra så? Grannarna bredvid, väster därom främst, är ju mycket toleranta om de gått med på denna drastiska förändring av deras egen boendemiljö.
Just miljön längs Åkers kanal har väl ett särskilt natur- och kulturhistoriskt värde att få bevarat också när det gäller att anlägga nya bostadshus längs med, eller?
Skulle vara intressant att få veta lite om tänk och bestämmelser i kommunen.

Tips: Den 5 februari gjorde jag en uppföljare med anledning av de åsiktsmotsättningar som blev fallet av mitt första inlägg. Och nu blev det fortsatt debatt.

Men. Det var oppositionen som svarade och blev påhoppade av såväl mig, ska erkännas, som andra. Men de som nu styr i Österåker har inte lagt sig i och yttrat sig. Jag har alltså inte fått svar från det moderata styret och dess vapendragare på frågan som jag ställer sist i Facebookinlägget.

Men. Det avgående kommunalrådet i opposition, Ann-Christine Furustrand, och hon som kandiderar att bli nästa, Sofia Almgren, de har grävt vidare! Ann-Christine Furustrand skriver så här i kommentarsfältet till mitt inlägg av den 4 februari:

”Nu har Sofia Almgren och jag kollat upp lite fakta om detta bygge. Bygget som syns på bilden har aldrig varit uppe i Byggnadsnämnden, anledning till det är att det är ett ärende som beslutades på delegation (planenligt) till tjänstemännen att hantera . Beslutet överklagades upp till Mark och miljödomstolen, som avslog överklagandena.
Allt fler ärenden i Österåkers kommun läggs på delegation, dvs på tjänstemän att fatta beslut om. Detta ligger i linje med den utförar- och beställarnämndsmodell Österåker arbetar efter.
För er kännedom så har Socialdemokraterna i många år, till exempel i sitt budgetalternativ föreslaget att kommunen skall lämna utförar- och beställarnämndsmodellen och istället låta nämnderna ta ansvar för så väl ekonomi som verksamhet.”

Nu börjar detta bli riktigt intressant! Vad är då ”utförar- och beställarnämndsmodell”? En enkel googling ger inblickar i något som inte verkar friskt för en kommun att syssla med. I varje fall när man läser exempelvis nedan:

”Stadsrevisionen i Borås Stads
Granskning av beställar- utförarmodellen, September 2019”. Granskningen gav svidande kritik åt systemets utförande i Borås, men pekade också på modellens brister i sig.

Etc.

Hur skulle det vara om kommunens tjänstemän och styrande politiker berättade, som jag skrev i mitt Facebookinlägg, lite om tänk och bestämmelser i kommunen på ovannämnda debattforum med utgångspunkt i de tre husen allt det här har börjat med? 🙂
Som till exempel: På vilket sätt fungerar beställar-utförarmodellen bättre i Österåker?

Har det varit så här högt vattenstånd de senaste hundra åren?

Publicerad den av
Svara

Träffade en man typ 90+ som bott i Åkersberga större delen av sitt liv och aldrig sett så mycket vatten i kanalen. Tur det är alar som kantar vattendraget för de trivs ju att stå i vatten. Favoritbänken ute på lilla udden vid Trälhavets Båtklubb befinner sig nu på en ö och en annan bänk står numer på en översvämmad brygga i kanalen. Gångbanan där skylten står och säger man inte får cykla bör man knappast gå på heller just nu.

Undrar vad orsaken är till det höga vattenståndet? Tänkte först att översvämningarna i kanalen hade att göra med att flödet genom densamma är drastiskt strypt genom vallen vid Slussholmen som behövs för renoveringsarbetena där, det kan bara rinna igenom mer begränsade vattenmängder där nu mot innan. Men det förklarar ju inte det höga vattenståndet ute vid Trälhavet?

I väntan på en cykelväg till Täby hinner Godot före?

