Bevare oss för Tännsjös världsregering!

När fan blir gammal blir han religiös och något annat kan jag inte komma på som bättre kategoriserar filosofen Torbjörn Tännsjös bok Global Democracy, The Case for a World Government (Edinburgh University Press, 2008).

Torbjörn Tännsjö har gjort sig känd som en rakryggad utilitarist som inte väjer för att presentera de mest hårdragna scenarier inom särskilt medicinsk etik. Jag hoppas han har betytt mycket där för det förtjänar han vars böcker inom ämnet är viktiga att ta del av och fundera kring, inte minst för ansvariga inom svensk sjukvård.

Men nu handlar det om hur filosofiprofessorn tänker sig att världen ska komma tillrätta med tre fundamentala problemområden som om de inte löses allting annat egentligen kan kvitta: miljöförstöringen, den orättvisa resursfördelningen mellan människor globalt sett samt hur ska vi få slut på krigen och oroshärdarna och byta ut dessa mot en varaktig fred över hela planeten. I sin bok från 2008 argumenterar Tännsjö att endast en världsregering kan lösa detta. FN funkar inte, mer än för att hjälpa till att organisera genomförandet, inte heller samarbete mellan olika stater räcker för att lösa globala problem. Utan det som krävs är nedrustning i de enskilda länderna till förmån för att endast världsregeringen har försvarsmakt och att det är en världsregering som bestämmer över miljöpolitik, fördelningspolitik och fredsfrågor.

Vägen till att etablera en världsregering går via att alla röstberättigade människor på jorden har en röst vardera för att rösta fram representanter till den styrande församlingen. (Med tanke på hur många fler kineser och indier det finns än så kallade västerlänningar kan ju detta vara en sympatisk tanke till större global demokrati, visst.) Representanterna arbetar sedan suveränt med världsregeringens syfte. 

Tännsjö tycks inte se några problem eller diskrepanser mellan medel och mål. Målet är att planeten får löst tre stora globala problem och medlet för det är en världsregering med övergripande makt över enskilda stater i just dessa frågor. Men tänk om världsregeringens politiska arbete inte leder till att problemen löses? Om delegaterna fattar fel beslut i sakfrågorna? Hur komma tillrätta med en världsregerings tillkortakommanden? Hur kan insyn i en världsregerings arbete och kontroll och jämförelse av verksamheten ske när andra jämbördiga maktapparater saknas? Demokrati är ingen garanti för att de däri fattade besluten är de bästa utifrån till exempel miljöhänsyn, fred och resursfördelning. Är det det senare vi vill ha är säkert en upplyst despoti bättre att sträva efter för att lösa de tre problemen.
En världsregering behöver alltså inte betyda att det blir bättre för folk och klot, det haltar i sambanden mellan orsak och verkan och det är här  jag undrar om Torbjörn Tännsjö blivit religiös på gamla dar. För filosofen argumenterar utifrån en i mitt tycke väldigt naiv syn på att ”folk” vill det bästa för allt och alla, vill ha den rättvisa fördelningen, vill lösa miljöproblem, vill ha fred, etc. Det tror jag inte alls. Jag ser tvärtom fler faror än förtjänster med en världsregering. Som: i en värld med bara en krigsmakt och regering kan ingen räddning finnas vid en statskupp… Den globala mångfalden av olika kulturer löper större risk att inte få sina intressen företrädda vid endast en regering. Vems synsätt och etik ska ha tolkningsföreträde vid tvister i de frågor en världsregering är stadd att lösa? 

Världsregering är en sak, att lösa globala problem en annan. Demokrati gör sig bäst i mindre sammanhang för att bibehålla sin struktur, och vad som är miljöförstöring, fred och orättvist fördelade resurser är inga fysiska fakta utan åskådningar och löses genom överenskommelser människor emellan. Sådant sker bäst på det lokala planet, tror jag. Så snarare fler regeringar och regionala styren för att tillvarata fler åskådningar än färre i de här frågorna.

Sophanteringen var en lite sorglig överraskning!

Vi kan börja med en bild på en trevlig gråtrut som brukar sitta på just den stenen i forsen vid slussen för Åkers kanal:

Men sen måste jag få uttrycka hur förvånad jag blev när jag flyttade hit till Åkersberga och i mitt flerfamiljshus soprum bara fann två sorters kärl: bruna plasttunnor för matavfall och containrar för vad som här kallas för ”hushållssopor”. På stora skyltar inne i soprummet förmanas besökaren att inte slänga ”grovsopor”. Det sistnämnda är allt som inte får plats i en plastpåse för allt som går att kränga ner och dölja i en sån går i praktiken bra att slänga här.

Vi är långt från mitt Malmö där hushållen har att sortera allt som går att återvinna, den rest som inte passar in någonstans kallas ”restavfall”. Det som å andra sidan är för stort för tunnorna respektive tillhör andra sorteringskategorier som möbler, aluminium (värmeljushållarna!), etc, de får man köra till en återvinningsstation med. I carporten i mitt radhus hade jag två stora soptunnor som VA Syd debiterade mig sammanlagt drygt 200 kronor i månaden för i hämtningsavgift. Soptunnorna var vardera indelade i fyra fack för: färgat glas, ofärgat glas, metall, plast, tidningar, kartong, matavfall och restavfall. Man kunde vid tömningsdags även hänga på soptunnorna små behållare för batteri, elektronik och glödlampor, typ.

Min granne råkade sortera fel en gång vilket renhållningsarbetarna såg när de slumpartat lyfter på locken här och var så då tömde de inte hans tunna. Han ringde och klagade och fick besked att ska de komma ut extra för hans tunna kostar det extra. Det tackade han nej till och körde hem till mamma istället med soporna för att få plats till nästa ordinarie tömning. 🙂

Alltså i Malmö är sopor seriösa saker, men att man skulle kastas 20 år bakåt i tiden typ när jag öppnade dörren till soprummet för mitt nya hem, det trodde jag inte. Särskilt inte som det är så fint i mitt kök där förra lägenhetsinnehavaren installerat ett mycket praktiskt och elegant sopsorteringssytem under vasken:

Här har jag i miniformat mina åtta olika sorteringsvanor. Synd det inte finns en fortsättning i flerfamiljhusens soprum eller i enfamiljshusens soptunnor. Jag ser en del lösningar bland några flerfamiljshus, som jag kommit att gå förbi än så länge, att sortera mer än matavfall, men annars verkar matavfall jämte ”hushållssopor och grovsopor” vara den uppdelning som mäktas med. Ute i områdena kan det visst det stå stora containrar för ”tidningar”, men det är väl en rest från svunnen tid då folk prenumererade på en morgontidning…

Vad jag själv gör är att i samband med att jag ska storhandla livsmedel tömmer behållarna på ovan bild och först cyklar till en enskild återvinningsstation med innehållet. Där ser det ut som det också brukar göra i Malmö på såna ställen: överfyllda behållare och nersvinat runt om, suck. Jaja, det blir väl bättre även här! Malmö var först i Sverige en gång i tiden med såväl järnväg som motorväg så mer kvalitativ sopsortering på hemmaplan kanske kommer till Åkersberga också en dag. Låt oss avsluta med en ny trevlig bild från slussen i Åkers kanal. Kan du hitta alla sex storskrakarna? Klicka på bilden så den förstoras!