Kategoriarkiv: Kommunpolitik

Bevarandet av natur och jordbruksmark är inte museiverksamhet utan framtid!

Publicerad den av
Svara

15-20 års miljökamp ska nu slutligen bita i gräset har Österåkers kommunfullmäktige tydligen tänkt när den åter klubbade ett beslut att tillåta exploatering av ett unikt markområde i sydöstra Åkersberga: Näs. Förra gången kommunen beslutade överklagades planen vilket vann högre myndigheters gillande, vi får hoppas det blir så denna gången också. Och att Österåkers kommunpolitiker upphör att leva i det förgångna med att tänka på natur och jordbruksmark som något som man kan tänka sig bevara ifall det inte stör mer storstilade planer. Som om det handlade om museal verksamhet och inte att natur och jordbruksmark faktiskt är vår framtid och överlevnad!

Jag klistrar här in diskussionstråden från Facebookgruppen Debattforum för framtidens Österåker när det gäller mina inlägg och från den person som replikerat med sin partifärg vilket gör att jag ser hans inlägg som publika utöver den öppna FB-gruppens.

27/7 skriver jag: ”Heja Österåkers Naturskyddsförening som än en gång överklagat kommunens förfärliga planer att förstöra hela Näsängen. Hoppas den oersättliga våtmarken, naturen för övrigt och kultur- och jordbrukslandskapet där nu får vara ifred. Det går utmärkt att bygga ut Åkersberga någon annanstans, till exempel i närheten av befintlig kollektivtrafik…”

Svar: ”Anna-Mi, man kan ha olika åsikter om det här projektet. Men den beskrivning du ger är inte korrekt, en stor del av Näsängen och naturen nära stranden ska inte byggas bort, utan sparas på ett bra, naturanpassat sätt.
Jämfört med de ursprungliga förslag som förekommit anser vi att det som nu ligger är en bra kompromiss, där omfattande hänsyn tagits till olika krav som tidigare förekommit. Vi får ett mycket fint och välanpassat boendeområde, som också ligger naturnära, det är en stor fördel för kommunens utveckling även utanför de centrala delarna av Åkersberga.
Glenn Viklund (S)”

Jag skriver: ”Tack för svar. Men. När omsorg om natur- och kulturvärden stavas kompromiss har inte bästa fokus anlagts ändå.
Jag flyttade hit från Malmö för några år sen. Och slogs genast av hur rent och fint det var ute på allmänna ytor och vilken vacker trakt jag kommit till. Men jag chockades även av hur Österåkers kommun låg efter när det gällde dels sophantering, dels cykelbanenät. Och nu då hur det kommunpolitiska tänket går när det gäller nybyggnation.
Malmös senaste översiktsplan slår fast att det är förtätning och koncentration som gäller vid bostadsbyggande, inte att öka stadens yta och glufsa i sig mer åkermark. Utan Malmö har siktet inställt på att kunna bygga över rangerbangårdar, motorvägar, förtäta ”miljonprogrammets” områden och bygga bostäder i östra hamnområdet, etc. På det här viset sparas inte bara natur och åkermark utan infrastrukturen vinner också på det vad det gäller kommunikation, väg och vatten, etc.
Kanske en studieresa till Malmö kunde vara en idé för Österåkers politiker?”

Glenn Viklund svarar: ”Studieresor kan säkert vara bra ibland, visst. Olika kommuner har lite olika idéer och kan ibland hitta bra lösningar som härrör från olika platser i landet.
Och visst är det så att en bra grundtanke är förtätning av befintliga områden, när det går att anpassa till de olika krav som alltid ligger i botten för nybyggnationer. Och det är också vad som delvis gjorts i centrala Åkersberga de senaste åren. Också i det fallet inte utan kompromisser, vilket t.ex. det nu aktuella Tuna-projektet är ett exempel på.
Det är dock inte någon nyhet att det just när gäller byggnads/bostadsprojekt så finns också ofta starka åsikter, såväl för som emot såna här projekt och så har det varit också i det här fallet, kanske särskilt med tanke på att jordbruksmark tas i anspråk. I Österåker så behövs mer bostäder och alla kan inte , och ska inte, tillkomma i endast de centrala delarna. Vi är en geografiskt utspridd kommun och som sagt, vår ståndpunkt är att efter allt som varit om detta under bortåt 15 år, är det nuvarande förslaget en bra kompromiss där man försökt ta hänsyn till många olika intressen.
Vi kommer att få en mycket fin, ny stadsdel vad Näsängen beträffar och det ser vi som positivt.”