Publicerad den av
Svara

Mitt senaste blogginlägg i följetongen vi kan kalla I väntan på en cykelväg till Täby har gett en reaktion från Mårten Thorslund i Österåkers Cykelgrupp. Han har publicerat sin kommentar i facebookgruppen Cykelpendlare Åkersberga och gett mig tillstånd att visa den här på min blogg också, Mårten Thorslund skriver:

”1. Vad tycker Österåkers lokala cykelaktivistgrupp och andra lokala cykelpendlare om beskrivningen av kommunens ambitionsnivå? Hör av er! Mitt svar här är att jag personligen och jag tror jag talar för hela Österåkers cykelgrupp när jag säger att jag/vi tycker det är senfärdigt och svagt agerande av kommunen, undfallande i sitt agerande gentemot markägaren. Vi är fullt medvetna om att expropriering inte är en väg framåt (tydligen är de olagligt att expropriera för cykelväg, men går bra för annan trafikslag, vilket är intressant i sig). Men vad den politiska majoriteten och kommunens förtroendevalda (kommunstyrelsen och Tekniska nämnden inte minst) gör är att agera just svagt, undvikande (vi saknar en dialog trots utskickade enkäter, flertalet mejl inlägg och taggning av ansvariga politiker på sociala medier – så saknar vi svar – och då främst från den politiska majoriteten/styret.”

Gå in på ovan facebooklänk och läs fler kommentarer från Mårten Thorslund och andra som engagerar sig för att få till stånd en vettig cykelbana mellan i första hand Täljö och Rydbo, men även hela vägen därefter till Täby. Läs hur illa det är för barnfamiljer som flyttar till kommunens satsning på nya inflyttningsområden längs Roslagsbanan, se länk nederst, där barnen inte kan cykla till skolan. Arbetsvägen mellan Täljö och Rydbo har beläggning för arbetsfordon, saknar belysning, men har backar som kommunpolitikerna inte själva orkar trampa, i varje fall slöt bara ett fåtal upp för att i aktionsgruppens regi cykla sträckan i somras. Men småbarn ska alltså i mörker på uselt underlag störta utför på väg till skolan, är det tänkt?

Kommunen har en skyldighet att bygga ut kommunen längs med Roslagsbanan för att svara upp mot den kostsamma ändring och satsning som SL och regionen gör av smalspårsbanan med ny dragning och slutstation, etc. Men vem vill flytta dit om det inte går att vare sig för barn eller vuxna -och lådcyklar kommer inte ens igenom avspärrningarna- cykla till Åkersberga eller Arninge!

Sök i Facebook på #cykelvalet2022 så får du upp relevanta inlägg från Österåkers Cykelgrupp om cykelsituationen för pedaltrampare som försöker ta sig fram i tätortens gränstrakter. Nu senast redovisas vad kommunpolitikerna tycker om cykelvillkoren, en enkät skickades nyligen ut med skralt svarsresultat.

Cykelintresset bland kommunpolitikerna verkar såväl i teorin som i praktiken vara erbarmerligt lågt! Kom igen! Hör av dig du som är kommunpolitiker! Vad vill du göra åt situationen? Det är ju valår så vad har du att förlora? 🙂

Se Österåkers Cykelgrupps dokumentation av opinionsarbetet samt de kommunala handlingarna i ärendet cykelväg mellan Österåker och Täby.

Se Österåkers kommuns utbyggnadsplaner längs Roslagsbanan.

Trafikverket anlägger Arninge station, men Österåker bygger ingen cykelväg dit för det?

Publicerad den av
Svara

Nya kollektivtrafikknutpunkten Arninge station är nu invigd, den ligger omkring 12 km bort från Åkersberga. Om man cyklar. Men det senare kan man inte för det finns inte någon riktig cykelbana mellan grannkommunerna Österåker och Täby. På Trafikverkets hemsida kan man läsa: ”Arninge station är en ny effektiv bytespunkt här i nordöstra Stockholm som gör det enklare att resa hållbart och göra smidiga, snabba och säkra byten mellan buss, cykel, tåg och bil. Här finns även en handelsplats och parkeringsmöjligheter för pendlare. Tillgängligheten ger människor stora förbättringar i vardagen.”
De påståendena gjorde mig nyfiken på hur Trafikverket ser på Österåkers ovilja att prioritera möjligheten att kunna cykla till Arninge. Så jag skrev den 5/1 2022 och frågade. Nedan följer svaret som kom sex dagar senare, tack för det, från projektbeställaren på Trafikverket för projekt Arninge station, Anna Blomstedt. Hon skriver att hon tillhör den del av Trafikverket som heter Planering vars verksamhet ”bland annat ansvarar för planering av statlig  infrastruktur och eftersom det ofta handlar om att planera åtgärder som ska genomföras nära eller på annat sätt påverkar andra parters anläggningar har vi även mycket dialog med t.ex. kommuner om deras planarbete.” Här nedan följer hennes i mitt tycke mycket intressanta svar!

