Verk som förändrat min syn på västerlandet och österns riken

Jag har kommit att ha läst några böcker som gör upp med uppfattningar att västerlandet och österns riken skulle ha helt olika erfarenheter av samhälleliga framgångar. Att västerlandet har stått för utveckling och erövringar medan östern vadat i stillastående. Detta är inte sant, men vad är sant då? Jag vill här dela med mig av läsupplevelser av några verk som åtminstone gett mig stora aha-upplevelser.

Den första bok jag läste i ämnet var Orientalism av Edward Said (1978). Den gör upp rejält med begreppet orienten och vänder upp och ner på vem som kallar vem vad och varför. Det är, eller var när boken skrevs, till exempel inte möjligt att läsa ämnet orientalism på österländska universitet -bara på västerländska. Det här för att orienten inte finns i ”orienten”. Detta är ett av västerlandet i maktordningssyfte skapat begrepp. Boken en ögonöppnare som håller än!

Sen läste jag Indiens historia av Sören Wibeck (2014). Och äntligen fick jag rett ut Indiens alla maktturer under 1900-talet med olika portalfigurer samt gått igenom politik, krig och liv från urminnes tider. Detta stimulerande skrivna storverk var även väldigt nyttigt bland annat i att visa på kolonialmaktens grymma utnyttjande och hur detta varit till stort men för Indien och är så än idag. Churchill må ha en hjältegloria när det kommer till hans agerande för Storbritanniens räkning under andra världskriget, men när det gäller Indien var den politik han förde förfärlig!

Därefter plöjde jag William Bernsteins Hur handeln formade världen (2009) som jag redovisar för i blogginlägget innan detta, se länk nederst. Också en bra redogörelse för hur affärerna gick mellan Amerika-Europa-Asien, hur afrikaner förslavades för att arbeta på bomullsfälten eller i silvergruvorna i Amerika; silvret skeppades till Kina för att bytas mot kryddor och siden och bomullen togs till England för att i deras moderna textilindustri spinnas, vävas och färgas och säljas till Indien som inte längre kunde eller ens fick konkurrera med sin textilframställning av äldre modell.

I nästa verk: Västerlandets österländska ursprung av John M. Hobson (2004) kommer de intrikata detaljerna. Engelsmännen hade satt höga tullar på import av färdiga tyger från Indien, men gett sig själva tullfrihet för export av sådana varor dit. Detta gjorde att Indien inte kunde utveckla någon egen textilindustri utan bara exportera råbomull. Detsamma gällde även annan tillverkning i Indien, landet hölls effektivt nere av sin kolonialmakt och hade ingen möjlighet etablera egna industrier i vad det än gällde. Indien skulle leverera råvaror och odla te, men köpa allt annat i princip från England.

Den här sistnämnda bokens stora förtjänst är att obarmhärtigt krossa precis allt vi i västerlandet matats med i vår framgångssaga om vad vi påstås ha uppfunnit från stenåldern och framåt. Ingenting blir kvar mer än möjligen någon produktutveckling här och var. För Kina har varit -ibland tusen år eller mer- före oss i att hitta på verktygen och metoderna användbara i jordbruk, gruvnäring, boktryckarkonst och krigföring, till exempel.

Kina, Japan, det äldre Indien och flera andra riken österut var alla en gång effektiva stormakter som bedrev närmast global handel, utvecklade sina samhällen och snarast såg ner på européerna. Kina var fram till 1800-talet världens största producent och handelsnation, skriver Hobson. Asiaterna var så klart tidigare än västerlänningar också i att segla runt Godahoppsudden och etablera handelskontakter med afrikanska riken, etc.

När det har vänt så ”vi” har gått om österlandet har det ibland varit en fråga om tajming, slump, etc. I varje fall inget som har med den vite mannens överlägsenhet att göra, mer än möjligen när det gäller immunförsvar. Européer förde med sig och introducerade till andra kontinenter sjukdomar lokalbefolkningen där dukade under i.

Tveksamt alltså om Europa betytt något positivt överhuvudtaget för de andra världsdelarna. I alla fall inte som tvärtom. Att britterna, till exempel, kunde genomföra en industriell revolution under 1700-1800 talen berodde på att de tog till sig kinesiska tekniker och idéer. Och så har det alltså varit med allt, verkar det som.
Västerlandets österländska ursprung är den fränaste historiebok jag läst när det gäller att avslöja vedertagen historieskrivning som vilandes på myter och inte fakta. En bladvändare!

Länkar
Smärtsamma insikter man önskar man slapp, -om William Bernsteins Hur handeln formade världen.

Smärtsamma insikter man önskar man slapp

En bra fackbok berättar om det man inte förväntar sig få möta. Som William Bernsteins Hur handeln formade världen (översatt och utgiven på SNS förlag 2009). Den engelska originalutgåvan från 2008 av den amerikanske författaren har en något häftigare titel: A Splendid Exchange: How Trade Shaped the World.

Tegelstenen tar en igenom de senaste 5000 åren sedd genom hur världshandeln har sett ut. Det finns inom ämnet en massa fackuttryck och ekonomiska krångligheter som man här slipper, detta verk är populärvetenskap när den är som bäst: boken är saklig och lärorik, men skriven på en flyhänt prosa med små korn av humor här och var.

Och så var det det där med det oväntade mötet. Det första handlade om kameler; dessa kommer från Nordamerika, det hade jag inte en aning om. Dessa djur fick ju en stor betydelse för handelstransporterna utmed antikens sidenvägar och till Asien hade de alltså själva vandrat via Berings sund innan där fanns ett sund.

Den andra insikten var förfärlig. Som det alltid är när man upptäcker att tillvaron inte är svart-vit utan försåtligt rutten helt igenom, offer är också skurkar, etc. Tankarna kom i dagen när jag var framme vid kapitlet om slavhandeln. Jag har tidigare funderat på varför afrikanerna inte gjorde motstånd, deras riken och stammar kunde vara väletablerade civilisationer med möjlighet, tänkte jag, att själva beväpna sig gentemot europeiska slavhandlare. Det fanns en rik export av vapen från England till Afrika, varför tog inte de svarta själva hand om en del av den införseln? Varför försvarade de sig inte?

Det visar sig då i läsningen av Bernsteins bok att stamrikena förmodligen hade tillgång till vapen. Detta eftersom det var afrikanerna själva som samlade in ”slavämnen” genom att tillfångata medlemmar av fientliga grannstammar. Och därefter transportera dessa långt bort till väntande europeiska slavhandlare vid kusterna. Handlarna hade dukat under om de skulle ge sig av in i afrikanska fastlandet på jakt efter människor att kidnappa -det jobbet utförde afrikanerna själva till full belåtenhet! Så om vapen användes var det för att angripa ”sina egna” med dessa.

Jag känner mig så naiv som inte kunde föreställa mig detta.

Sagorna har väl indoktrinerat oss med att den goda är god och den onde ond. Rakt igenom så att säga. Att vi är både ock samtidigt är inte intuitivt givet. Samma chock blir det ju för en del när det visar sig att den som flyr från våld själv kan bär sig illa åt mot sina medmänniskor, att flyktingen kan vara den större rasisten när inhemsk befolkning ser ner på invandraren, att den som står upp i utanförskapet mycket väl kan sparka på den som där ligger ner, etc. Att den förtryckte också förtrycker. Smärtsamt.