Jag skriver: ”Stadsdelen skulle säkert bli ”fin”, men på bekostnad av oersättliga värden som skulle gå förlorade. Jordbruksmark och natur är inget att kompromissa om och ha olika åsikter om, etc. Dessa tillhör inte det förgångna som vi, i mån av intresse, vällovligt kan etablera gulliga små reservat för och bevara i en sorts Skansen-anda. Jordbruksmark tillhör framtiden om vi ska överleva!
Så här skriver Malmö stad i sin ”Plan för Malmös gröna och blå miljöer” som är gällande från 2019: ”Malmö ska enligt översiktsplanen utvecklas mot att bli en nära, tät, grön och funktionsblandad stad som bevarar kringliggande jordbruksmark. Samtidigt ska staden fortsätta att bygga upp en stark och funktionell blågrön infrastruktur som gynnar ekosystemtjänster och biologisk mångfald.
Befintliga gröna och blå miljöer behöver därmed värnas och utvecklas, och nya parker, naturområden och träd behöver tillkomma. De gröna och blå miljöerna har en självklar plats i ett Malmö där framtidens invånare kan leva i en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar stad.”
Mer om jordbruksmarkens betydelse står i Malmö stads Översiktsplan från 2021. Båda dokumenten går att googla på och ladda ner.
Trevlig inspirerande läsning för att uppdatera det kommunpolitiska tänket i Österåker och trevlig helg!”

Debatten fortsätter säkert, men jag stoppar här på bloggen och ger länkar och hänvisningar till vidare läsning:
Facebookgruppen Debattforum för framtidens Österåker
Plan för Malmös gröna och blå miljöer, 2019.
Översiktsplan för Malmö, 2021. En av tre prioriterade inriktningar är ”En nära, tät, grön och funktionsblandad stad”.

Remissvar angående kommunens byggplaner för Näsområdet. Från Österåkers Hembygdsförening, ibland i samarbete med Österåkers Naturskyddsförening. Finns hos kommunen. Sök på: Yttrande över detaljplan för Näsängen, etapp1, 18/11 2020. 
Hänvisning görs där till tidigare svar från ÖHF, och ibland även ÖNF, av den 19/12 2005, 24/4 2006, 8/12 2009, 23/4 2011, 6/3 2012, 20/3 2013, 20/11 2015 och 19/2 2017.
Se även förteckningen på Österåkers Hembygdsförenings hemsida, Äldre remissärenden.
Samt Österåkers Naturskyddsförening: Yttranden och remissvar, planarbeten i kommunen. OBS: Här kan du direkt läsa en del remissvar!

”Vi ser det förödande med exploatering av Näsängen då jordbruksmark försvinner oåterkalleligt.”
(ÖNF i sina remissvar, läs dem på deras hemsida, se ovan!)

På vilket sätt fungerar beställar-utförarmodellen bättre i Österåker?

Publicerad den av
Svara

Jag publicerade den 4 februari på Facebook i en lokal debattgrupp för Åkersberga (Debattforum Österåker) följande inlägg:

Jag vill inte gör någon ledsen som ser fram emot att flytta in i ett av tre lägenhetshus som nu håller på att färdigställas vid kanten av Åkers kanal strax öster om gångbron mot Hackstavägen. Men är det här byggkomplexet vägledande för hur det kan fortsätta se ut vid nybyggnation i Österåker? Jag bedömer att det är typ två meter mellan de tre huskropparna. Är det god boendestandard? Får man göra så? Grannarna bredvid, väster därom främst, är ju mycket toleranta om de gått med på denna drastiska förändring av deras egen boendemiljö.
Just miljön längs Åkers kanal har väl ett särskilt natur- och kulturhistoriskt värde att få bevarat också när det gäller att anlägga nya bostadshus längs med, eller?
Skulle vara intressant att få veta lite om tänk och bestämmelser i kommunen.

Tips: Den 5 februari gjorde jag en uppföljare med anledning av de åsiktsmotsättningar som blev fallet av mitt första inlägg. Och nu blev det fortsatt debatt.

Men. Det var oppositionen som svarade och blev påhoppade av såväl mig, ska erkännas, som andra. Men de som nu styr i Österåker har inte lagt sig i och yttrat sig. Jag har alltså inte fått svar från det moderata styret och dess vapendragare på frågan som jag ställer sist i Facebookinlägget.

Men. Det avgående kommunalrådet i opposition, Ann-Christine Furustrand, och hon som kandiderar att bli nästa, Sofia Almgren, de har grävt vidare! Ann-Christine Furustrand skriver så här i kommentarsfältet till mitt inlägg av den 4 februari:

”Nu har Sofia Almgren och jag kollat upp lite fakta om detta bygge. Bygget som syns på bilden har aldrig varit uppe i Byggnadsnämnden, anledning till det är att det är ett ärende som beslutades på delegation (planenligt) till tjänstemännen att hantera . Beslutet överklagades upp till Mark och miljödomstolen, som avslog överklagandena.
Allt fler ärenden i Österåkers kommun läggs på delegation, dvs på tjänstemän att fatta beslut om. Detta ligger i linje med den utförar- och beställarnämndsmodell Österåker arbetar efter.
För er kännedom så har Socialdemokraterna i många år, till exempel i sitt budgetalternativ föreslaget att kommunen skall lämna utförar- och beställarnämndsmodellen och istället låta nämnderna ta ansvar för så väl ekonomi som verksamhet.”

Nu börjar detta bli riktigt intressant! Vad är då ”utförar- och beställarnämndsmodell”? En enkel googling ger inblickar i något som inte verkar friskt för en kommun att syssla med. I varje fall när man läser exempelvis nedan:

”Stadsrevisionen i Borås Stads
Granskning av beställar- utförarmodellen, September 2019”. Granskningen gav svidande kritik åt systemets utförande i Borås, men pekade också på modellens brister i sig.

