Vilken är din favorit?

Jag tycker väldigt mycket om Åkersbergas offentliga konst. Jag bor ju vid Åkers kanal och njuter dag som kväll av skulpturer och ljuskonst. Det senare används ju både för att lysa upp skulpturerna på säregna sätt, men också för att skapa egna rum i naturen och förvandla på dagen fridfulla ekar till nattliga spökväsen, eller hur? Vilka är dina favoriter?

Från vänster: Vera Vattnare av May Lindholm; Fontän Arkipelag, detalj, av Thomas Nordström; Sense of Touch av Viktor Korneev; ljuskonst längs Åkers kanal och sist ett upplyst klot i rondellen för väg 276 och Rallarvägen, tror jag. Men vem har gjort klotet? Httar ingen info, vet du?
Extra: Ett jättefint brev med information om klotet i rondellen och om ljusdesignen i kommunen har anlänt! Läs inlägget här: https://amwendel.org/2020/04/29/ratt-svar-har-kommit-in-om-bildgatan/

På spaning efter skejtare, del 2

Jag postade ett inlägg i Facebookgruppen ”Åkersberga aktuellt” igår och berättade att jag bloggat om mysteriet med att Åkersberga verkar blåst på skateboardanvändare. Det blev en intressant och trevlig konversation! Jag fick tips om att det finns en officiell skateboardpark på orten så jag begick mig dit idag. Först passerade jag en nyanlagd lekplats för olika åldrar och intressen, Röllingbyparken. Här finns skejtingmöjligheter integrerat i parken. Ser trevligt ut, men om det funkar vet inte jag. Och några skateboardåkare att fråga såg jag inte heller…

Röllingbyparken, Åkersberga, Österåker

Jag gick vidare till ”Åkersberga Skatepark”. Solen skiner, det är mitt på dagen i coronaöde skolor, etc. Men det är även här helt tomt. Vet inte hur banan fungerar rent tekniskt, men det ser, förlåt, lite trist ut. Skateparken ligger avsides bredvid andra sportanläggningar i utkanten av centralorten:

Åkersberga Skatepark

Och det är väl det som skiljer Åkersbergas respektive Malmös sätt att se på aktiviteten. Här är det noga avgränsat vad det handlar om och var denna aktivitet ska utövas. I Malmö används vad som helst, till fastighetsägares förtret ibland, att åka rullbräda på. Det finns så klart särskilda skateparker, men det vanligaste, tror jag, är att få med en ramp eller två vid upprustningen av vanliga parker och torg. Dessa skejtanläggningar utnyttjas stort i Malmö av sitt klientel. Sen använder en något annan grupp, äldsta möjliga ålder är högre här, brädan till att ta sig fram på i trafiken med, på trottoar eller ute i gatan. Inget av de här fenomenen har jag ännu sett live i Åkersberga, men i Facebookgruppen ovan postade Alexander Willborg en fin liten filmsnutt på när han åkte bräda genom Åkersberga.
(Här finns fler filmer från skateboardgruppen Bioboards Eskate.)

Jag har fått mig omtalat att skejting var en fluga ”förr” i Åkersberga och att det inte är på modet längre. Det är också i så fall något som skiljer fenomenet åt från hur det är i Malmö. Där tillhör brädan den urbana livsstilen lika självklart som cykeln. Däremot hoppas jag de elektriska sparkcyklarna blir omoderna i Malmö och att de aldrig kommer hit till Åkersberga!

Trevlig helg!

Fint konstverk, men var är skejtarna?

Konstverket ovan känns väldigt bekant för en malmöit: I taket på nya akutintaget på Skånes universitetssjukhus hänger liknande former ner, gjorda av samma konstnär, fast de i Malmö är gröna vilket passar väldigt bra där. Här kan du se dem.
Monica Goras Kusinerna ovan gör sig bäst när mörkret fallit och de lyses upp inifrån.

Konstverket är placerat i utkanten av en sorts lekpark vid Åkers kanal. En skylt berättar parken iordningställdes för några år sedan i samarbete mellan kommun och ungdomar. Här finns flätade storgungor att slappa i, liten studsmatta, fast betongbord för bordtennis, inhägnad bollplan för basket, fikaplats under tak, etc.

