Sveriges natur behöver en bättre tidskrift än Sveriges Natur

Sveriges Natur ska läsas som en populistisk tidskrift för miljöaktivister, men som också innehåller läsvärda artiklar om vad som lever på planeten förutom människan. Jag har den för att lära mig mer om naturen, men får på köpet vad som rör sig inom ”miljökretsar”. Och det ger mig anledning med epitetet överst. För även om Sveriges Natur fått en del journalistpriser så är det här en tidskrift som förhåller sig väldigt mallat till en del ämnen. Gruvor är av ondo, samerna har rätt -såväl ograverat till sin exkluderande levnadsstil som vad de påstår om sin historia-, Försvarsmakten är dum som vill ha sin (Fortifikationsverkets) mark för sin verksamhet och inte upplåta valda delar till vindkraftverk, kärnkraftverk är dåligt, vindkraftverk är bra, konstgödsel bu, ekologiskt odlat bra, etc.

Vad man kallar saker och ting för är också avslöjande. Som på sidan 17 i nya numret 1/2024. Rubriken här lyder: ”Torvbrytning på modet igen”. Brytning? Är torv en mineral? Nä, inte mer än en tulpan, men ordvalet associerar ju till gruvor och det vet vi ju enligt facit ovan att det begreppet är negativt laddat så därför bryts ju så klart även torv fastän det här handlar om förmultnade växtdelar och sådana skördas, men det senare låter ju harmlöst…

Harmlös är också torven i det stora sammanhanget av utsläppsmängder där mer skada än nytta kan göras av att bråka med den. Skogsplantering och andra odlingar behöver torv och utdikade marker, och det är här vi har de märkbara utsläppen av växthusgaser -inte när torven används för sin egen skull. Men både en helt orörd som en utdikad torvmosse hyser naturvärden, etc. Frågan är sammansatt, det enda som går att enkelt stadfästa är att torvanvändning inte är dålig och återställning av våtmarker inte är god i sig, det beror på.

Men att se det komplexa och trovärdigt återge detta, ja till det behövs det journalistik för. Inte propaganda och partisk aktivism. Men vad ska man säga när man läser artikeln i Sveriges Natur om ”Torvbrytning” och dessutom jämför den texten med den längre version tidskriften publicerar på sin webbplats. Citat i intervjuer har förvanskats från det ena stället till det andra, jämte att ena motpartens utsagor etiketteras med ett ”Enligt honom”, jämte ”resonerar han”. Sådana beskrivningar snarast förklenar vederbörandes påståenden, tycker jag.

I tidskriften anges att 40 tillstånd för torvtäkt har getts till tre län, på webbplatsen är det 60. I nätversionen står det: ”I Storbritannien fattade har regeringen förbjudit all användning av torv i odlingar från 2030.”. Det är bättre svenska i den tryckta artikeln, men där står det istället att ”I Storbritannien har regeringen förbjudit all användning av torv i odlingar till år 2030.”. Etc.

Jag vill gärna få veta vad som egentligen gäller när det gäller olika hotade natur- och miljövärden. Men som vanligt har man att kajka sig fram mellan Skylla och Karybdis. Mellan partiska aktivister med egen agenda och politiker till näringsföreträdare. Den rena forskningen, den som står fri från påtryckningsmedel i sin verksamhet, var uttrycker den sina fakta? I ovan ärende litar jag mer på vad branschföreningen Svensk Torv skriver på sin webbplats, så vet ni var ni har mig! 🙂

I vilket fall så gör Sveriges Natur Sveriges natur en björntjänst när man inte bättre upprätthåller journalistiken såsom vad det begreppet står för.