Etc.

Hur skulle det vara om kommunens tjänstemän och styrande politiker berättade, som jag skrev i mitt Facebookinlägg, lite om tänk och bestämmelser i kommunen på ovannämnda debattforum med utgångspunkt i de tre husen allt det här har börjat med? 🙂
Som till exempel: På vilket sätt fungerar beställar-utförarmodellen bättre i Österåker?

I väntan på en cykelväg till Täby hinner Godot före?

Publicerad den av
Svara

Mitt senaste blogginlägg i följetongen vi kan kalla I väntan på en cykelväg till Täby har gett en reaktion från Mårten Thorslund i Österåkers Cykelgrupp. Han har publicerat sin kommentar i facebookgruppen Cykelpendlare Åkersberga och gett mig tillstånd att visa den här på min blogg också, Mårten Thorslund skriver:

”1. Vad tycker Österåkers lokala cykelaktivistgrupp och andra lokala cykelpendlare om beskrivningen av kommunens ambitionsnivå? Hör av er! Mitt svar här är att jag personligen och jag tror jag talar för hela Österåkers cykelgrupp när jag säger att jag/vi tycker det är senfärdigt och svagt agerande av kommunen, undfallande i sitt agerande gentemot markägaren. Vi är fullt medvetna om att expropriering inte är en väg framåt (tydligen är de olagligt att expropriera för cykelväg, men går bra för annan trafikslag, vilket är intressant i sig). Men vad den politiska majoriteten och kommunens förtroendevalda (kommunstyrelsen och Tekniska nämnden inte minst) gör är att agera just svagt, undvikande (vi saknar en dialog trots utskickade enkäter, flertalet mejl inlägg och taggning av ansvariga politiker på sociala medier – så saknar vi svar – och då främst från den politiska majoriteten/styret.”

Gå in på ovan facebooklänk och läs fler kommentarer från Mårten Thorslund och andra som engagerar sig för att få till stånd en vettig cykelbana mellan i första hand Täljö och Rydbo, men även hela vägen därefter till Täby. Läs hur illa det är för barnfamiljer som flyttar till kommunens satsning på nya inflyttningsområden längs Roslagsbanan, se länk nederst, där barnen inte kan cykla till skolan. Arbetsvägen mellan Täljö och Rydbo har beläggning för arbetsfordon, saknar belysning, men har backar som kommunpolitikerna inte själva orkar trampa, i varje fall slöt bara ett fåtal upp för att i aktionsgruppens regi cykla sträckan i somras. Men småbarn ska alltså i mörker på uselt underlag störta utför på väg till skolan, är det tänkt?

Kommunen har en skyldighet att bygga ut kommunen längs med Roslagsbanan för att svara upp mot den kostsamma ändring och satsning som SL och regionen gör av smalspårsbanan med ny dragning och slutstation, etc. Men vem vill flytta dit om det inte går att vare sig för barn eller vuxna -och lådcyklar kommer inte ens igenom avspärrningarna- cykla till Åkersberga eller Arninge!

Sök i Facebook på #cykelvalet2022 så får du upp relevanta inlägg från Österåkers Cykelgrupp om cykelsituationen för pedaltrampare som försöker ta sig fram i tätortens gränstrakter. Nu senast redovisas vad kommunpolitikerna tycker om cykelvillkoren, en enkät skickades nyligen ut med skralt svarsresultat.

Cykelintresset bland kommunpolitikerna verkar såväl i teorin som i praktiken vara erbarmerligt lågt! Kom igen! Hör av dig du som är kommunpolitiker! Vad vill du göra åt situationen? Det är ju valår så vad har du att förlora? 🙂

Se Österåkers Cykelgrupps dokumentation av opinionsarbetet samt de kommunala handlingarna i ärendet cykelväg mellan Österåker och Täby.

Se Österåkers kommuns utbyggnadsplaner längs Roslagsbanan.

Trafikverket anlägger Arninge station, men Österåker bygger ingen cykelväg dit för det?

Publicerad den av
Svara

Nya kollektivtrafikknutpunkten Arninge station är nu invigd, den ligger omkring 12 km bort från Åkersberga. Om man cyklar. Men det senare kan man inte för det finns inte någon riktig cykelbana mellan grannkommunerna Österåker och Täby. På Trafikverkets hemsida kan man läsa: ”Arninge station är en ny effektiv bytespunkt här i nordöstra Stockholm som gör det enklare att resa hållbart och göra smidiga, snabba och säkra byten mellan buss, cykel, tåg och bil. Här finns även en handelsplats och parkeringsmöjligheter för pendlare. Tillgängligheten ger människor stora förbättringar i vardagen.”
De påståendena gjorde mig nyfiken på hur Trafikverket ser på Österåkers ovilja att prioritera möjligheten att kunna cykla till Arninge. Så jag skrev den 5/1 2022 och frågade. Nedan följer svaret som kom sex dagar senare, tack för det, från projektbeställaren på Trafikverket för projekt Arninge station, Anna Blomstedt. Hon skriver att hon tillhör den del av Trafikverket som heter Planering vars verksamhet ”bland annat ansvarar för planering av statlig  infrastruktur och eftersom det ofta handlar om att planera åtgärder som ska genomföras nära eller på annat sätt påverkar andra parters anläggningar har vi även mycket dialog med t.ex. kommuner om deras planarbete.” Här nedan följer hennes i mitt tycke mycket intressanta svar!