”Inom projektet har det egentligen inte byggts några nya gång- och cykelvägar till och från den nya stationen utan när det kommer till förbättringar för cykeltrafiken handlar det främst om att förbättra möjligheten till kombinationsresor för till exempel cykel och tåg. Därför har parkeringsmöjligheterna för cyklar förbättrats vid Arninge station. På liknande sätt som det redan finns idag att ta sig med cykel inom Åkersberga till Åkersberga station, parkera cykel och sedan resa vidare med Roslagsbanan eller buss.

Som du verkar väl medveten om är det kommunen som ansvarar för eventuell utbyggnad av en cykelväg mellan Åkersberga. Trafikverket kan, enligt dagens regelverk, endast bygga gång- och cykelväg om den går längs med en befintlig eller planerad statlig bilväg. Vad gäller kommunens planer är det kommunala självstyret och kommunala planmonopolet starkt i Sverige, enligt lagstiftarens ambitioner. Trafikverket har egentligen inga möjligheter att påverka vad en kommun gör och inte gör.

Med det sagt innebär det inte att vi inte samarbetar och för dialog om sådana frågor som berör gemensamma intressen. Till exempel deltar både Trafikverket och Österåkers kommun i arbetet med den regionala cykelplanen och utpekandet av regionala cykelstråk. Den regionala cykelplanen tas fram av Region Stockholm i samverkan med länets kommuner och Trafikverket och syftar till att ge förutsättningar för en regionalt sammanhållen planering för ökad cykling. Du kan läsa mer om den här: https://www.regionstockholm.se/verksamhet/Regional-utveckling/transport-och-infrastruktur/det-regionala-cykelkansliet2/regional-cykelplan/

Ett annat exempel är en åtgärdsvalsstudie (ÅVS) som har genomförts gemensamt av Trafikverket och Österåkers kommun där en av åtgärderna som föreslås är ett cykelstråk mellan Åkersberga och Arninge längs med Roslagsbanan. Ansvaret för att eventuellt gå vidare med dessa planer ligger hos kommunen. Trafikverkets tolkning är dock att kommunen har ambitionen gå vidare med planerna på att bygga ut gång- och cykelvägen mellan Arninge och Åkersberga men att man idag är i ett mycket tidigt skede i planeringen.
Anna Blomstedt
Åtgärdsbeställare
anna.blomstedt@trafikverket.se
trafikverket.se ”

Det jag blir nyfiken på är tre saker:
1. Vad tycker Österåkers lokala cykelaktivistgrupp och andra lokala cykelpendlare om beskrivningen av kommunens ambitionsnivå? Hör av er!
2. Håller Österåkers kommunpolitiker med om Trafikverkets syn på Österåkers kommun i den här frågan? Eller är ni mer aktiva? Hör av er!
3. Jag har skrivit till Trafikverket igen för jag blev nyfiken på en detalj i Anna Blomstedts svar och skrev nu så här:
”Intressant att utförande och kostnad för cykelväg är Trafikverkets ansvar enbart om cykelvägen ska löpa längs med statligt anlagd bilväg. Det vore jätteintressant få information om det här är en liten exkluderande lapsus i regelverket eller om det bara är Österåker som behöver en cykelbana bredvid en järnväg? Nu är inte Roslagsbanan statlig, utan landstingsägd så det hade väl inte hjälpt om det hade varit på Trafikverkets bord att anlägga cykelbanor jämte såväl statliga bilvägar som dito järnvägar. Men finns det mer att säga eller veta eller läsa om när det gäller cykelbanor bredvid järnvägar får du gärna berätta eller tipsa mig.” Finns det mer att veta om just detta publicerar jag det på bloggen.

Det var det hele så länge! Hör gärna av dig du som läser detta och har synpunkter på cykelpendlingens möjligheter mellan Österåker och omvärlden!

Skulpturer dag och natt, Malmö – Åkersberga

Publicerad den av
Svara

Jag bor vid Åkers kanal och älskar skulpturerna som kantar den. En del var märkligt bekanta tills jag kom på varför. Konstverken är belysta på nätterna vilket skapar andra intryck. Här några av dem.

