Trist! Tidskriften Sveriges Natur är intressant och välbehövlig. Den har en unik position som publikation för natur- och miljöbevakning i främst Sverige och som medlemsorgan för Sveriges Naturskyddsförening. På ett underhållande vis lär den ut om olika djurarter och deras beteenden och den tillhandahåller fina naturreportage. Sveriges Natur är på flera sätt en angelägen publikation som jag gärna tar del av. Men med blandade känslor…

För uppdraget missbrukas! En politisk ambition lägger sin försåtliga skugga över innehållet varvid tilliten till vad som skrivs luckras upp och en trötthet inträder: Vad är det här för trams?

Efter att ha läst tidskriften genom åren är det sensation att i senaste numret, 1/26, inte ha retat mig på vare sig ledaren eller organisationskrönikan. Men det dyker upp annat inne i tidningen. Som vanligt.

Det som det handlar om är att Sveriges Natur förtäckt (att det mellan raderna och i textens slutsats framstår vad man vill säga) tar ställning för Miljöpartiet, delvis öppet stöder klimataktioner och miljöaktivister, helt öppet stöder samepolitik och alla andra ”urfolk” vad det än gäller, men per default kritiserar gruvnäring, torvbrytning och konventionell odling.

En professionellt journalistisk, alltså opartisk, analys av alla ovannämnda fenomen, vilken skulle kunna frambringa andra fakta och därmed dito uppfattningar om dem, saknas. Utan på redaktionen har man väl en flanelltavla (miljövänligt) uppdelad i två halvor där man klatschar dit pappfigurer på delen över De Goda respektive De Onda –allteftersom det faller sig. Och så hänger de där till hjälp för reportern att veta hur artikeln ska skrivas. Tidskriften framstår därigenom självt som De Fula genom sin agenda.

Ibland får man hjälp av läsekretsen som skriver lämpliga insändare att gömma sig bakom. Som när chefredaktören skrivit så här i ledaren för septembernumret 2025: ”Israels ockupation och pågående, misstänkta folkmord” (…) ”Förutom ett troligt folkmord handlar det alltså även om planetär förödelse.” Man vågar inte riktigt bara skriva folkmord utan tar till brasklappar.

Men då inkommer passande nog några rader utifrån att publicera i nya numret: ”Tack för den fina ledaren (…) Att ni gör det ni gör, och dessutom gör något som idag är så ”radikalt” som att använda rätt benämning, nämligen Palestina, och att peka ut krigsbrott – det är som att andas frisk luft.” Snyft! Jag hade som redaktör skämts för att ta in en sån insändare, men så är jag också journalist av den gamla skolan.

Tidskriften kan även ta hjälp från den egna organisationen för att upprätthålla den politiskt korrekta hållningen. En frågeställare får på sidan 53 i 1/26 svar av Naturskyddsföreningens ”enhetschef för odlingslandskap” (sanslös titel i det här sammanhanget). Frågan –med rubriken ”Tillräckligt med ekomat”– gäller om maten inte räcker till alla på jorden ifall odlingen sker uteslutande på ekologiskt vis? Det segervissa svaret kan ni ju gissa er till…

Argumentationen fram till det bygger på undanhållande av fakta, förtäckt veganpropaganda och felaktiga slutsatser! Samt inte ett ord om att tar vi bort djur och deras betesmarker för att odla får vi en monokultur som är till men för den biologiska mångfalden. Bland annat. Förutom att det mest bara är sanslöst skitprat i svaret. Läs själv:
”(…) Flera studier visar att ekologisk odling inte behöver ta mer mark i anspråk om vi parallellt äter mer växtbaserad kost och minskar matsvinnet. (…) Samtidigt visar beräkningar att mindre än hälften av världens spannmål äts direkt av människor, resten går till djurfoder och biobränslen. Så ja, ekomaten skulle räcka, men inte om vi fortsätter äta, slösa och använda så mycket spannmål till djurfoder som vi gör idag.”

Kan ju inte låta bli att här även kommentera med att en stor del av det så kallade djurfodret utgörs av sådant som människor inte kan äta och tillgodogöra sig näring ur. Som gräs, till exempel. En enkel googling säger också: ”Boskap äter mestadels foder som människor inte kan äta. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation skulle 86 % av det växtmaterial som ges till boskap globalt vara oätligt för människor direkt.”