”Inom projektet har det egentligen inte byggts några nya gång- och cykelvägar till och från den nya stationen utan när det kommer till förbättringar för cykeltrafiken handlar det främst om att förbättra möjligheten till kombinationsresor för till exempel cykel och tåg. Därför har parkeringsmöjligheterna för cyklar förbättrats vid Arninge station. På liknande sätt som det redan finns idag att ta sig med cykel inom Åkersberga till Åkersberga station, parkera cykel och sedan resa vidare med Roslagsbanan eller buss.

Som du verkar väl medveten om är det kommunen som ansvarar för eventuell utbyggnad av en cykelväg mellan Åkersberga. Trafikverket kan, enligt dagens regelverk, endast bygga gång- och cykelväg om den går längs med en befintlig eller planerad statlig bilväg. Vad gäller kommunens planer är det kommunala självstyret och kommunala planmonopolet starkt i Sverige, enligt lagstiftarens ambitioner. Trafikverket har egentligen inga möjligheter att påverka vad en kommun gör och inte gör.

Med det sagt innebär det inte att vi inte samarbetar och för dialog om sådana frågor som berör gemensamma intressen. Till exempel deltar både Trafikverket och Österåkers kommun i arbetet med den regionala cykelplanen och utpekandet av regionala cykelstråk. Den regionala cykelplanen tas fram av Region Stockholm i samverkan med länets kommuner och Trafikverket och syftar till att ge förutsättningar för en regionalt sammanhållen planering för ökad cykling. Du kan läsa mer om den här: https://www.regionstockholm.se/verksamhet/Regional-utveckling/transport-och-infrastruktur/det-regionala-cykelkansliet2/regional-cykelplan/

Ett annat exempel är en åtgärdsvalsstudie (ÅVS) som har genomförts gemensamt av Trafikverket och Österåkers kommun där en av åtgärderna som föreslås är ett cykelstråk mellan Åkersberga och Arninge längs med Roslagsbanan. Ansvaret för att eventuellt gå vidare med dessa planer ligger hos kommunen. Trafikverkets tolkning är dock att kommunen har ambitionen gå vidare med planerna på att bygga ut gång- och cykelvägen mellan Arninge och Åkersberga men att man idag är i ett mycket tidigt skede i planeringen.
Anna Blomstedt
Åtgärdsbeställare
anna.blomstedt@trafikverket.se
trafikverket.se ”

Det jag blir nyfiken på är tre saker:
1. Vad tycker Österåkers lokala cykelaktivistgrupp och andra lokala cykelpendlare om beskrivningen av kommunens ambitionsnivå? Hör av er!
2. Håller Österåkers kommunpolitiker med om Trafikverkets syn på Österåkers kommun i den här frågan? Eller är ni mer aktiva? Hör av er!
3. Jag har skrivit till Trafikverket igen för jag blev nyfiken på en detalj i Anna Blomstedts svar och skrev nu så här:
”Intressant att utförande och kostnad för cykelväg är Trafikverkets ansvar enbart om cykelvägen ska löpa längs med statligt anlagd bilväg. Det vore jätteintressant få information om det här är en liten exkluderande lapsus i regelverket eller om det bara är Österåker som behöver en cykelbana bredvid en järnväg? Nu är inte Roslagsbanan statlig, utan landstingsägd så det hade väl inte hjälpt om det hade varit på Trafikverkets bord att anlägga cykelbanor jämte såväl statliga bilvägar som dito järnvägar. Men finns det mer att säga eller veta eller läsa om när det gäller cykelbanor bredvid järnvägar får du gärna berätta eller tipsa mig.” Finns det mer att veta om just detta publicerar jag det på bloggen.

Det var det hele så länge! Hör gärna av dig du som läser detta och har synpunkter på cykelpendlingens möjligheter mellan Österåker och omvärlden!

Här står ett kulturarv och förfaller!

Publicerad den av
Svara

Jag lade märke till det lilla öde huset vid Svinningevägen så fort jag flyttade hit till Åkersberga i februari 2020 och började promenera omkring i min nya hembygd. Nyfiket kunde jag leta fram att det här var Husbys gamla tvättstuga! Det har intill funnits en vattenkälla vilket ännu går att se spår av, men att en smedja också ska ha verkat här anas ingenting. Stugan var både vacker och sorglig i sitt åldrande, för detta förfall, var det verkligen oundvikligt? Kunde inte huset hjälpas tillbaka till livet och bli ett monument över gångna tiders slit, ett landmärke över småfolkets historia i allmänhet, men över kvinnors vardag i synnerhet. Tvättstugan säger mer om hur livet kunde te sig förr för de flesta i Sverige än vad ståtliga slott berättar. De senare brukar omhuldas i bevarandeplaner, men har vi inte kommit längre än att se till andra byggnader också?

