På bilden ser man en räkmacka, ”Räksymfoni”, en flaska med 20cl cava samt programbladet till den musikföreställning som jag i lördags satt och väntade på skulle börja i Berwaldhallen, Stockholm. Jag skulle få höra den fantastiska Hilary Hahn som solist i Brahms violinkonsert och Sveriges Radios symfoniorkester skulle även framföra ett stycke av Beethoven och ett orkesterverk av Bela Bartók.

Upplevelsen blev över förväntan. Jag dränerades på mig själv för att istället uppfyllas av musik i hela kroppen, en utpumpande upplevelse. Tänkte att man orkar inte gå för ofta. Hemma lyssnade jag på konserten, som SR P2 spelat in, och upptäckte att jag fick ut mer av den inspelningen än vad jag brukar uppmärksamma av klassisk musik som jag ändå lyssnar mest på hela dagarna -om det nu inte är dansk jazzradio. Tänkte att livekonserter skärper sinnet, att lokalen, ljudkvaliteten och ens koncentrerade närvaro tillsammans med musikerna här och nu, där och då, förhöjer musikupplevelsen så det är ju synd jag inte går oftare. Men inte för ofta, tror jag. 🙂

Dagar efter konsertbesöket ovan upplever jag fortfarande en intensivare lyssning och upplevelse av stereons uppspelning av radioutsänd eller strömmad klassisk musik, så det är kanske som en omvänd vaccinering att gå på livekonsert då och då! Jag är i vilket fall mer medveten om människan bakom instrumentet, ser en konsertlokal framför mig och hur dirigenten leder orkestern. Han/hon är ju den man tittar på som publik, sitter man dyrt kan man se fler… Men Berwaldhallen har utmärkt akustik även uppe på andra radens körläktare där man inte ser så mycket av orkestern. Hemma sugs jag fortfarande in i tonerna som om det bara fanns musik i mitt lliv, underbart! När det inte känns så kan man ju boka in nytt besök.

Och nu kommer vi till hur jag började detta inlägg; att man kan få en storslagen musikupplevelse där en som mest hundrahövdad orkester, med ibland internationella stjärnsolister, ger järnet för en till ett pris av 140 kronor om man sitter där jag satt vilket är helt tillräckligt. Smörgåsen, som i och för sig en habil kallskänka kan ha lagt ner sin själ i kostar 175 kronor. Drycken 150 kronor. 325 kronor för en smörgås och två små glas cava, det är väldigt dyrt och tveksamt värt pengarna. Det skulle kunna ha rått omvänt prisförhållande mellan lekamlig och andlig spis. Men här har väl staten trätt in och bekostat så fler ska ha råd gå på Berwaldhallens föreställningar? Det är enda möjligheten till att förstå hur en smörgås kan vara dyrare än ett omtumlande möte med Euterpes skyddslingar!

Länkar
Hilary Hahn i Brahms violinkonsert från Berwaldhallen 26 januari 2024
Danmarks Radios jazzkanal P8