12 minuters cykling bort från min bostad i Åkersberga finns denna ljuvliga pärla: Hemliga badplatsen, som vi som känner till den kallar den. Vi vill både berätta för alla om den och att inte fler kommer dit (det finns inte plats). Dubbelt, som vi mänskor ofta är, eller hur?

Men för att ta det från början så består ovan fenomen av en närmast vattnet typ 20 meter bred remsa kommunal mark som straxt smalnar av till en stig upp till en liten villaväg. Bryggan är från ångbåtens dagar vilken från 1860-talet och till 1927 här hade en hållplats. Ångbåten trafikerade linjen Brottby- Stockholm vilket tog båten från sjön Garnsvikens övre, nordliga, slut och söderut genom Åkers kanal ut i Östersjön och ner till Stockholm. När trafiken lades ner lämnades brygga och mark åt sitt öde.

På ömse sidor föreligger en äldre bebyggelse av trävillor med sjötomt. De senare har ibland banat väg genom vassen för att anlägga en brygga till sig själva. Kommunen har ordnat en allmän badplats längre norrut som det är livsfarligt att gå eller cykla till eftersom det inte finns någon gång- eller cykelbana längs den av tung trafik, lastbilar till stenkrossen, etc, använda Össebyvägen.

Det finns ingen cykelbana till en annan av kommunens badplatser, Domarudden, heller. Även den kommer man som cyklist enbart till efter vådlig färd på smal och kurvig landsväg utan vägren. Har allvarligt talat aldrig varit med om sådant förakt och livsfarliga villkor för icke-bilburna att färdas längs med eller försöka korsa hårt trafikerade vägar som i utkanten av Åkersberga. Därför är Hemliga badplatsen guld värd även på grund av hur tryggt och trevligt det är att ta sig dit, cykelbana och liten villaväg!

När vädret tillåter -vilket inte är så ofta under sommaren egentligen- älskar jag att cykla hit på förmiddagarna för en upplevelse som stannar kvar i kroppen hela dagen. Jag går på stabil sandbotten ut i vattnet mellan blommande näckrosor, trollsländor, skräddare och små fiskar och simmar en bit och bara njuter. I år är det lyxigt rensat en lianfri ränna mellan näckrosorna, och uppe på den lilla stranden är det som alltid rent och fint. Här finns några bänkar också om man inte vill lägga sitt badlakan och sig själv på gräsmattan. Runt om sjön ser det annorlunda ut: vassen är hög och tät i breda led från sjöns kanter och ut i vattnet. Men här vid den gamla ångbåtsbryggan är det rensat för en liten öppning på typ 20 meter varav hälften utgörs av sandstrand. Oasen beror på dem som bor runt om och ingår i villaföreningen. Och det är därför jag skriver detta blogginlägg.

Villaföreningen här sköter helt ideellt badstrand och vik. Varje år röjer de vass och rensar sjöbotten närmast land, fraktar hit ny sand och ser till brygga och strand. De skulle kunna struntat i det, dragit ut egna bryggor i vassen bara och låtit typ enbart sina närmaste grannar utan sjötomt använda dessa. Men icke!

Här finns alltså en badplats för alla tillhandahållen av ett privat initiativ på kommunal mark. Papperskorgar saknas, för vem ska tömma dem? Kommunen är inte intresserad och den har även förklarat att badplatsen på deras tomt inte är en officiell sådan så därför får villaägarföreningen inte förankra en badstege på bryggan, etc. Men annars får föreningen sköta området hur mycket de vill, vilket de också gör. En win-win situation för såväl kommun som den badsugne omkringboende.

Jag tycker badstranden visar på när ett samhälle fungerar som bäst: det finns en allmnännytta, en gemensamhet kring att få kärnvärden att fungera, en demokrati och en omsorg om den svage samtidigt som det finns anledning, utrymme och tillåtelse för enskilda att dra igång så kallat privata initiativ. Det privata får inte förstöra för det allmänna, men staten får heller inte förhindra när enskilda vill tillföra samhället något genom sin egen verksamhet. Man kan säga att kommunism och extrem liberalism kan aldrig därför fungera om man nu ska dra in storpolitiken. Badplatsen i fråga är i vilket fall en gåva! Fast jag tycker villaägarföreningen kunde få en slant för sandstranden!
(Förr fanns här en inplastad lapp fastsatt på ett träd som berättade om badplatsen och blygsamt angav ett nummer att swisha en slant till om man vill stödja arbetet, när och om den skylten kommer tillbaka skriver jag det här och anger telefonnumret!)