Jag lämnade därför in ett medborgarförslag i ärendet sommaren 2020 om att kommunen bättre borde ta hand om stugan och dess historia. Av en slump kom jag dock att få ögonen på följande:

I en plankarta från Österåkers kommun 2004 över området där tvättstugan står är huset märkt med Q1. I teckenförklaringsspalten där står att läsa: Q1 = ”Byggnaden får ej rivas, de karaktärsdrag som angivits i planbeskrivningen ska bibehållas och befintlig exteriör ska bevaras, underhåll ska ske med ursprungliga material och kulörer.” (Källa: ”Detaljplan för utökning av Hagby golfbana och Heliporten (del av fastigheten Hagby 1:5) Österåkers kommun, Stockholms län Upprättad den 1 maj 2004 på stadsarkitektkontoret i Åkersberga Rev. 31 augusti 2004)

Ovanstående uppgifter gjorde att jag ändrade mitt medborgarförslag till en anmälan om tillsyn till Byggnadsnämnden i Österåkers kommun. Den 5 september 2020 skickade jag in min anmälan då jag också infogade nedan från sidan 6 i kommunens antagandehandling/planbeskrivning i förslaget till ovannämnda detaljplan rev 2004-08-31:
” Inom området finns en mindre byggnad med en gammal bykälla, Husby brunn. Den var tidigare Husbykullens enda vattentillgång och en samlingsplats för byborna på Husbykullen. Det har även varit både tvätthus och smedja. Brunnen är kullerstensatt och har alltid haft rikligt med vatten. Huset är byggt av falurött liggtimmer och det har ett sadeltak av enkupigt tegel. Den gamla byggnaden är kulturhistoriskt värdefull och det är en del av den bevaransvärda miljön på Husbykullen. Därför skyddas och bevaras den genom skyddsbestämmelse i planen. Husets karaktärsdrag ska bibehållas och exteriören får ej förändras.”

Det har nu snart gått ett år sen min anmälan och ingenting har hänt för att rädda huset. Vid mina påstötningar hos Byggnadsnämnden har svaret varit att nämnden sedan pandemin startade har översköljts av ansökningar om bygglov och liknande i en sådan aldrig tidigare skådad mängd att verksamheten i stort blivit lidande. Nu i höst ska dock nyanställningar ske varvid nämnden hoppas komma ikapp. Det hoppas jag också.

Men jag finner det ändå anmärkningsvärt att anmälningar om skyddstillsyn av kuturhistoriska byggnader inte prioriteras framför ansökningar om att typ bygga ut en veranda?

Jag fortsätter att ibland passera den gamla tvättstugan som fullt synlig från Svinningevägen fortsätter sin tillvaro, till synes övergiven av alla, inte minst av fastighetsägaren själv. Stugan och marken ägs av Österåkers golfklubb. Den fick som fastighetsägare tillfälle att skicka in ett svar till Byggnadsnämnden med anledning av min anmälan. Det svaret brukar jag förundras över. Tänk att plötsligt bli varse att det står ett hus på ens tomt, att detta hus är Q-märkt och att det är markägaren som har att ta hand om det? Läs själva i den till kommunen inkomna handlingen från Österåkers golfklubb (Dnr BN 2020-001045 – Ankom 2020-11-30) där jag citerar följande:

”Måste erkänna att vi blev väldigt förvånade över detta mejl _ Jag har hört mig för internt för att följa upp gällande byggnaden samt med de personer som var med från vår sida under detaljplansarbetet. De är lika förvånade som jag _
Vi vill gärna träffa er för att gå igenom denna fråga samt vem som bär ansvar för byggnaden och dess skick – känns inte rätt att detaljplanen kan tvinga en markägare att underhålla, i detta fall denna byggnaden.”

Jag önskar att tvättstugan kommer under behandling av någon som det känns rätt för att ta hand om ett kulturarv. Och det snarast!

Gör om och gör rätt om cykelbanorna!

Publicerad den av
Svara

Nä, Österåkers kommun, det håller inte att skylla på andra eller låtsas att ni gör någonting när ni bara utnyttjar folks förtroende. Sluta tramsa och gör om och gör rätt när det gäller utbyggnad av cykelbanor i kommunen!

Bakgrunden är denna: 2018 lämnades två medborgarförslag in till kommunen om nödvändigheten i att en riktig och säker cykelväg anlades från Åkersberga till Täby kommun. Det här för att göra det möjligt för kanske i första hand arbetspendlare som vill färdas miljövänligt och bedriva friskvård på kuppen, ingen konstig tanke i dessa dagar, snarare tvärtom mycket märkligt med kommuner som inte satsar här. Det verkade också som om kommunen gick önskemålet till mötes, halvvägs i alla fall, när således en befintlig, enskild, arbetsväg genom privatägd skog mellan Täljö och Rydbo tillgängliggjordes och piffades upp på kommunens bekostnad.
Några höjdskillnader planades ut, banan höjdes upp ur träsknivån när så annars var fallet, men den varken grusades eller asfalterades utan en sorts vassa stenskärvor hälldes ut att slira fram på. Vid arbetsvägens in- och utfart monterades grindar som effektivt förhindrar genomfart av alla sorters andra fordon än cyklar, men de senare kommer inte heller igenom öppningarna om de har barnkärror eller breda cykelväskor och liknande. Så det har varit något konstigt från början med den här ”cykelvägen”.
Men med ovannämnda åtgärder ansåg kommunen dock att medborgarförslaget var besvarat. Se länkar nedan till handlingarna i ärendet. Och det framstod som att insatsen gjordes för cyklisternas skull. Ingenting annat nämndes.
Efter ett tag började cyklister att undra om detta var allt? Nackdelarna med cykelbanans beskaffenhet blev allt mer uppenbar, och varför asfalteras den aldrig?