Jag lägger dock mest märke till det som jag inte lägger märke till: skateboardramperna. Finns inte en sån i hela Åkersberga? Jag har inte sett någon i varje falI, så berätta om du vet bättre! I Malmö finns de och där det inte finns av kommunen iordningställda ramper åker åkarna ändå, där det går, förutom att brädan används frekvent som fortskaffningsmedel. Men här har jag sen jag flyttade hit i februari inte sett en enda rullbräda!? Det förklarar ju varför det är Malmö och inte Åkersberga som är berömt bland skejtare i hela världen. Märkligt ändå!

Musik, maestro!

Så. Nu har jag lyssnat färdigt om corona på radion. Nu slog jag efter en vecka med morgon-P1 över till P2 igen för nu kan jag inte göra mer av föranstaltningar, nu får det gå hur det vill för nu vill jag leva innan oron ätit upp mig. Musik maestro!

Sen tog jag en promenad i det sedvanligt soliga och vindstilla vädret (jag kommer som sagt från Malmö och där blåser det) och såg årets första blåsippor, för min del, de växte i en klunga vid Ekbacksvägen. Trevlig måndag!

Tre fortsatta jämförelser Malmö-Åkersberga

För att nu fortsätta om hundarna i Åkersberga så verkar de som sagt vara fem gånger fler än i Malmö, men förorenar markerna fem gånger mindre trots att här inte finns särskilda latrintunnor för hundbajs. Kanske just därför? För här finns vanliga papperskorgar på typ var 50 meter istället samt så dyker det understundom upp en stolpe som på fotot: Gratis hundbajspåsar sponsrade av lokala företag som till tack fått förse påsarna med reklamtryck. Är det här jag märker att jag bor i en borgerligt styrd kommun med landets lägsta kommunalskatt?

Cyklat mer än i närområdet har jag inte gjort än, men gått långpromenader på gång- och cykelbanorna och noterar det verkar utmärkt ordnat so far. Jag kommer ju från en av Europas tre bästa cykelstäder: Barcelona, Köpenhamn och Malmö, så jag är kräsen. Lund är det värsta jag vet, till exempel, att cykla i. Men här i Åkersberga verkar det strukturerat och kommunicerat liknande Malmö. Ska bli spännande ta långturer längre fram!

Lika fascinerad varje gång jag får post genom brevlådeinkastet. Sådant har brevbärarna i Malmö fått stopp för sedan länge. Där har en för dem dålig arbetsmiljö bytts ut mot postfack i flerfamiljshusens entréer.Är det här jag märker att jag numer bor i en borgerligt styrd kommun? 🙂

Fotovandring i det fina vädret

Jag sålde bilen innan jag flyttade från Malmö och hit till Åkersberga och än saknar jag inte den. Jag använde fordonet främst till att ”åka och handla”, ta mig till en simhall samt göra utflykter. Här i Åkersberga har jag nära till allt, jag går rätt ut i utflyktsnaturen, cyklar till stora fina mataffären och tar tåget till Täby och Tibblebadet. Jag har många stigar kvar innan jag vill hitta nya utflyktsmål, men då tror jag SL hjälper mig vidare i så fall. En dag åker jag säkert in till Stockholm också och vandrar i storstadsdjungeln, har konstigt nog inte gjort det än under den månad jag bott här, har haft för mycket jag varit nyfiken på här. Som ortens eget Odenplan vilket är namnet på området där de två gamla transportlederna Centralvägen och Sockenvägen möts. Kan Tjockhult kan vi!

Triss i kort för fullödigt leverne

trekort.JPG

Idag skaffade jag tredje kortet som behövs för en fullödig tillvaro i Åkersberga, men sen är jag nöjd! Nu har jag ett kort för knoppen, ett för kroppen och ett för upptäcktsfärder.

Idag var jag på Tibblebadet i Täby för första gången och det var ju lite nervöst. I Göteborg simmade jag på Valhallabadet och i Malmö körde jag till Burlövsbadet, det har alltid ingått i mitt liv att ha en bra simhall med femtiometersbana. Så hur var det här? Att cykla ner till Roslagsbanan, åka tåg en kvart till Täby och sen promenera bort till badet är helt okey. På vägen hem kan man inom och handla i specialbutiker i Täby centrum vilka inte finns i Åkersberga.