Länkar
Sveriges Natur Nr 1/24, ”Torvbrytning på modet igen”, på nätet heter den:
Nästan 90 tillstånd för ny torvbrytning

Svensk Torv, branschförening

Mer oklart vilken sorts journalistik Sveriges Natur bedriver…

Jag gick i fjol med i Naturskyddsföreningen för att kunna vara med på deras här i Österåker jättefina och lärorika utflykter. Klart man vill stödja sånt! Jag får då som medlem fyra gånger om året tidningen Sveriges Natur. Också lärorik och omfattande. Men försåtlig. Det står inte att Naturskyddsföreningen är organ för något särskilt politiskt parti, det står att föreningen ”påverkar politiker och myndigheter”. Det gör den säkert, men utför en kritisk granskning av miljörörelsen, eller dito aktivister kan man inte säga att den gör. Eller kan ge en mer faktakall bild av renskötsel kontra gruvnäring, försvarsmaktens markinnehav kontra behovet av vindkraftverk, etc. Och det är underminerande, en rörelse måste kunna ägna sig åt objektiv analys och självkritik i sin medlemstidning om den senare ska kallas för en journalistisk produkt och den förra frisk och livskraftig

I senaste numret, 3/22, finns under epitetet ”Analys Civil Olydnad” en granskning av vilken inverkan, om någon -och i så fall i vilken riktning, motståndsrörelser av typ Extinction Rebellion har. Denna tvåsidiga artikel andas vara skriven under galgen. Uttryck som används frekvent är ”mer oklart” eller bara ”oklart” och det då i sammanhang som: ”Det är mer oklart vilken effekt som klimataktioner, såsom de som genomförts av Extinction Rebellion, har haft.”. Ha ha, är det inte uppenbart att dessa, så kallade, miljöaktioner gjort folk förbannade och dragit ett smutsigt täcke över allt miljöagerande och därmed snarast minskat intresset hos gemene man att ingå i miljörörelser? Varför inte kolla detta?

Ett annat exempel i ovannämnda artikel är om en teoretisk modell för icke-våldsrörelser går att applicera här eftersom de anförda forskarnas ”teoretiska modell bygger på erfarenheter av motståndskamp mot auktoritära regimer. Det är oklart om den går att applicera på motståndet mot ett fossilbränsleberoende samhälle.”. Men likt förbaskat så är det just som motståndsrörelse den här typen av aktivism gärna jämför sig med. Miljörebellerna drar sig inte för att dra in Mahatma Gandhi och Rosa Park som en av dem. Detta ofog att framställa sig som något de inte är för att platsa i hyllade grupperingar borde granskas.

Vidare: ”Det är oklart om Extinction Rebellion uppfyller kriterierna som identifierats för en framgångsrik motståndskamp.”. Patetisk utsaga, särskilt i en ”Analys”, men det är ont om journalistjobb…
Artikeln avslutas med att en rörelse som Fridays for the future med ”all sannolikhet” skulle ”kunna växa i betydelse om ännu fler engagerar sig aktivt.”. Här råder inga oklarheter…

Det här är pinsamt Sveriges Natur! Att titulera en artikel analys när den inte är annat än en potemkinkuliss för att dölja det som verkligen borde granskas. Som till exempel vem tjänar på att typ Extinction Rebellion beter sig som den gör? Vilka trådar till vilka politiska världsuppfattningar och maktcentra kan dras från ER? Etc.

Som jämförelse kan man i samma tidning gå till den tresidiga artikeln ”Myten om framtidens reaktorer”. Här råder inga oklarheter om någonting utan den gediget faktaspäckade texten mynnar fram i slutsatsen: ”Trots 76 år av misslyckanden dyker ändå idén om snabba reaktorer upp gång på gång som i årets svenska valrörelse.”.
Och när det gäller konflikten mellan samebyar och gruvnäring, som jag inflikade om överst, så i numret dessförinnan, 2/22, finns ett längre reportage ”Striden om gruvan i Kallak”. Inte heller här finns begreppet ”oklart” med utan det är glasklart vad som är bra och vad som är dåligt av renskötsel och gruvbrytning. Men alltså det håller inte att som default skriva skit om gruvdrift ifall man vill ha en fossilfri framtid med grön el, vi kan inte driva elektroniken med renar och sameslöjd utan vi behöver mer metaller än någonsin!

Jag tror Naturskyddsföreningen och Sveriges Natur måste göra en rejäl analys av sina egna ståndpunkter!