2021 vaknar upproret igen, en ny aktivistgrupp tar form, håller digitala möten, skriver insändare och föser ut kommunpolitikerna ur Alceahuset för att cykla med dem till Arninge. (Två kommunfullmäktigeledamöter ställde upp) Gruppen skulle kunna författa en handbok i direktdemokrati, den är ett föredöme i sitt agerande. Men vad har de för det?

Nu verkar det istället uppenbart att kommunen har låtsats att den har kommit medborgarförslaget till mötes och av en arbetsväg gjort en halvdan, men dock, cykelväg mellan Täljö och Rydbo. Men denna väg visar sig nu egentligen ha ett annat syfte: den är iordningställd som driftsväg för Roslagsvatten/Norrvatten inför deras planerade arbete med att uppgradera huvudvattenledningen mellan Täljö och Rydbo. Skogsvägen är bara en cykelväg i den mån som den även går att använda som sådan. Och som ett brev på posten kan man nu på Norrvattens hemsida, inte kommunens, läsa att från juni 2021 och fram till hösten 2023 ska Norrvatten arbeta med att byta ut den gamla rörledningen som löper längs med sagda väg mot ny. Detta innebär att det tid- och bitvis inte kommer att gå att cykla alls på den här vägen.

Så var det med den cykelvägen. Men Norrvatten visar att det går att informera rakt och tydligt, förhandla med markägare och anlägga cykelbanor: i mitt tycke har kommunen visat sig svag i alla tre avseendena. Norrvatten ger på sin hemsida, se nedan länk, klara besked om att driftsvägen mellan Täljö och Rydbo etappvis kommer att stängas av. Men att Norrvatten, när detta blir aktuellt, kommer att informera om ingreppen på dels plakat vid infarterna till vägen, dels på kommunens hemsida och i sociala medier. Det utlovas också att det under projektets 2 1/2 år alltid ska gå att cykla genom arbetsområdet: Norrvatten har kommit överens med den privata skogsägaren om att få röja mark och fälla träd när så behövs för att anlägga alternativa cykelvägsavsnitt när den ordinarie driftsvägen inte är möjlig att användas av allmänheten.

Så här kommer det att vara fram till hösten 2023. Men då kan det finnas en öppning för att kommunen verkligen ordnar en anständig cykelväg från Åkersberga och till den västliga kommungränsen. Det här går att läsa om i Cykelbokslut 2020, se nedan, där det är värt att notera att ”cykelvägen” mellan Täljö och Rydbo inte finns med… Istället går att läsa på sidan 9 under punkt 3.6 i ovannämnda skrift att en sammanhängande cykelled ska skapas från Täljö via Svinningevägen ner till Rydsbo Saltsjöbad och därefter Svinningevägen vidare västerut till Kulla vägskäl. Planen är Trafikverkets och kommunen hakar på. Därefter avser kommunen tydligen, enligt kännedom, att fortsätta med cykelled upp till Rydbo station. Här kommer sedan som ett led i den regionala cykelledsstrategin en cykelbana att anläggas från Rydbo och till kommungränsen mot Täby vid Arninge. Först därefter finns sträckan Täljö-Rydbo på agendan för att göra en riktig cykelbana där.

Jag flyttade till Åkersberga i fjor, 2020. Jag hade då bott väldigt många år i en av Europas tre bästa cykelstäder: Malmö. Jag trodde inte det kunde vara så illa att det på en annan ort inte skulle gå att cykla säkert till nästa kommun, eller ens inte vara möjligt för en barnfamilj att cykla till kommunala badplatser, som här i Garnsviken och vid Domarudden. De två senare turerna är förenat med livsfara i så fall. Kommunen anför problem med fornlämningar och markägare för att kunna etablera cykelbanor här, samt att det inte finns pengar. De argumenten håller inte. Prioritera om, förhandla och bygg cykelbanor, det är det enda hållbara för kommunen och dess invånare!