Rymdvolym av Bengt Amundin från 1968. Skulpturen är väldigt fin att gå runt, precis som det ska vara, och den samarbetar fint med ljuset oavsett om det är det naturliga eller artificiella, tycker jag.

En som är ganska stum i dagsljus, men lever upp rejält när den lyses upp inifrån är Kusinerna av Monica Goras från 2013. Gruppen är perfekt placerad vid en lekplats som är försedd med blått och grönt effektljus. Kusinernas egen varma orangea utstrålning är så mysig!

Som nyinflyttad i februari 2020 kände jag omedelbart igen formspråket och visst är Goras representerad i min gamla hemstad Malmö: Länk till foto på Monica Goras konstverk vid akutintaget till Skånes universitetssjukhus i Malmö

Längre tid tog det innan jag förstod varför Förklädd gud av Lena Lervik från 2017, se nedan, hade något bekant över sig. Det var först när jag nu i november 2021 fick syn på ett foto av verket Pojke med gäss som står i Slottsparken i Malmö som jag kände igen gossen som jag många gånger gått förbi. Kroppsform och uttryck gick igen.

Det är kanske samma skulptör, tänkte jag och googlade. Men det var det inte, malmöverket är gjort av Thomas Qvarsebo 1978, fast det finns ändå en överraskande koppling: Enligt Wikipedia heter Thomas Qvarsebos hustru Lena Lervik! Kanske har de två skulptörerna använt samma gosse som modell, funderade jag då, men det är nästan 40 år mellan verken så det stämmer nog inte heller. Skulle vara roligt att få veta om det finns en bakomliggande förklaring till även pojkarnas släktskap?

Länk till Thomas Qvarsebos Pojke med gäss i Slottsparken i Malmö

Sist i kavalkaden har vi Sense of touch av Viktor Korneev från 2015. Den är kraftfull på ett charmigt sätt. Men upplysningen nattetid tycker jag gör den oavsiktligt rolig. Jag undrar om inte belysningen borde komma uppifrån istället?

Hoppas planeten en dag slipper idioten människan…

Publicerad den av
Svara

Skylten ljuger. Här betar inte längre några får. Det kommer det aldrig mer att göra heller. Sommaren 2021 var den sista som fårfarmaren i Åkersberga hade sina djur på sommarbete i Röllingby backar. Fåren hämtades hem för några veckor sen, det vill säga de var ett antal mindre än vad som släpptes ut i våras.

Precis som i fjor, etc, så har några lamm dött på grund av människor. Det är inte så att lammen handgripligen har avlivats. Men de har jagats av små söta människobarn som bara sprungit efter lammen för att klappa dessa. Det kan man ju läsa om i minsta barnbok eller se på TV att barn och djur hör ihop, de är vänner och djur vill såå gärna bli klappade. Så föräldrarna är bara snälla som låter barnen springa efter de små rara djuren. Det som dock blir den ofrånkomliga konsekvensen är att lammet stressas och lägger sig ner för att dö, vilket det också gör. Ett par sådana händelser varje sommar.

Plus de människor som inte iakttar demokratiskt fattade lagar och ordningsregler vad det gäller koppeltvång för hundar inom kommunen. Sådana människor kallar jag fascister, för det är så det börjar med att sätta sig över andra människor och ge sig tolkningsföreträde över demokratin och inkräkta på andras livsutrymme. Några får och lamm blir varje sommar rivna eller stressade till döds av dessa personers lössläppta hundar.

Vad är det för fel på folk? Varför fattar vi inte att ”djur är också mänskor” och att vi självklart ska visa hänsyn till alla levande varelser och behandla dem väl medan de lever? Jag kan inte hjälpa det, men jag tror att ”gulliga” djurböcker för barn, djurgårdar och zoo, hemska djurmatsfabriker, etc hjälper till att avtrubba vårt omdöme. Djur blir till för oss, något gulligt att leka med. Något vi kan behandla hur som helst.