Jag hade läst innan på nätet negativa omdömen om Tibblebadet att det var nerslitet och smutsigt, uppfattningar jag tack och lov inte delade efter dagens besök. Det märks att anläggningen är äldre, bara charmigt. Det var rent och helt och fullt funktionsdugligt. Bra omklädningsrum, bänkar och duschar. Och våtbastun med relaxrummet bredvid är ljuvligt. Femtiometersbassängen är rejäl med fina fönster ut och det var gott om plats i banorna trots sportlov. Det enda jag saknar är en vanlig klocka vid en kortsida så jag kan ta tiden när jag simmar. Och självklart är det lite stressigt att banorna i femtiometersbassängen garanterat bara håller den längden mellan 11.30-12.30, före och efter är bassängen avdelad i 25-meters längder. Det senare står jag inte ut att simma i. Men bassängen används för så många olika sorters aktiviteter så motionssimning 50 meter har inte högsta prioritet.

Så då var jag på banan (sic!) igen, efter att ha flyttat hit, när det gäller simningen. Och böckerna jag lånade på biblioteket om Österåkers historia läser jag flitigt i. SL-kortet kommer att bli biljetten ut till långväga upptäckter. När jag rest upp den summa jag tankade kortet med för ett tag sen kan jag överväga om jag ska skaffa årsgiltighet på kortet för resor inom hela länet: det kostar i så fall för pensionärer 6500 kronor. Det går inte att ha det bättre!

Att ha sålt bilen, som bara i sig kostade 1000 kronor i månaden att ha (skatter, försäkringar, service, garageplats, etc) utan att jag körde en meter och som enbart genom att dra typ 1,2 liter milen (du gissar säkert vilket bilmärke det är) kostade betydligt mer per år än pensionärsårskort på SL att färdas i, och ha flyttat hit till älskad son och barnbarn och svärdotter är det bästa jag har gjort. För att inte tala om att döstädningen nu är avklarad, tack och lov är drömlägenheten jag kunde köpa mindre än mitt hus i Malmö så jag var tvungen att rensa, rensa rensa. Man lyfter för varje pryl, möbel och papper som man gör sig av med. Om 20 år ska jag nog flytta till husvagn…

Initiationsriten genomförd!

Idag skaffade jag lånekort på biblioteket och lånade några verk om Österåkers historia utgivna av Österåkers hembygds- och fornminnesförening som jag ju gått med i. Biblioteket huserar i fina lokaler i centrum, och här går det att hämta kartor och köpa broschyrer om bygden, turistbyrån är tydligen nerlagd. Precis som i Malmö kan man reservera utlånade böcker som hör hemma på biblioteken i kommunen, men om jag vill hämta exemplaret här på Åkersbergas bibliotek och boken egentligen bor på bibblan på Ljusterö eller Ingmarsö så får jag betala 10 kronor för att den ros hit. Och då är jag bortskämd med gratis hantering mellan Malmös alla stadsdelsbibliotek.

Än värre om jag hittar boken i grannkommunen Täby, eller i Oslo, det är samma sak och kallas fjärrlån och kostar då 40 kronor. Struntsummor kanske, men det är principen.

Fjärrlånen tar tid också, och de funkar ändå inte från stadsbiblioteket inne i Stockholm. Alternativet är att skaffa lånekort till fler kommuner runt om inklusive Stockholms stad och låna på plats istället. Märkligt. Kollektivtrafiken i länet funkar mycket bättre, ett SL-kort som täcker alla transportslag och kommuner i hela länet och en väldigt bra app att söka resor i och till samma pris som med kortet kunna betala för resan med.
Så borde det funka att låna böcker också, tycker jag, vad tycker du?

Tussilagon tyckte det var dags!

tussilago.jpg

En tussilago har slagit ut i rabatten utanför mitt hus i Åkersberga och det måste väl vara rekordtidigt för breddgraden, eller? I Malmö noterar jag hästhov vanligtvis i mars-april, aldrig tidigare. Fotot taget igår, 18 februari, då en granne uppmärksammade mig på denna försynta lilla vän. Fint!

P. S. Igår såg jag även snödroppar för första gången och idag har drös vintergäck vackert slagit ut på en solig sluttning. Men det måste väl vara sent dyka upp först sent i februari?