Länkar:
Medborgarförslag 10/2018 med kommunens beslut i ärendet
Medborgarförslag 11/2018 med kommunens beslut i ärendet
Norrvattens information om ny huvudledning mellan Täljö och Rydbo
Österåker kommuns information om cykelvägarnas utbyggnad

Upp och ner från Åkersberga till Arninge

Publicerad den av
Svara

Bildkavalkad över gårdagens cykling till Arninge, där det mitt i denna köpfestby -finns det ett bostadshus, en park, någon yta som inte är till för att handla i?- finns ett arkiv över gårdagens krig och fred: Krigsarkivet som just flyttat färdigt in hos Riksarkivet här. Men coronan begränsar öppettider och forskarmöjligheter så jag får vänta med att på allvar ta mig till mitt nya dagis. Gårdagens provtur var dock en stor upplevelse:

  1. Backarna. För en skåning traumatiska, men inte farliga om man tar det lugnt och det är torrt väglag och man inte har med sig mer packning än en vattenflaska…
  2. Väglaget. Det sägs att vägen är grusad. Men det är den bara med falska förhoppningar. Vi pratar vassa stenskärvor, riktigt illa för cyklar med smala däck. Sånt här lägger man inte för att cykla på utan typ för att ha som underlag vid asfaltering. Men det sistnämnda vägrar ägaren gå med på.
  3. Ägarens inställning att först gulligt hälsa välkommen till sin skog för genomfart, men samtidigt se till att det nätt och jämnt går att cykla här eller ens ta sig in genom de smala säkerhetsentréerna. De sistnämnda torde förhindra passage av lådcyklar och cykelvagnar för barntransport. Men det är nog lika bra eftersom väglag och backar kan vara livsfarligt för sådan framfart.
  4. Österåkers kommun som tydligen dels inte klarar att förhandla med en markägare så denne kan tjäna på att cykelvägen genom hans skog blir en för cyklister funktionell sådan, dels inte tar något kännbart konstruktivt steg vidare för att göra cykelpendling västerut mot nästa kommun realistisk.
  5. Den fina skogen och utsikterna, en fröjd att fara fram i.

Pedal och hälsa!

Sporthallen ska inte ha någon annans namn, men cykelleden!

Publicerad den av
Svara

Österåkers nya sporthall växer upp på fältet mitt emot Husby i Åkersberga och är klar att tas i bruk nästa år. Då bör namnfrågan vara klar också. Det som hittills har hänt är att kommunens styrande moderatskikt har lagt upp sig för en utsocknes krämare och gett honom erbjudandet att få döpa multihallen efter hans och hans företags namn. Oppositionen säger nej.

Hela bygget beräknas gå på minst 400 miljoner kronor, en kostnad som Österåkers invånare och skattebetalare samfällt bidragit med, men en företagare kan alltså genom att betala en procent av den summan, 4 miljoner (utspritt på 15 års delbetalningar) kronor få kalla ett kommunalt ägt idrottshus för sitt. Företagaren och hans företag är inte skrivna i kommunen så de bidrar inte själva till bekostnaden utan kan skratta hela vägen till banken åt denna reklamkupp.

Om en kommun ska sälja sig på detta viset så gör det i så fall när det blir en konstruktiv insats för att få något till stånd. Som cykelbanan mellan Täljö och Rydbo. Det var tydligen ett ståhej i den frågan för ett par år sedan med namninsamling som ledde till beslut att anlägga en farbar cykelväg mellan ovannämnda småorter längs Roslagsbanan. På så vis skulle Åkersberga få en sammanhängande cykelled västerut till Arninge, Täby och in i centrala Stockholm. Markägaren gjorde obegripligt motstånd och resultatet blev en halvmesyr av någon sorts grusbeläggning som skär sönder däcken på cyklarna. Beläggningen fungerar på bilvägar men bilar får inte köra här. Ingenting händer mer än att ett nytt Cykeluppror har startat.

Mitt förslag: Döp sporthallen så det hörs att det är kommuninvånarnas egen skapelse och ingen annans, men låt den här reklamhungrige företagaren få döpa cykelleden mellan Åkersberga och kommungränsen västerut istället och det efter att han bekostat en asfaltering av densamma. Det sistnämnda är nödvändigt för att den här ”cykelbanan” ska anses vara funktionell annars är de 1,9 miljoner kommunen lagt ut på grusvägen kastade i sjön. För att kunna bekosta och få utfört en asfaltering måste företagaren antagligen genomföra ett antal pedagogiska samtal med den som äger marken cykelleden går på i Österåkers kommun. Den insatsen kan vara väl värd att han därefter får döpa cykelbanan till precis vad han vill. 🙂

Ljus som förorening

Publicerad den av
Svara

Slussholmen i Åkers kanal i Åkersberga ska rustas upp, ett omfattande program för att bevara och rusta upp slussanordning, öka säkerhet för människor och förbättra för fiskens vandring. På kommunens hemsida kan man läsa om upprustningen och ombyggnaderna och se drönarfilmer över arbetet.

Bland handlingarna sticker remissvaret av den 10 mars 2021 från Österåkers Naturskyddsförening ut. För här får djuren sin ombudsman och föreningen tar upp hur illa illumineringen av kanalen med omgivning svär sig mot naturhänsyn. Jag får mig en tankeställare för jag älskar hur det ser ut längs vattnet när det är mörkt, som här:

Men det är alltså inte bra. För enligt Naturskyddsföreningen Österåker hindrar trädbelysning fladdermössen att leva sitt nattliv och den vackra blå belysningen av vattnet vid själva slussen förstör för de nattvandrande fiskarna. Så vet man det. Och det är bara att ge sig, tycker jag. Hänsyn mot djurlivet måste vara viktigast, människan har förstört tillräckligt. Naturskyddsföreningen ger dock förslag för att även vi ska kunna nattvandra: belysning som bara aktiveras när vi rör oss längs gångbanorna till exempel. Jag kan också tänka mig att den speciella trolska effektbelysningen sparas till en kväll i veckan eller nått.