Jag tror det hade varit bättre om djurfabriker förbjöds och det bara fanns kravmärkt kött från djur som fått lov att leva sina normala djurliv i högre grad än nu, alltså att djuren föddes upp på ett värdigt sätt och så fick det bli dyrare att äta kött, vi behöver animaliskt protein, men inte så mycket som vi vräker i oss idag. Barnböcker borde berätta sanningen om hur lite djur vill ha med oss att göra, hur de egentligen är, etc. Så vi får en annan syn på tamboskap: Att de lever sina liv tillsammans med oss på den här planeten och den ene är inte mer värd än den andre. Vi behöver tamboskap på flera sätt, dels som mat, men dels för att hålla landskapen öppna. Kor och får är suveräna för detta. Medan människan är usel på att sätta sig in i andras livsbetingelser och respektera dessa. En del hundägare vill ju inte ens koppla sina hundar…

Brita Kurck lät bygga Österåkers kyrka, det syns!

Publicerad den av
Svara

Österåkers kyrka vilar på urgammal grund men sitt nuvarande utseende fick kyrkan i och med en ombyggnad vid mitten av 1600-talet. Detta omfattande arbete bekostades av Birgitta Kurck på Smedby, änka efter riksrådet Gabriel Oxenstierna. På fasaden ser vi spår av dessa adelsfamiljer:

Övre raden, Bild 1:Oxenstiernas vapen till vänster: en oxpanna (Oxenstirn betyder ”oxpanna” på tyska) med öron och uppåtsträvande horn och till höger den numer utdöda friherrliga ätten Kurcks vapen; två hjärtan över och under två bjälkar.
Bild 2: Ett utsirat ankarslut som ser ut som en fri omformning av Oxenstiernas vapen, öronen har kommit nedanför pannan på oxhuvudet…
Nedre raden, Bild 1: Även nyckelhålet till en av kyrkans dörrar utsmyckades med den donerade familjens vapen.
Bild 2 och 3: Ankarslut a la Oxenstierna samt bredvid mer tidstypiska. Det går att datera byggnader efter hur de här slutstegen på ankarjärnen inne i byggnaderna ser ut. Ett ankarjärn är alltså en anordning i en byggnad som håller ihop olika delar genom ett inlagt järn. Trä- och järnbalkar förankras i ett angränsande murverk  genom att på balkarnas änden skjuter det ut ankarjärn. Ankarjärnet avslutas i regel med en smidd ögla. Ankarsluten fungerar som en sprint som träs genom öglan. Ankarjärn och ankarslutar utfördes på äldre byggnader av stångjärn som smiddes till önskad form. (Wikipedia)

Om Brita Kurck och hennes ättlingar kan man läsa följande i ”Anteckningar om svenska qvinnor” som Projekt Runeberg tillhandahåller på internet:

Kurck, Brita, dotter af riksrådet och presidenten Jöns K., blef 1645 gift med rikskammarrådet Gabriel Oxenstjerna. Hon lät uppbygga Åkers kyrka i Roslagen, med ättens familjgraf, samt stenhuset på Margretelund. Hon skänkte till sockenkyrkan en altartafla af Spagnoletto, som konung Gustaf III fick utbyta mot en kopia och 600 rdr species. Originalet förvaras i Riksmuseum.
– Mannen blef efter sin död upphöjd i grefligt stånd.
– Enda dottern Märtha blef 1669 gift med öfversten Evert Horn; varande deras bröllop det första som efter nya ordningen skedde. – Grefvinnan Brita Oxenstjerna dog 1671, och med son-sons-sonen Gabriel, som afled 1803, utgick den grefliga ätten till Kronoborg. Denne ättling af en så lysande stam förstörde i sin ungdom all sin ärfda förmögenhet, avancerade till löjtnant vid Dragonerna, men blef för hvarjehanda brott dömd till lifstidsfängelse på Malmö fästning. Slapp ut, tog tjenst vid Lifgardet som simpel karl och kunde icke förmås att ändra sitt lefnadssätt.

Så gick det för den grevliga ätten Oxenstierna af Croneberg, mer om dess uppgång och fall står här.

Brita Kurck står även bakom det nuvarande utseendet på Margretelunds slott vid Trälhavet i Åkersberga vilket är från 1658. Slottet har en lång historia som du kan läsa om bland annat i Milstolpen nr2/2011 (finns på Österåkers bibliotek i Åkersberga eller så kan du rekvirera den genom Österåkers hembygdsförening: mail@milstolpen.org).