Fotovandring i det fina vädret

Jag sålde bilen innan jag flyttade från Malmö och hit till Åkersberga och än saknar jag inte den. Jag använde fordonet främst till att ”åka och handla”, ta mig till en simhall samt göra utflykter. Här i Åkersberga har jag nära till allt, jag går rätt ut i utflyktsnaturen, cyklar till stora fina mataffären och tar tåget till Täby och Tibblebadet. Jag har många stigar kvar innan jag vill hitta nya utflyktsmål, men då tror jag SL hjälper mig vidare i så fall. En dag åker jag säkert in till Stockholm också och vandrar i storstadsdjungeln, har konstigt nog inte gjort det än under den månad jag bott här, har haft för mycket jag varit nyfiken på här. Som ortens eget Odenplan vilket är namnet på området där de två gamla transportlederna Centralvägen och Sockenvägen möts. Kan Tjockhult kan vi!

Triss i kort för fullödigt leverne

trekort.JPG

Idag skaffade jag tredje kortet som behövs för en fullödig tillvaro i Åkersberga, men sen är jag nöjd! Nu har jag ett kort för knoppen, ett för kroppen och ett för upptäcktsfärder.

Idag var jag på Tibblebadet i Täby för första gången och det var ju lite nervöst. I Göteborg simmade jag på Valhallabadet och i Malmö körde jag till Burlövsbadet, det har alltid ingått i mitt liv att ha en bra simhall med femtiometersbana. Så hur var det här? Att cykla ner till Roslagsbanan, åka tåg en kvart till Täby och sen promenera bort till badet är helt okey. På vägen hem kan man inom och handla i specialbutiker i Täby centrum vilka inte finns i Åkersberga.

Jag hade läst innan på nätet negativa omdömen om Tibblebadet att det var nerslitet och smutsigt, uppfattningar jag tack och lov inte delade efter dagens besök. Det märks att anläggningen är äldre, bara charmigt. Det var rent och helt och fullt funktionsdugligt. Bra omklädningsrum, bänkar och duschar. Och våtbastun med relaxrummet bredvid är ljuvligt. Femtiometersbassängen är rejäl med fina fönster ut och det var gott om plats i banorna trots sportlov. Det enda jag saknar är en vanlig klocka vid en kortsida så jag kan ta tiden när jag simmar. Och självklart är det lite stressigt att banorna i femtiometersbassängen garanterat bara håller den längden mellan 11.30-12.30, före och efter är bassängen avdelad i 25-meters längder. Det senare står jag inte ut att simma i. Men bassängen används för så många olika sorters aktiviteter så motionssimning 50 meter har inte högsta prioritet.

Så då var jag på banan (sic!) igen, efter att ha flyttat hit, när det gäller simningen. Och böckerna jag lånade på biblioteket om Österåkers historia läser jag flitigt i. SL-kortet kommer att bli biljetten ut till långväga upptäckter. När jag rest upp den summa jag tankade kortet med för ett tag sen kan jag överväga om jag ska skaffa årsgiltighet på kortet för resor inom hela länet: det kostar i så fall för pensionärer 6500 kronor. Det går inte att ha det bättre!

Att ha sålt bilen, som bara i sig kostade 1000 kronor i månaden att ha (skatter, försäkringar, service, garageplats, etc) utan att jag körde en meter och som enbart genom att dra typ 1,2 liter milen (du gissar säkert vilket bilmärke det är) kostade betydligt mer per år än pensionärsårskort på SL att färdas i, och ha flyttat hit till älskad son och barnbarn och svärdotter är det bästa jag har gjort. För att inte tala om att döstädningen nu är avklarad, tack och lov är drömlägenheten jag kunde köpa mindre än mitt hus i Malmö så jag var tvungen att rensa, rensa rensa. Man lyfter för varje pryl, möbel och papper som man gör sig av med. Om 20 år ska jag nog flytta till husvagn…