Läs Sveriges Natur! Du lär dig massor och håller samtidigt uppe ditt blodtryck!

Jag gick i fjol med i Naturskyddsföreningen för att kunna vara med på deras här i Österåker jättefina och lärorika utflykter. Klart man vill stödja sånt! Jag får då som medlem fyra gånger om året tidningen Sveriges Natur. Också lärorik och omfattande. Men försåtlig. Det står inte att Naturskyddsföreningen är organ för något särskilt politiskt parti, det står att föreningen ”påverkar politiker och myndigheter”. Det gör den säkert, men utför en kritisk granskning av miljörörelsen, eller dito aktivister kan man inte säga att den gör. Eller kan ge en mer faktakall bild av renskötsel kontra gruvnäring, försvarsmaktens markinnehav kontra behovet av vindkraftverk, etc. Och det är underminerande, en rörelse måste kunna ägna sig åt objektiv analys och självkritik i sin medlemstidning om den senare ska kallas för en journalistisk produkt och den förra frisk och livskraftig

I senaste numret, 3/22, finns under epitetet ”Analys Civil Olydnad” en granskning av vilken inverkan, om någon -och i så fall i vilken riktning, motståndsrörelser av typ Extinction Rebellion har. Denna tvåsidiga artikel andas vara skriven under galgen. Uttryck som används frekvent är ”mer oklart” eller bara ”oklart” och det då i sammanhang som: ”Det är mer oklart vilken effekt som klimataktioner, såsom de som genomförts av Extinction Rebellion, har haft.”. Ha ha, är det inte uppenbart att dessa, så kallade, miljöaktioner gjort folk förbannade och dragit ett smutsigt täcke över allt miljöagerande och därmed snarast minskat intresset hos gemene man att ingå i miljörörelser? Varför inte kolla detta?

Ett annat exempel i ovannämnda artikel är om en teoretisk modell för icke-våldsrörelser går att applicera här eftersom de anförda forskarnas ”teoretiska modell bygger på erfarenheter av motståndskamp mot auktoritära regimer. Det är oklart om den går att applicera på motståndet mot ett fossilbränsleberoende samhälle.”. Men likt förbaskat så är det just som motståndsrörelse den här typen av aktivism gärna jämför sig med. Miljörebellerna drar sig inte för att dra in Mahatma Gandhi och Rosa Park som en av dem. Detta ofog att framställa sig som något de inte är för att platsa i hyllade grupperingar borde granskas.

Vidare: ”Det är oklart om Extinction Rebellion uppfyller kriterierna som identifierats för en framgångsrik motståndskamp.”. Patetisk utsaga, särskilt i en ”Analys”, men det är ont om journalistjobb…
Artikeln avslutas med att en rörelse som Fridays for the future med ”all sannolikhet” skulle ”kunna växa i betydelse om ännu fler engagerar sig aktivt.”. Här råder inga oklarheter…

Det här är pinsamt Sveriges Natur! Att titulera en artikel analys när den inte är annat än en potemkinkuliss för att dölja det som verkligen borde granskas. Som till exempel vem tjänar på att typ Extinction Rebellion beter sig som den gör? Vilka trådar till vilka politiska världsuppfattningar och maktcentra kan dras från ER? Etc.

Som jämförelse kan man i samma tidning gå till den tresidiga artikeln ”Myten om framtidens reaktorer”. Här råder inga oklarheter om någonting utan den gediget faktaspäckade texten mynnar fram i slutsatsen: ”Trots 76 år av misslyckanden dyker ändå idén om snabba reaktorer upp gång på gång som i årets svenska valrörelse.”.
Och när det gäller konflikten mellan samebyar och gruvnäring, som jag inflikade om överst, så i numret dessförinnan, 2/22, finns ett längre reportage ”Striden om gruvan i Kallak”. Inte heller här finns begreppet ”oklart” med utan det är glasklart vad som är bra och vad som är dåligt av renskötsel och gruvbrytning. Men alltså det håller inte att som default skriva skit om gruvdrift ifall man vill ha en fossilfri framtid med grön el, vi kan inte driva elektroniken med renar och sameslöjd utan vi behöver mer metaller än någonsin!

Jag tror Naturskyddsföreningen och Sveriges Natur måste göra en rejäl analys av sina egna ståndpunkter!