Längre ner vid kanalen ståtar några nya husschabrak längs höjden ovanför Centralvägen. På kvällarna ser det ut så här:

Snacka om ljusförorening. Husen sticker ut från berget och det är gattet under byggnaderna som lyses upp med stark vit neonbelysning. Vilket är syftet med att förorena miljön på det här viset?

Undrar vad 7000 nya bostäder gör med Åkers Runö?

Publicerad den av
Svara

Bäst att ge mig ut och fotografera hur det ser ut idag, medan tid är, tänkte jag efter att ha publicerat föregående blogginlägg, se nedan. Ska kommunen smeta ut 7000 nya bostäder längs med Roslagsbanan från centrum till Rydbo så kommer landskapsbilden att förändras drastiskt, som här:

Fotot taget med Skärgårdsgymnasiet i ryggen, Näsvägen närmast framför mig, därefter till höger bygget av Österåkers nya sporthall och i fonden, i mitten i svackan mellan två kullar, anas genom vintervädret Åkers Runös station för Roslagsbanan. Bakom järnvägen bodde en gång en riktig kulla. 🙂

Det lilla huset till vänster, så typiskt ett skånskt gatuhus tycker jag, kallades förr för Egypten, det stod till och med på kartor. Är det någon som säger så än idag? Anledningen är att fastigheten, som tillhörde Husby en bit därifrån,1860 flyttades ut från byn vid det laga skifte som då genomfördes i riket. Den dåvarande ägaren hette Israel i förnamn vilket folkhumorn påpassligt tog tillvara på.
Läs mer om Israel och hans familj och se dem och huset då.

Till höger om Egypten står ett rött litet trähus. Där fanns först Kullans affär och sen postkontor. Kullan var en kvinna från Malung i Dalarna som 1897 flyttat till Åkers Runö med sin man för att driva handelsbod. Ingeborg Krank Eneroth (född Larsdotter Krank) var gift med August Eneroth Tuvesson från norra Skåne och tillsammans med två barn såväl drev de handel som bodde i uthuset. Efter några år flyttade maken till Stockholm medan Ingeborg flyttade med barnen till Täljö där hon öppnade Täljö handel som hon drev till 1929. Ingeborg kallade själv det stället för Ingesberg. Är det någon som vet något mer?
I Milstolpen, tidskrift för Österåkers hembygdsförening, finns det i nr.6/2009 ett reportage om handelsbodar förr och där kan man se en fin bild på kullan själv.

Går man över järnvägen och har Egypten typ i ryggen och vänder blicken mot var vi kom ifrån så ser vi Runöberget längs med i fonden istället. Emellan den och järnvägen föreligger en svacka som om Tunaviken en gång, innan landhöjningen satte stopp för det, gått ända hit in till Åkers Runö och Husby. Den senare byn ligger på en höjd om hörnet till vänster. Ett lämpligt ställe för hamn här: Husby var förmodligen som namnet antyder en gång kungens lagerplats för förnödenheter och byn låg och ligger än vid en genomfartsled från syd till norr. Det här kan ha varit en knutpunkt för införsel och transporter från sen vikingatid och genom medeltid kanske. Ska marken runt om i Åkers Runö grävas upp för bostadsbygge hoppas jag rejäla arkeologiska utgrävningar först får ske.

Om vi istället går tillbaka över järnvägen och vrider blicken åt höger:

Ett öde land, än så länge. Dungen till höger är början på Näs vars område fortsätter söderut ända ut till Näsudden. Vi går nerför backen och ut på Näsvägen igen och rundar dungen:

Här har vi fortsatt Näsvägen söderut tills vi har korsningen med Sågvägen. Åt vänster går den in mot Åkersberga centrum, åt höger går den uppför backen till Näs. I fonden ser vi det skogsparti och sluttande höjd som ligger bakom Johannelund på Näs. Där har det tydligen genomförts någon form av arkeologisk utgrävning som antyder förekomst av hamn och pir, etc, från tusen år sen, typ. Också något att gräva vidare i!

Nu har vi gått uppför backen vi hade åt höger på förra fotot och här kan vi välja att ta till vänster och gå ut på Näs eller ta till höger och gå ner till Åkers Runö och närma oss Egypten och Kullans affär bakifrån. Framför oss idylliska hästhagar, de kan vi nog säga bye-bye till…

Vi närmar oss. Till vänster kan man vika av på en annan uråldrig väg, och på den ta sig fram till Svinningevägen mot Svinninge och Täljö. Jag tror stigen vi ser här fortfarande fungerar så. En annan dag, medan tid är innan det ligger hus i vägen, ska vägen begås, fotobevis kommer! Men idag tar vi till höger istället och fullbordar den bokstavliga rundvandringen med att komma fram till Åkers Runö järnvägsstation igen. Och sen hem och skaka av sig snön! 🙂